En blogg om vävning

För ett tag sedan läste vi vad Bornholms Middelalderscenters Vennekreds skriver om Middelaldertræf 2013. Vi blev överraskade och inte så lite stolta. Man har tagit Morten kaniks och fru Åsas berättelse och gjort den till tema för årets träff.

Våra svenska vänner får nu läsa Vennekredsens text på danska, liksom våra danska vänner fått läsa våra texter på svenska.

Vores træf på BMC foregår i 1375.

Morten Kannik og fru Åsa Kommer til Stormandsgården med deres eget tyende, udsendt af ærkebiskop Niels af Lund.

De forvalter gården og husstanden mens Stormanden og hans frue er på pilgrimsrejse.

Bønderne og håndværkerne i husene, tilrejsende i deres lejre eller telte og alle andre retter ind efter fru Åsa anvisninger.

Imens tager Morten Kannik sig af kirkens forretninger sammen med andre lærde, som ønsker at høre kannikkens beretninger.

En lille gruppe lejesoldater ligger i lejr lige uden for stormandens gård og sikrer, at der er ro og orden.

Handlende er velkomne, men fru Åsa tolererer ikke lediggang, derfor sidder alle i deres små boder og er flittige med egne håndværk.

Længere væk fra landsbyen og stormandens gård holder skidtfolket til; også de nyder godt af fru Åsas og Morten Kanniks retfærdige orden.

Morten Kannik og fru Åsa er dygtige til at forvalte det lille samfund, og tiden er forholdsvis fredelig.

Derfor summer hele området af aktivitet og glæde. Alle er travlt optagne, enten med egne opgaver eller de hører og lærer af fru Åsa og Morten Kannik. Men alle griber også enhver lejlighed til leg og ballade omkring Trojaborgen. Om aftener er der lys og hygge i teltene omkring Stormandsgården.

Stormanssängen behöver en kudde lika lång som sängen är bred. En sådan har inte gått att hitta. Men nu har två vanliga 50 x 60 kuddar blivit hopsydda till en lång kudde. Jag öppnade en söm på kortsidan på bägge kuddarna och sydde i hop – tappade bara tio fjädrar. Ovanpå den långa gemensamma kudden har vi var sin egen lilla kudde. Här blir det två kuddar 40 x 40 cm. De har fått överdrag av ett handvävt blått tyg i ull-silke. och så blir de insvepta i ett linnetyg.
På vinden fanns mer än jag kunde föreställa mig. Jag hoppades att finna något gammalt linnelakan som kunde användas. Men i lådan med lakan från min farmor fanns flera buntar med lakan. Handvävda och inte alls slitna. De är nu tvättade och ligger och väntar på att manglas. Ett klippte jag itu för att svepa in de små kuddarna (earcushions) och så ett örngott till långkudden.

Till fjädermadrassen hittade vi på IKEA ett enkelt täcke med fjäderfyllning. Det viker vi dubbelt och stoppar i ett linnefodral. Måtten fungerar bra, för sängen är 125 invändigt och täcket 240!

Sängomhängena är på gång i vävstolen. På medeltida sätt klistrar jag den entrådiga varpen.

Sista helgen i maj gör vi tillsammans med flera medeltidsvänner en pilgrimsvandring på tre dagar från Visby till Sankt Olofsholm. Biskopen av Visby håller en sändningsmässa för oss i biskopsgårdens kapell. Under vandringen, när vi besöker kyrkor på vägen och innan dagens vandring börjar, ber vi böner ur rosenkransen.

“Pilgrimens Bönbok med jungfru Marie Rosenkrans” har alla böner också på latin. Alla deltagarna ska få var sin liten bok.

Åsa har gjort radband till var och en. En dekad Ave Maria omramade med Pater Noster-pärlor. Träpärlor och avslutat med prydnadstofsar i silke.

Utformningen av radbanden är efter medeltida förlagor.

Bönbok och rosenkrans får bli vårt tack till Frida Gamero som tagit initiativ till den här vandringen och gjort den möjlig.

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om täcket på den här bilden. Det är en bild jag haft med mig länge och nu blev tillfället att ge sig på att väva det.
Att väva med enbart en freskmålning som förlaga är inte helt lätt. Det blir en hel del överväganden om kvalité, bindningar mm.

Det här är mina resonemang.

Kvalitet
Ska den vara i ull, eller är det ett siden som är avbildat? Miljön är en högreståndsmiljö. Och sängens lakan har fina hålsömmar. Jag har hela tiden velat väva den i en tunn kamgarnskvalité. Därför blev jag glad när jag läste vad Monnas skriver om tygerna i målningen.*

”In Simone´s fresco of the Dream of St Martin, in the chapel of St Martin in the Lower Church of San Francesco at Assisi, the bed is hung with a Hispano-Moresque silk whose geometric pattern is sharply foreshortened at the head, providing recession, while the pattern of the chequred wollen blanket curves around the sleeping figure.”

