Jag har börjat intressera mig för bandgrindar!

Det är så, att “allt” medeltidsfolk förknippar bandvävning med brickvävning. Därför vill jag lyfta fram den lilla enkla men geniala bandgrinden. Hur gammalt det är att väva med bandgrindar vet jag inte – men det finns bevarade grindar från tidig medeltid. (Om det får jag skriva en annan gång.)

Jag tycker det är ganska tråkigt att väva band, det gör jag bara när jag behöver en bandbit till något speciellt. Men så återupptäckte jag bandgrinden – jag hittade roggebanden där man väver med två grindar, jag började kanta mina medeltidskläder med hjälp av en bandgrind och jag kom på att man kan väva ihop tyger med bandgrinden och få vackra och dekorativa sammanfogningar.

Nästa steg var att upptäcka att det fanns vävramar med bandgrindar. Förra hösten införskaffade jag en Rigid Heddle från Ashford. Det är fascinerande vad mycket man kan åstadkomma med två grindar – alla möjliga treskaftsvävar.

Nu har jag också testat den lilla Knitters Loom, och jag blir mer och mer förtjust i den. Martin har vävt sin allra första väv på den! Än så länge har vi bara vävt med en grind på den, men det finns plats för två grindar även på Knitters Loom.

En enkel väska kan man åstadkomma med en smal väv och väva ihop bitarna med en liten bandgrind – dekorativt och starkt. Idén till väskmodellen kommer från ViKronbergsVävares hemsida. Finessen är stängningsanordningen, man trär den ena öglan genom den andra – och vips så är den låst!

Jag har valt att väva väskan i ull och valka tyget, då står tyget emot fukt. Remsorna den är vävd av är drygt 10 cm breda. Om man gör den längre remsan tillräckligt lång kan man bära väskan över axeln. Man kan också använda den längre öglan till att hänga upp väskan.


En så här smal väv kan man också väva med enbart bandgrind utan vävram (GAV har grindar i olika tätheter), man behöver inte ens hitta ett fäste för varpen – det går med den egna tån! Och sitta bekvämt på sin hotellsäng. Inte tar det mycket plats i packningen heller.