En blogg om vävning

Projektet med de åtta börsarna är slutfört. HÄR skrev jag om tygerna

Fodertygerna är av tunn ull i alla utom de två ljusa som har linnefoder. De är helt handsydda.

Snodden för att hänga börsen i bältet och dragsnoddarna är gjorda med slynggaffel med dubbelt garn, samma som tygerna är vävda med. Det blev dekorativt att sy fast snodden utmed hela långsidan. I överkanten en snodd i enkelt garn.

Inför vävningen av utställningsmässhakarna provfärgade jag en hel del. Därför kunde jag göra tofsar med andra färger än de jag vävde med. Och så en del pärlor som extra bling.

The project with the eight pouches is finished. HERE I wrote about the cloth.

The lining is a light wollen cloth. The white and golden pouches has a linnen lining. They are all through handsewn.

The strap and the drawstrings are made with a lucet with double yarn, the same as the cloth. It was nice to attach the string along the side of the pouche. In the edge a string of single yarn.

Before I wove the chausables i made some test dyeing so I could make the tassels in other colours than the cloth. And then some pearls as an extra bling.

När ljuset föll på min skyttel såg jag de nerslitna spåren efter tråden som löpt mot träet. Det här är min mest använda damastskyttel. Den har jag säkert använt i mer än 20 år. Och inte bara till damast. Den ligger bra i handen, har en god balans, och glider fint genom skälet.

When the light fell on my shuttle I saw the marks after the thread where it had gone against the wood. This is my most used shuttle for damask weaving. I have certainly used it for more than 20 years. And not only for damask. It feels good in my hand, with a fine balance, and pass well through the sheed.

Jag färgade rött silke till korsen som jag plockade in på de vita stolorna till Vårfrukyrkan i Brännkyrka.

När jag ändå skulle färga passade jag på att göra några fler färgningar. Det kan alltid vara bra att ha! Kanske det kan bli några fler bokmärken.

Silket är uppspolat på rör av vass. Det har använts istället för papper när man spolat garn till vävningen.

I dyed some silk to the crosses to be brocaded on the white stoles for the church of Our Lady in Brännkyrka.

With everything for the dyeing in place I dyed some more silk. It can always be used for something! Perhaps some more bookmarks.

The silk is winded up on bobbins of reed. Reed has been used instead of paper.

Det här tygerna blev över efter en utställning med kyrkotextil 2003. Jag vävde och sydde åtta mässhakar i olika färger. En utställning om kyrkans textilier – deras utseende och färger. LÄNK till utställningstext.

Något ska man använda tygerna till – små börsar kan vara en idé. Och eftersom jag inte kan välja bara en av färgerna så får det bli en börs av varje. Det här blir ett av vårens projekt.

I Vävmagasinet 2009 skrev Martin och jag en artikel om Mässhakens form och färg.

This is left-over cloth from the exhibition Church Textiles 2003. To this I made eight causables in different colors. The exhibition was an expression of thoughts about their appearance and coloring. LINK to text about the exhibition.

What to do with the cloth? Pouches can be an idea. I can not decide just one of the colours, so it will be one of each. This will be one of the projects this spring.

In Vävmagasinet, Scandinavian Weaving Magazine, 2009 Martin and I wrote an article
The chasuble: its changing shape and colour.

På fatet ligger ett antal små härvor av ett glansigt mohairsilke. Nystanen är gjorda med hjälp av en nystpinne. Det blir nystan där man kan ta tråden både inifrån och utifrån nystanet.

On the dish are some small skeins of glossy mohairsilk. The balls are made with the wodden peg. From the balls you can take the yarn both from inside and outside.

Garnet ska användas för att göra snoddar till små börsar. För att få rätt tjocklek måste jag ha två trådar. Min slynggaffel (slyngtjauge på gotländska) hittade jag en gång bland min farmors textilredskap.

The balls will be used to make drawstrings for pouches. To get the right thickness I must use två threads. My lucet (chain fork, hayfork) I once found among my grandmothers textile tools.

Jag läste en bok* om handeln i Europa under medeltiden. Där fångade en bild och en bildtext min uppmärksamhet.