Det här är en bok främst om siden där Monnas jämför de avbildade sidentygerna med bevarade tyger och finner en stor överensstämmelse. Målarna har haft riktiga tyger att måla efter! Det intressanta är att hon utgår från att filten är vävd i ull. Så jag känner att jag står på någorlunda fast mark när jag väljer ull.

Men nu finns det ju olika sorters ullgarn. Mycket av inredningstextilierna vävdes av kamgarn som ger en tålig yta. Efter en del letande så hittade jag mitt garn i Danmark och där fanns också de färger som passade.

Vävsätt
Det här var mer bekymmersamt än vilket garn jag skulle använda. Rutorna ser lite olika ut på olika delar av filten.
I den del som ligger ner mot golvet ser man röda, gröna och gula rutor.
Men i en annan del så är de gula rutorna mer ljusgröna.

Det finns en detaljbild i boken. På den ser man att penselstråken på den här delen är röda och gröna som korsar varandra. Går man på den bilden så blir tolkningen en helt vanlig rutig väv i rött och grönt. För att få till de gula rutorna skulle man få använda en något mer komplicerad vävteknik.

Jag beslöt mig alltså för den enklare varianten, den passar bäst i vår inredning, och att väva med en liksidig 4-skafts kypert. På grund av färgerna i de sängomhängen jag ska väva så är de vita smala ränder utbytta mot svagt guldgula.

Min vävstol har 160 cm bredd. Jag gjorde varpen 163 cm, det sker ju en invävning så tyget fick gott plats på tygbommen. Den kunde till och med varit lite bredare! Filten blir ändå inte riktigt så bred att den kan hänga ner så fint som på bilden. Men vi har planer på hur vi ändå ska kunna visa det!

Provvävning
Jag blir mer och mer fascinerad av att provväva. Med samma garn, samma bindning – men med olika tätheter – får man skillnader i kvalitén. Ibland bara mycket små och de olika varianterna är alla bra tyger. Ibland är det den täthet jag utgått från som är den bästa till just det här ändamålet, ibland är det en av de andra. Det är då man blir glad över att ha tagit sig tiden att testa. Och så har jag samtidigt fått några kvalitéer som passar till annat.

I en provvävning ingår också att tvätta och ånga tyget, först då får det sin slutliga finish. Filttyget var fint när det kom ut vävstolen, men blev mycket mjukare och med en trevligare yta efter beredningen.
Så här blev rutorna i det färdiga tyget. En liten extra effekt blev det av de guldgula smala ränderna. Eftersom jag hade just den önskade färgen i ett annat kamgarn i samma garnnummer använde jag det. Redan när jag varpade kände jag att det var lite strävare – eller snarare inte så mjukt som det andra garnet. Och efter tvätt så krympte det lite mindre. Lite gick ut i pressen, men en aningen knottrighet finns kvar. Och det ger fint liv år tyget.

Det är frestande att även väva den andra varianten av rutor, men det får anstå till en annan gång. Efter det här är det sängomhängena som gäller.

————————
*Monnas, Lisa, Merchants, Princes and Painters. Silk Fabrics in Italian and Northern Paintings 1300-1550. 2008.

Vi har i avsnittet Sängen visat på hur miljön i stormannens kammare är disponerad. Man ser att sängen har en framträdande plats i rummet. Och den var ju på medeltiden något som man ville visa upp. Vi har berättat att en del textil till sommarens äventyr ska tillverkas till den. Den ska få sängomhängen i ray-tyg. Och så den filt, som vi brukar kalla för “Sankt Martins täcke” ur en bild av Giotti i nedre fransiscuskyrkan i Assisi.

Men bädden innehåller mer. Så som den byggdes upp ska vi också göra.
Stormannens säng har en botten av rep. Den är hårt spänd, men är nog mer elastisk än vad en brädbotten skulle vara. Det får vi ta reda på i sommar. Vi kommer att kunna jämföra, för vår säng i tältet har en brädbotten.

Sängen har en relativt hög sarg. Man låg inte som i en binge, utan sängen var högt bäddad. Det ser man på medeltida bilder. Vi måste alltså ha en ganska hög madrass.

