Min farmor och farfar levde i Borås. En stor del av somrarna tillbringade man i Varberg. En sommar såg min farmor i en antikaffär ett par “traditionella halländska supglas” som hon köpte. Nästa sommar – och sommaren därpå – fanns i samma affär ännu ett par likartade supglas. Efter ett par år anade hon oråd, men tyckte om dem, och köpte ändå. Det blev 6 par sammanlagt. Min far försökte ta teda på om det funnits något sådant i Halland, men ingen har känt ingen dem. Vad vi tror så var det en smart kopparsmed som försökta att lura en godtrogen sommargäst. Han lyckades genom att sälja dem, men min farmor trodde inte på hans historia om de traditionellan supglasen. Men håll med om att de är fina. Vi har dem på jul till julsnapsen.
Två av dem har gått sönder när jag tagit lite hårt om dem vid årets putsning (det har hänt en gång tidigare, men är lagat). Här kan man se något av hur de tillverkats.
Om någon vet något om dem är jag tacksam för upplysningar.
Åsa, min far blev väldigt fascinerad när han hos en lumpgubbe i Gränna hittade en riktig potta i koppar. Han köpte den. Sen kom det en till. Och en till. De placerades uppe på den höga bokhyllan. En del, ja alla utom en tror jag, hade handtag av järn. När far och mor båda dött och pottorna synades visade det sig att det på någon fanns inslaget “1 liter”. Lumpgubben hade insett att doktorn byggde upp en pottsamling. Sagt och gjort, han bockade till handtagen på kastruller. Far slutade samla pottor, men avslöjade aldrig varför! Eva
Åsa, min far blev väldigt fascinerad när han hos en lumpgubbe i Gränna hittade en riktig potta i koppar. Han köpte den. Sen kom det en till. Och en till. De placerades uppe på den höga bokhyllan. En del, ja alla utom en tror jag, hade handtag av järn. När far och mor båda dött och pottorna synades visade det sig att det på någon fanns inslaget “1 liter”. Lumpgubben hade insett att doktorn byggde upp en pottsamling. Sagt och gjort, han bockade till handtagen på kastruller. Far slutade samla pottor, men avslöjade aldrig varför! Eva