Våren har kommit till Visby. Isen har gått upp och folk från fastlandet och från andra länder börjar synas på våra gator. Snart kommer handeln att vara i full gång och olika språk surra i luften.
Vintern har varit lugn här hemma. Kaniken har mest suttit i sin studerkammare. Men allt oftare har han kommit ner till mig i min vävverkstad. Han har tagit upp en del av sina hantverk som han lärde i klostret hos de vita fäderna. Det har blivit läderpatinor och trådrullar till mina fina silkegarner. Jag tror att han mår väl av att koppla av med det här, och det är trivsamt att arbeta tillsammans och byta några ord medan händerna gör sitt. Sanningen är att hans saker tar allt större del av utrymmet i verkstaden.
Efter julledigheterna fick kaniken bud om att ta sig ner till Skåne för ett möte med sin ärkebiskop. Han ville diskutera det nya politiska läge som uppstått efter Valdemars död. Eftersom vintern inte infunnit sig och havet därför var lugnt och vägarna snöfria följde jag med honom för att träffa vänner – och kanske kunna göra några bra affärer. Nu vet vi att ärkebiskopen önskar kaniken närvaro på Bornholm även denna sommar.
Hemma igen tänkte jag igenom vad som hade saknats i stormannens kammare. För där kan vi bo även detta år, stormannen är ännu en tid stadd på sin pilgrimsresa.
Det vore skönt med ett lite mer avskärmat utrymme i hörnet vid sängen. Jag hade en del fint tunt ullgarn som låg och tog upp onödigt utrymme. En mörkblå varp med ett mörkt rött inslag i en enkel tuskaft gav ett skimrande tyg. Det blir två draperier att dela in rummet med. Hoppas att vi kan hitta något bra sätt att hänga upp det på. Men det finns ju bra hantverkare på gården så det ordnar sig.
På gården förra sommaren fanns i stort sett inget bordslinne. Stormannen borde väl ha så mycket i sina förråd att det funnits något kvar, även om han tagit med sig en del för behoven under resan! Eller är han inte så rik som han förespeglat oss? Eller har han fru inte ordnat med ett välordnat linneförråd.
Nå, mitt eget linneförråd har tunnats ut under årens lopp särskilt vad gäller representativa linnetextilier. Och vid sådana här tillfällen vill jag visa upp det bästa mitt hus förmår. Så nu sitter det en linnevarp i vävstolen. Det ska bli en duk med blå ränder till att lägga på den andra kistan i kammaren. Och varpen räcker nog också till lite servietter.
Egentligen vill jag väva något riktigt vackert att hänga upp på någon av väggarna, det här är ju ett tillfälle att visa upp vad min verkstad kan åstadkomma. Men det får jag avstå från. I höst ska vi göra en lång resa upp till norra Sverige och då ska jag visa upp några speciella filtar som jag ska hinna med att väva.
Idag skiner solen så skönt att jag ska gå ut i vår lilla täppa för att se hur det står till i min kryddgård.
Jag ser fram emot att träffa er alla i sommar igen.
Er fru Åsa
