Åsa skriver.
Peter skriver om att utveckla återskapandet. Jag uppfattar det som att det rör både det som sker inför publik och det liv man lever när publiken gått hem. Att ge en mer autentisk bild till publiken och att också för sin egen skull leva ett medeltida liv.

I min första post berättade jag om vår första erfarenhet av medeltida lägerliv – med Gutars bågskyttar till Bornholms middelaldercenter. Vi var egentligen ganska motvilliga deltagare – tältliv var ingenting för oss! Vi blev bitna, men upptäckte snart att skulle vi delta i medeltida läger ville vi mer. Den andra sommaren hade vi ett eget tält, inspirerat av bilder av vita tält med blå ränder och det bevarade Baseltältet. Efter ett par år blev det ännu ett tält! HÄR finns en berättelse om tälten.

Risma bildades det år när Gutars inte reste till Bornholm utan vi reste dit själva. I fyra år har vi nu rest till Bornholm som egen liten grupp. Och vi måste fundera över vår del i det medeltida livet – vad är det vi återskapar, vilka är vi, varför reser vi runt med två tält? Hur ska vi förklara vår medverkan? Det här är frågeställningar som blir allt viktigare för oss.

Vi är en vävare och en präst och vi hör ihop – på något sätt! Vi har vårt bostadstält, inrett med handvävda textilier, som står öppet för folk att titta in i, och vi har ett verkstadstält där vi kan sitta under dagarna med våra sysslor, diverse hantverk, mest textilt.

Martin och jag har bara praktisk erfarenhet från Bornholms middelaldercenter. Där talar man mycket om “formiddling” – att förmedla kunskaper. Alltså den pedagogiska biten. Det är vad vi gör under dagarna, visar och berättar vad vi håller på med. Det är för det mesta fantastiskt roligt – ibland lite tråkigt, måste vi väl medge. Men har man en hobby man brinner för så vill man ju dela med sig!

När kvällen kommer börjar vårt alldeles eget medeltida liv. Matlagning, som oftast påbörjats under “publiktid” (vi försöker att ha en någorlunda medeltida mathållning). Så dukar vi upp vår medeltida middag och njuter av kvällen. Vi kan sedan göra små avkall på det autentiska genom att läsa en helt modern bok om ljuset så tillåter. Vi kan också ta fram lite modernare stolar, men då lägger vi våra filtar över dem. Det är ändå skönt att få ett ryggstöd när man blir trött! Men i stort sett så finns ingen (synlig) modern utrustning hos oss.

Allt det här fungerar på Bornholm, där vi ju hamnade mer av en slump. Men vi funderar nu över hur vi ska kunna utveckla oss för att passa in i andra sammanhang. Vi är ju varken marknadsfolk eller stridsfolk. Vårt lilla tält, verkstadstältet, tänker vi anpassa till att kunna sova i. Det stora tar alltför långt tid att sätta upp för att man vill göra det för någon dag. Men det mindre sätter vi upp snabbt och vi behöver inget släp, utan utrustningen får plats inne i själva bilen.