“Arithmetic demonstrates her art …. she is showing how to calculate by laying out reckoning counters, rather than by using Arabic numerals. For reckoning the table or its covering cloth was ruled with a pattern of lines, which the tapestry weavers have failed to put in”

Intresset var väckt! Hur räknade man? Om hon inte räknar med arabiska siffror – vad räknar hon då med? Romerska siffror? Hur länge användes de romerska siffrorna vid handel? En massa intressanta frågor som rör det praktiska medeltida livet.

Jag började med att leta efter hur ett “räknebord” sett ut. Och det finns en hel del bilder. Oftast är linjerna utritade direkt på bordsskivan. Men det finns också uppgifter om att man haft broderade “dukar” som lämpade sig när man förflyttade sig.

I was reading a book* about trade in Europe under the medieval ages and there was a picture and a text.

“Arithmetic demonstrates her art …. she is showing how to calculate by laying out reckoning counters, rather than by using Arabic numerals. For reckoning the table or its covering cloth was ruled with a pattern of lines, which the tapestry weavers have failed to put in”

This was interesting! How did they count? If not using the arabic numerals what did she then use? Roman numerals? How long was the roman numerals used in trade? Many interesting questions about the practical medieval life.

First I begun to seek for what a counter board would look like. And found a lot of pictures. Often the table are ruled with lines, but you can also find informations of embroderied cloths, suitable for travelling.

Räknebordet med två summor som ska adderas.
MMDLXXXVII + CCCLXXIII ; 2587 + 373

Även om räknebordet är konstruerat för att räkna med romerska siffror så fungerar det även för arbiska siffror. De medeltida borden hade troligen inga siffror markerade så som mitt. Men det är pedagogiskt – och bekvämt för oss som inte är vana att räkna med romerska siffror!

The counting board with two sums to add up
MMDLXXXVII + CCCLXXIII ; 2587 + 373

The counting board is constructied for the use of roman numerals, but it function even for arabic numerals. The medieval boards had probable no numerals marked as I have on mine. But it is pedagogical – and comfortable for us not used to count with roman numerals.
De två summorna sammanförda och justerade så att det på linjerna finns max fyra marker och mellan linjerna enbart en marker.

Ett fantastiskt bra sätt att räkna med de romerska siffrorna. Räkneborden gjorde att det tog lång tid för de arabiska siffrorna att ta över i norra Europa.

Nu återstår att lära sig att även räkna med multiplikation. Det kräver ett annat räknebord med tre kolumner.

The two sums put together and made so it on the lines there are not more than four jetons and between the lines just one jeton.

This is a fantastic way to count with the roman numerals. Because of the counting boards it took long time for the arabic numerals to reach the northern Europe.

Now I must learn to multiplicate. For that I must have another counting board with tre columns.

——————
*Spufford, Power and Profit. The Merchant in Medieval Europe. 2002.

Min farmor och farfar levde i Borås. En stor del av somrarna tillbringade man i Varberg. En sommar såg min farmor i en antikaffär ett par “traditionella halländska supglas” som hon köpte. Nästa sommar – och sommaren därpå – fanns i samma affär ännu ett par likartade supglas. Efter ett par år anade hon oråd, men tyckte om dem, och köpte ändå. Det blev 6 par sammanlagt. Min far försökte ta teda på om det funnits något sådant i Halland, men ingen har känt ingen dem. Vad vi tror så var det en smart kopparsmed som försökta att lura en godtrogen sommargäst. Han lyckades genom att sälja dem, men min farmor trodde inte på hans historia om de traditionellan supglasen. Men håll med om att de är fina. Vi har dem på jul till julsnapsen.

Två av dem har gått sönder när jag tagit lite hårt om dem vid årets putsning (det har hänt en gång tidigare, men är lagat). Här kan man se något av hur de tillverkats.

Om någon vet något om dem är jag tacksam för upplysningar.

Vad kan man kalla det här redskapet som jag använder när jag skedar?

Jag fick det när jag gjorde en kort praktik på Saxylle-Kilsunds provväveri i slutet av 60-talet. Vävarna där la ett skäl framför solven och plockade trådarna därifrån. Men det går fint att plocka inifrån solven direkt.

Stick in skedkniven bland bland solven. Använd spetsen att plocka så många trådar som det ska vara i rör.

Stick ner trådarna i röret med kniven. När man inte använder kniven sätter man den bara i skeden. Man vet var man har den!

Fördelen med kniven mot den vanliga skedkroken är att man behöver inte ner med handen under skeden. Man har händerna i samma läge hela tiden. Det borde vara snabbare och effektivare.