Jag som så länge har sagt “Nej, jag växtfärgar inte. Det har jag gjort tidigare”.

På 60-talet, 1960-talet alltså, kom boken Sandberg, Sisefsky, Växtfärgning ut för första gången. “Avsikten med boken var ursprungligen att utge en reviderad 15.e upplaga av Beda Larssons Hemfärgning med växtämnen, som i sina huvuddrag varit oförändrad sedan första upplagan, utgiven år 1913.” Men det blev en helt ny bok. Med resultat från undervisning på Konstfack sedan 1959 och från Kursverksamheten vid Stockholms högskola.

Ungefär då, 1967, gick jag en kursvecka på Skansen i växtfärgning. På 70-80talet färgade jag en del mer. Men sedan var det slut för min del.

Men grannen har ett valnötsträd. Och nu såg jag lockande nötter över planket.

Intressant var att se hur garnet 11/1 reagerade.

Enligt boken kan man kallfärga med valnötter, alltså det gröna ytterhöljet. Det skulle bli en kulörstark gul eller rödgul färg.

Min härva fick ligga i ca 1½ dygn. Gul blev den, men ojämn. När jag tittade närmare på den så är den jämnt/ojämnt färgad. Garnet blev vågigt i vatten och färgningen följde vågorna i garnet.

Så här ser garnet ut lagt i vatten.

Så här ser det kallfärgade ut. Samma vågor som det blötlagda garnet. Trots att jag vände på om det ett antal gånger.

Jag blötlade och kokade ur skal och färgade en härva. Och lät garnet vara kvar i badet till nästa dag och ligga och svalna. Den härvan knorvade sig en hel del. Kan det beror på att det ändå är en hel del snodd i garnet? Den härvan är nu lite kortare än de övriga, men går ju att tänja ut.

Till slut en bild av en härva i efterbadet.