Att återskapa en miljö
I återblicken skrev jag om vår upplevelse när vi besökte det återöppnade Medeltidsmuseet. Var finns alla textilier som vi ser på interiörbilder på medeltida manuskriptbilder? Med vilken bild av ett medeltida liv går besökarna hem?
Nu fick vi en chans att ge en annan bild av ett medeltida boende. Vi skulle satsa på rummets textila inredning. Genom att bo i rummet kom också dimensionen med att rummet blir “inbott”. Det inte bara står där med sina textilier, utan någon lever i det. Det blir visserligen enbart ett par veckor på sommaren, sedan återgår rummet till sin tomhet.
Intentionen är att skapa en visuell bild av det medeltida rummet och att besökarna kan gå in i det, uppleva hur det är att röra sig i rummet och kanske sätta sig ner och prata med oss.
Rummet med paradsängen, med sina kistor, bord och bänkar finns och är givna. Det vi kan göra är att ge rummet färg och “hemkänsla” med textilier och en del andra mindre saker som står framme som det gör i ett hem. Och att vi själva finns i rummet med vår verksamhet. Våra kläder finns också i rummet, upphängda över en stång.
Men hur återskapa inredningstextilier så att de både visar ett rum, så som det avbildas i manuskripten, och samtidigt bygger på textila fynd?
Det skulle vara fantastiskt att kunna tillverka varje textil till rummet helt enligt fynd vad gäller garnkvalitéer, vävnadstekniker och mönster. Men det är en omöjlighet för mig, både praktiskt och ekonomiskt.
Mitt val blir då att se på så många bilder som möjligt, sätta mig in i hur man levde och använde rummen, använda mina textila kunskaper för att skapa textiler som kan förmedla en liten glimt av hur ett medeltida rum kunde upplevas.
Eftersom vi (nästan) alltid är där i rummet finns möjligheten att för dem som är speciellt textilintresserade berätta om de avvikelser från originaltextilier jag har fått göra.
Den visuella helheten har blivit viktigare än att varje textil bygger på ett exakt fynd. Jag har funderat över hur rummet skulle ha sett ut om man verkligen kunnat grunda varje textil på fynd från rätt tid. Hur mycket färg hade man då kunnat/vågat föra in i rummet, hur mycket variationer i vävnaderna hade det funnits utrymme för?
Jag har också en annan intention med mitt “medeltidsvävande” – att vävarna ska kunna användas också i vårt moderna liv och att dessutom inspirera andra till att väva.
I nästa inlägg resonerar jag lite mer kring de nya draperierna. Jag har redan skrivit lite om dem HÄR.
Det finns äldre bloggposter kring särskilda textiler:
Sängens filt finns presenterad HÄR
Om duken på kistan skriver jag HÄR
