Middelaldercentret på Bornholm koncentrerar sig på tiden 1300 – 1450. Den befästa stormansgården visar en gård från mitten av 1300-talet. Innanför palissaden finns förutom “stuehuset” ett “køkkenhus”, ett stall, två små stenhus (“smør- og flæskekælder”) och ett fristående bevakningstorn.
Stuehuset med ingången till kammaren.
“Stuehuset” har en stor sal med målade bilder på väggarna, ett golv av kermikplattor, en stor öppen spis vid ena kortsidan av salen. Det är ett praktfullt rum för fester och större samlingar.
Från salen kan man genom en liten förstuga, som också har en egen ingång, komma in i familjens kammare. Rummet är på medeltida vis på samma gång sovrum, skrivstuga och allmänt samlingsställe för familjen. Den dominerande möbeln är himmelssängen, som vittnar om status.
Det är i det här rummet vi ska bo. Här finns också en pottugn som får sin värme från den öppna spisen i stora salen.
Det har betydelse för textilierna i kammaren vilka det är som bor i gården och vilken samhällsklass de tillhör. Hur dyrbara eller hur enkla ska de vara?
Gården ägs av en storman och vi får väl tänka oss att han är en ganska förmögen man. En man som har råd att visa upp sin rikedom med fina inventarier och textilier. En del enklare kan vara producerade på ön och andra finare ullvaror har inköpts från utlandet. Det fanns nog en hel del att köpa på Bornholm, för ön ligger ju vid de stora segellederna.
Jag tänker mig också att Morten kanik medför en del eget bohag inför sin vistelse. Särskilt textilier är ju lätta att transportera. Det blir nog en del mer privata sammankomster i hans kammare med Bornholms inflytelserikare invånare – och då gäller det att visa upp en rikt smyckad kammare som tecken på att han njuter välstånd och är betydelsefull.