Oftast var den understa madrassen fylld med halm. Åtminstone en gång om året byttes den gamla halmen mot ny. Om man var på resa var det lätt att ta med sig ett tomt madrass-var och fylla det på plats. Vi ska ta med ett sådant och se om det finns halm att få. Det blir i så fall ett experiment för oss. Det fordras kunskap och vana att fylla på rätt sätt, och den kunskapen har vi inte nu. För säkerhets skull kommer vi att ta med en ordentligt tjock luftmadrass. Den kommer ju inte att synas, för vi stoppar in den i madrass-varet av handvävt linne. Det har vi gjort förr.

Nu sticker den undre madrassen upp och råder över sargen. Ovanpå denna madrass är vi lyxiga. Vi ska ha en extra madrass av fjäder och dun. Så var det när det var riktigt fint. I vårt 1300-tal var fjädermadrasser något som bara de rika kunde ha råd med. Det tog flera år att samla tillräckligt med dun och fjäder från slaktade höns för att tillverka en sådan madrass. Vi räknar med att köpmansänkan från Visby, kanikens kone, har råd. Kanske har hon fått den genom ett testamente, för så dyrbara var dessa fjädermadrasser att de gick i arv.

I en del medeltida bilder ser man att en tjänstekvinna stryker med en käpp över bädden. Det är fjädermadrassen som slätas ut så att inte fyllningen hamnat i hörnorna efter den dagliga vädringen. Om vår dunmadrass blir i form av en hel säck, vet vi inte ännu. Kanske har den sydda kanaler så att det inte behövs så mycket utslätning.
Så blir det lakan av linne. I testamenten och uppteckningar är de alltid redovisade i par. Det är ett lakan under och lakan över. Och så ska vi också ha det.

Överst kommer sankt Martins rutiga täcke att ligga. Ibland som ett överkast i hela sängens längd, ibland med ett nervikt överlakan. Det blir nog olika från dag till dag. Vi tänker att om lakanet syns så markeras att det snart är kväll. Lagd som ett överkast signalerar täcket att dagen ännu inte är slut.

Men allt är inte färdigt med detta. Bädden har också ett antal kuddar. Först är det långkudden som går i hela bäddens bredd. Den får ett överdrag av linne. Sedan är är det två mindre kuddar, en var. Inför natten får de örngott, något att vila öronen på.

Vi vet inte riktigt ännu om det blir hela örngott eller ett svept linnekläde. Det beror på om vi vill känna oss moderna eller går på en äldre stil.

Nu är bädden färdig att visa upp. Det är så här den kommer att vara under dagen i stormannens kammare. Men om kaniken och hans kone kommer att sova i den med den här 1300-talsutstyrseln, det kommer inte besökarna att erfara. Och vi har ett modernt duntäcke med oss för säkerhets skull…

Av grönt garn som blivit över har det nu blivit en duk till kistan i kammaren. Jag valde att göra bården på kortsidan smalare än på originalet. Och det är bara ränder i mina bårder. I det här inlägget finns bilden som jag utgått ifrån. Duken är vävd i ett gåsögonmönster. Vävlängden är 250 cm – vi får se hur lång den blir efter tvätt och press.
Efter duken blev det lika mycket till med ett mörkare inslag. Där är det bara smala bårder på kortändarna. Planer finns hur den biten ska användas.

Anna har skrivit på sin blogg om våra försök med stödjande underkläder inspirerade av fynden från Lengberg castle.

Vi har tittat på bilderna, klippt och nålat. Nu ser mitt försök ut så här. Att sy ihop framstyckena, axelband och snörhål återstår. Om det här fungerar så kommer jag att sy ett mer elegant i linne.

Anna writes on her blogg about our experiments with fitted underwear inspired from the finds from Lengberg castle.

We have looked at the pictures, cut and pinned. Now my test look like this. To sew the frontpieces to each other, shoulder straps, and lace holes remains. If this will be comfortable I will make one more elegant in linnen.

Nu är provvävningarna av ray-tyget till sängomhängena och tyg till dynor färdiga. Nu återstår att räkna ut hur mycket som ska vävas av de olika tygerna, garnmängder och så beställa garn. Den första beställningen – garn till sängens filt/överkast har redan gått iväg.

Medan jag väntar på garn tänker jag göra av med grönt garn som blivit över från en kyrkotextilsbeställning. Jag fick syn på den här bilden i mitt bildarkiv. Och jag har hittat fler bilder med just gröna dukar. Eftersom linet inte låter sig färgas så lätt så tolkar jag det som dukar i en tunn kamgarnkvalité.
Duken ligger över en kista och det är på kistan som finns inne i kammaren som jag tänker lägga duken. Duken på bilden har smala gula ränder utmed långsidorna och bredare på kortsidorna. Och i min garnhylla finns även sådana rester!

Undras bara hur man får till de vackra draperingarna samtidigt som duken på översidan av bordet ligger helt slätt. Kanske någon har en idé?