Året är 1375. Kung Valdemar kan se tillbaka på en enastående karriär. Då han kom på tronen 1340 var alla kronans besittningar pantsatta, det mesta till grevarna Gerhard och Johan av Holstein. Greve Johan var pantherre i Skåne och for så våldsamt fram att ärkebiskop Carl ber den svenske kung Magnus att ingripa. Det var året 1332 och i nära trettio år hör Skåne till den svenske kungens land.

Detta nådens år 1375 råder lag och ordning i ett Danmark som sträcker sig från Sönderjylland, över öarna och över Skåne ända bort till Gotland. Det är Valdemars rike.

Det är klart att han är trött efter sitt livsverk, där han på Gurre ser tillbaka på vad han har uträttat. Hans tid är snart förbi, men det kan inte anas ännu på Bornholm.

Ärkebiskopen heter Niels Jensen, en boksynt och historiskt intresserad man. Han har en utpräglad administrativ förmåga, och åtnjuter stort förtroende hos Valdemar. Han hade börjat sin kyrkliga karriär hos kungen som kaplan, blivit kanik i Roskilde och samma år som Valdemar erövrar Gotland blivit ärkebiskop av Lund.

Ärkebiskopen är ända sedan de danska korstågens tid länsherre på Bornholm. Det är ärkebiskop Niels som får tillbaka Bornholm och Hammershus av kung Valdemar, sedan domkapitlet i Lund under hans företrädare hade skänkt ön till kungen. Kungens gåvobrev har nu några villkor. Ön och borgen ges till en man som kungen kan lita på och den ska alltid stå öppen för kungen och hans hus.

Villkoren är inte något problem att sätta sitt sigill på, så länge det gäller ett avtal mellan Valdemar och Niels. De har ju under många år kämpat och stridit tillsammans. Men kanske kommer andra tider.

Niels, som finns i kungens närhet, som rikets råd och som gammal vän, har sett hur Valdemars krafter håller på att avtaga. Det är inte långt kvar. Han vidtar förberedelser för en tid efter Valdemar.

Ärkebiskop Niels sänder en kanik vid domkyrkan, att vara hans öron och ögon på Bornholm. Kaniken skall höra vad bornholmarna har att förtälja om sina förhållanden.

Det är sommaren 1375. Det här är bakgrunden till min historia som Morten kanik, ärkebiskopens utsände emissarie på Bornholm.