På bilder av interiörer i medeltida manuskript hänger det bonader på väggarna, sängarna jäser av täcken, borden har dukar och stolarna dynor. När man ska rekonstruera en medeltida miljö är det inte den medeltiden som man visar upp. Textilen, och särskilt inredningstextilen, saknas generellt.


Vi var på Medeltidmuseet i Stockholm för att se det nya museet och för att möta Birger Jarl. Det slog oss att museet är nästan fritt från textilier. Det finns ju så klart kläder på de dockor som befolkar museet, men interiörerna är i övrigt helt avskalade på textilier. Den fina rådstugan har målade väggar och tak. Men inte en dyna på bänkarna, eller någon annan textil! Likadant är det i rummet bredvid med bord och bänkar.

Vilken skillnad mot de bilder från liknande miljöer som man möter i de medeltida manuskripten. Där finns nästan alltid en mängd textilier i klara färger. På samma sätt som i nutiden gav textilerna på medeltiden färg och värme till rummens inredning.

På museets blogg beskrivs arbetet med det nya medeltidsmuseet. Rekonstruktionen av Helgeandsväskan beskrivs ingående och framförallt redogör man utförligt för rustningen som gjorts till utställningen. Och dessutom för sadeln och hästen. Men där finns i stort sett ingenting om textilier.

Vad jag kunnat läsa mig till så är rustningen och väskan tillverkade med helt hantverksmässiga metoder. Varför är det inte lika intressant att göra det med textilier? Nog skulle man kunna önska att kläderna vore sydda för hand. Maskinsömmar i det här sammanhanget är det samma som om man satt samman riddarrustningen med popnitar. Och att det fanns handvävda inredningstextilier i interiörerna.

Alla de skolbarn som besöker Medeltidsmuseet, för ett besök ingår i läroplanen, får tyvärr en beskuren bild av medeltiden. De tittar inte i medeltida manuskript, de ser den blanka rustningen, de duklösa borden, de nakna bänkarna och kommer att tro, som så många andra, att det inte fanns någon inredningstextil på medeltiden.