En tillbakablick
Tiden går fort. Det är nu tre år sedan vi skrev de sju inläggen om att återskapa medeltiden. De inläggen var ett sorts svar på Peter Ahlkvists inlägg på bloggen In deme jare Cristi i november-decmber 2011.

Vi skrev om våra “roller” i det medeltida återskapandet, om religionen i återskapandet och funderade över hur vi i vår grupp “Risma”, på två personer, skulle kunna gå vidare. Vi reser inte runt på olika event och marknader, utan har fått vår plats på Bornholms Middelaldercenter. Jag resonerade en del om hantverk och tältläger eftersom det var detta som var aktuellt för oss då.

Under de tre år som gått har en hel del hunnit hända, så det kan vara tid med nya reflektioner och funderingar. Marknaden på centret har upphört och det har istället blivit en middelalderträff för centrets Vennekreds. Vi reste dit det första året 2012 och trodde då att det skulle bli vårt sista år på centret. Vi tyckte inte längre att så som vi såg på vårt återskapnde passade vi in. Och det fanns en del samtidiga event vi ville resa på. Vi misstog oss!

Under veckorna vi var där började vi fundera över hur det skulle vara att få bo i något av de hus som finns på centret, och då verkligen bo och leva i miljön. Vi gick runt och tittade oss omkring med andra ögon än tidigare. Det borde vara en boning med en säng! Att bo i kökshuset och varje natt bädda på bänkarna kändes inte som någon bra/bekväm lösning!

Centret har två uppbyggda miljöer, stormansgården och bebyggelsen landsbyen. Säng fanns bara i två hus – i stormannens kammare och i färgarens hus. Färgarens hus bortföll av det skälet, att taket inte var reparerat så det regnade in. Vi tänkte att stormannens kammare kunde vara fint att få bo i.

Nu går vi tillbaka ännu några år, till oktober 2010. Medeltidsmuseet i Stockholm hade precis invigt sin nya utställning efter ett par års arbete. Vi reste dit och det vi särskilt såg var att miljöerna saknade alla de färgrika textilier som finns på alla manuskriptbilder. Vi skrev därefter ett blogginlägg om den textilfattiga medeltiden.

Vi hade den upplevelsen i bakhuvudet när vi tittade på stormannens kammare. Så som den ser ut var det ingen ombonad miljö. Det fanns en säng med mörka tjocka sängomhängen och en naturvit filt. Och så lammskinn på bänkarna. Inte mycket som stämde med bilderna på en kammare för en någorlunda välbärgad storman.

Men om vi fick ta med egna textilier? Inreda kammaren med sängomhängen, täcken, draperier, borddukar, väggtextil, kuddar och dynor. Vi hann inte ens fråga Niller, centrets ledare, för någon av våra vänner, som hört våra resonemang, hann före oss. Och kom tillbaka till oss med meddelandet: Niller hälsar och säger att ni är välkomna att inreda kammaren och bo där nästa år! Han har fullt förtroende för frue Åsa!

Så nu har vi under ett antal sommarveckor i två år bott i stormansgårdens kammare. Tiden kan vara inne att nu lite mer ingående fundera över vad det är vi gör.

Vår förklaring inför besökare, och inför oss själva, varför det bor två svenskar på stormansgården, har vi tidigare skrivit om på bloggen, under kategorin Bornholm 2013.

I några följande bloggposter ska jag resonera omkring mina vävnader, val, förutsättningar och begränsningar.