Tiden går fort. Det är nu mer än femton år sedan jag gick på upptäcktsfärd i Gotlands Hemslöjds kartonger som innehåller en inventering av äldre sjalar vävda på Gotland.
Bland sjalarna fanns det ett antal med mycket speciella kypertvariationer. Enligt inventeringskorten var de vävda med 16-20 skaft och upp till 28 trampor. En kommentar på ett av korten gjorde att jag kom på hur de vävts – med fyra bottenskaft och några få mönsterskaft. Med hjälp av vävprogrammet Complex Drafting kunde jag klura ut tekniken. Jag hittade nio olika varianter.
Jag experimenterade i vävstolen och vävde en hel del prover. Och upptäckte att det fanns många sätt att gå vidare med det här sättet att väva. Som gav helt andra mönster.
Jag har gjort prover med tunt garn, med tjockt garn, glesa vävar etc. Det blev inga färdiga vävar av detta, förutom tre stycken mycket glesa vävar som gick till en utställning i Danmark, ”Pejling af en ny tid”.
Men jag experimenterade vidare och utvecklade andra solvningar. Så kom tygerna till de åtta mässhakar till. Det blev en utställning som jag kallade ”Kyrkotextil 2003”. Alla vävda med samma solvning, men med olika dragmönster.
Nu har det blivit tid att ta tag i bindningarna och utveckla ett antal nya vävar. Och att samtidigt slå ett slag för Complex Drafting, som gör det enkelt att utveckla och testa mönstren.
Planen är en första redovisning på Glimåkradagarna i slutet av oktober. Sedan på Vävmässan 2020 i Halmstad. Jag planerar nya textilier och ett häfte om att använda/lära sig Complex Drafting.
