Nu är den nya väven till sängomhängen på gång. Det är skönt med en väv där allt fungerar. Kanske man uppskattar det mer efter en strulande väv. Den bit av raytyget som jag lyckades väva ner har jag nu lagat alla trådar på och tvättat ur allt klistret. Den är pressad och det ska nog gå bra att göra två fina dynor till bänken av den. Så blev det en bit raytyg i alla fall!

Idén med ett rött tyg med smala silkesränder fanns ju kvar och silket var färgat. Även om det inte finns någon medeltida förlaga till det jag nu väver så hoppas jag att det kan spela med i den medeltida miljön. Ett kamgarnstyg är det, och det var ju det vanliga till inredningstyger. Gåsögon finns och ränderna av silke kommer från raytyget. Och vad säger att alla tyger som kallas för ray var vävda just som fynden från London. I höst får jag titta mer på det här.

Den röda färgern är inte så gulaktig som krappen. Den är mer karminröd, en dyrbar färg. Men kaniken kan gott få fina tyger och fru Åsa har det ju gott ställt.