Jag har just fått ett bokpaket från England. Det var extra tillbud hos Oxbow före jul. I boken The medieval broadcloth* skriver Kathrine Vestergård Pedersen om textilier från Lödöse. Där lyfter hon fram ett antal färgade tyger med ränder i flera färger och delar in dem i olika grupper avseende råmaterial och utseenden.
På Textilverkstad skrev jag för ett tag sedan om de tyger man funnit i London och på andra ställen – ray kallades de. Det är tyger i tuskaft med invävda ränder i inslagseffekt. Vanligtvis går då inslaget över 2, under 2 trådar och och är tätare slaget.
Ett antal av tygfragmenten i Lödösematerialet överensstämmer med de här tygerna vad gäller trådtäthet och bindning. Botten är ofta ofärgad och ränderna i färg. Dessutom finns tyger där bottenväven är en 3-sk kypert. De här tygerna tolkas som en import från Flandern.
Nu blir det ju mer intressant att väva upp ett sådant tyg när det finns belägg för dessa även här i Sverige.
De övriga fragmenten var av en annan sort vad gäller ull och vävsätt. De skulle då kunna vara av lokal produktion, inspirerad av de importerade tygerna. Dem ska jag återkomma i ett annat sammanhang.
*The medieval broadcloth: changing trends in fashions, manufacturing and consumption. Ed. Kathrine Vestergård Pedersen and Marie-Louise B. Nosch. 2009.
