I ett tidigare blogginlägg skrev jag om täcket på den här bilden. Det är en bild jag haft med mig länge och nu blev tillfället att ge sig på att väva det.
Att väva med enbart en freskmålning som förlaga är inte helt lätt. Det blir en hel del överväganden om kvalité, bindningar mm.

Det här är mina resonemang.

Kvalitet
Ska den vara i ull, eller är det ett siden som är avbildat? Miljön är en högreståndsmiljö. Och sängens lakan har fina hålsömmar. Jag har hela tiden velat väva den i en tunn kamgarnskvalité. Därför blev jag glad när jag läste vad Monnas skriver om tygerna i målningen.*

”In Simone´s fresco of the Dream of St Martin, in the chapel of St Martin in the Lower Church of San Francesco at Assisi, the bed is hung with a Hispano-Moresque silk whose geometric pattern is sharply foreshortened at the head, providing recession, while the pattern of the chequred wollen blanket curves around the sleeping figure.”

Det här är en bok främst om siden där Monnas jämför de avbildade sidentygerna med bevarade tyger och finner en stor överensstämmelse. Målarna har haft riktiga tyger att måla efter! Det intressanta är att hon utgår från att filten är vävd i ull. Så jag känner att jag står på någorlunda fast mark när jag väljer ull.

Men nu finns det ju olika sorters ullgarn. Mycket av inredningstextilierna vävdes av kamgarn som ger en tålig yta. Efter en del letande så hittade jag mitt garn i Danmark och där fanns också de färger som passade.

Vävsätt
Det här var mer bekymmersamt än vilket garn jag skulle använda. Rutorna ser lite olika ut på olika delar av filten.
I den del som ligger ner mot golvet ser man röda, gröna och gula rutor.
Men i en annan del så är de gula rutorna mer ljusgröna.

Det finns en detaljbild i boken. På den ser man att penselstråken på den här delen är röda och gröna som korsar varandra. Går man på den bilden så blir tolkningen en helt vanlig rutig väv i rött och grönt. För att få till de gula rutorna skulle man få använda en något mer komplicerad vävteknik.

Jag beslöt mig alltså för den enklare varianten, den passar bäst i vår inredning, och att väva med en liksidig 4-skafts kypert. På grund av färgerna i de sängomhängen jag ska väva så är de vita smala ränder utbytta mot svagt guldgula.

Min vävstol har 160 cm bredd. Jag gjorde varpen 163 cm, det sker ju en invävning så tyget fick gott plats på tygbommen. Den kunde till och med varit lite bredare! Filten blir ändå inte riktigt så bred att den kan hänga ner så fint som på bilden. Men vi har planer på hur vi ändå ska kunna visa det!

Provvävning
Jag blir mer och mer fascinerad av att provväva. Med samma garn, samma bindning – men med olika tätheter – får man skillnader i kvalitén. Ibland bara mycket små och de olika varianterna är alla bra tyger. Ibland är det den täthet jag utgått från som är den bästa till just det här ändamålet, ibland är det en av de andra. Det är då man blir glad över att ha tagit sig tiden att testa. Och så har jag samtidigt fått några kvalitéer som passar till annat.

I en provvävning ingår också att tvätta och ånga tyget, först då får det sin slutliga finish. Filttyget var fint när det kom ut vävstolen, men blev mycket mjukare och med en trevligare yta efter beredningen.
Så här blev rutorna i det färdiga tyget. En liten extra effekt blev det av de guldgula smala ränderna. Eftersom jag hade just den önskade färgen i ett annat kamgarn i samma garnnummer använde jag det. Redan när jag varpade kände jag att det var lite strävare – eller snarare inte så mjukt som det andra garnet. Och efter tvätt så krympte det lite mindre. Lite gick ut i pressen, men en aningen knottrighet finns kvar. Och det ger fint liv år tyget.

Det är frestande att även väva den andra varianten av rutor, men det får anstå till en annan gång. Efter det här är det sängomhängena som gäller.

————————
*Monnas, Lisa, Merchants, Princes and Painters. Silk Fabrics in Italian and Northern Paintings 1300-1550. 2008.