Vi har i avsnittet Sängen visat på hur miljön i stormannens kammare är disponerad. Man ser att sängen har en framträdande plats i rummet. Och den var ju på medeltiden något som man ville visa upp. Vi har berättat att en del textil till sommarens äventyr ska tillverkas till den. Den ska få sängomhängen i ray-tyg. Och så den filt, som vi brukar kalla för “Sankt Martins täcke” ur en bild av Giotti i nedre fransiscuskyrkan i Assisi.

Men bädden innehåller mer. Så som den byggdes upp ska vi också göra.
Stormannens säng har en botten av rep. Den är hårt spänd, men är nog mer elastisk än vad en brädbotten skulle vara. Det får vi ta reda på i sommar. Vi kommer att kunna jämföra, för vår säng i tältet har en brädbotten.

Sängen har en relativt hög sarg. Man låg inte som i en binge, utan sängen var högt bäddad. Det ser man på medeltida bilder. Vi måste alltså ha en ganska hög madrass.

Oftast var den understa madrassen fylld med halm. Åtminstone en gång om året byttes den gamla halmen mot ny. Om man var på resa var det lätt att ta med sig ett tomt madrass-var och fylla det på plats. Vi ska ta med ett sådant och se om det finns halm att få. Det blir i så fall ett experiment för oss. Det fordras kunskap och vana att fylla på rätt sätt, och den kunskapen har vi inte nu. För säkerhets skull kommer vi att ta med en ordentligt tjock luftmadrass. Den kommer ju inte att synas, för vi stoppar in den i madrass-varet av handvävt linne. Det har vi gjort förr.

Nu sticker den undre madrassen upp och råder över sargen. Ovanpå denna madrass är vi lyxiga. Vi ska ha en extra madrass av fjäder och dun. Så var det när det var riktigt fint. I vårt 1300-tal var fjädermadrasser något som bara de rika kunde ha råd med. Det tog flera år att samla tillräckligt med dun och fjäder från slaktade höns för att tillverka en sådan madrass. Vi räknar med att köpmansänkan från Visby, kanikens kone, har råd. Kanske har hon fått den genom ett testamente, för så dyrbara var dessa fjädermadrasser att de gick i arv.

I en del medeltida bilder ser man att en tjänstekvinna stryker med en käpp över bädden. Det är fjädermadrassen som slätas ut så att inte fyllningen hamnat i hörnorna efter den dagliga vädringen. Om vår dunmadrass blir i form av en hel säck, vet vi inte ännu. Kanske har den sydda kanaler så att det inte behövs så mycket utslätning.
Så blir det lakan av linne. I testamenten och uppteckningar är de alltid redovisade i par. Det är ett lakan under och lakan över. Och så ska vi också ha det.

Överst kommer sankt Martins rutiga täcke att ligga. Ibland som ett överkast i hela sängens längd, ibland med ett nervikt överlakan. Det blir nog olika från dag till dag. Vi tänker att om lakanet syns så markeras att det snart är kväll. Lagd som ett överkast signalerar täcket att dagen ännu inte är slut.

Men allt är inte färdigt med detta. Bädden har också ett antal kuddar. Först är det långkudden som går i hela bäddens bredd. Den får ett överdrag av linne. Sedan är är det två mindre kuddar, en var. Inför natten får de örngott, något att vila öronen på.

Vi vet inte riktigt ännu om det blir hela örngott eller ett svept linnekläde. Det beror på om vi vill känna oss moderna eller går på en äldre stil.

Nu är bädden färdig att visa upp. Det är så här den kommer att vara under dagen i stormannens kammare. Men om kaniken och hans kone kommer att sova i den med den här 1300-talsutstyrseln, det kommer inte besökarna att erfara. Och vi har ett modernt duntäcke med oss för säkerhets skull…