En blogg om vävning

När jag sytt vantar har det blivit små bitar över av de handvävda tygerna. De blev till ett antal knappar. Särskilt det ena tyget gav spännade knappar – ingen är den andra lik. De kan kanske passa på ett enfärgat tyg. Knapparna är ca 1,5 cm. Med det här tjocka tyget behövs ingen extra fyllning för att få dem hårda. Hur jag gör knappar finns beskrivet HÄR.

Nu är det Martin som vävt på sin grindvävstol. Ett tuskaftstyg – tuppfjät. Åsa har sytt dem under Leitourgiakonferensen. Vårt seminarium, Konsten-Rummet-Tingen, är det mest produktiva!

Vantarna kommer till god användning när Styringheim firar Lucia. Då gäller medeltidsklädsel.

Jag har provvävt två tyger på min grindvävstol. Båda i Möbelåttan från Holma-Helsingland. Och de blev helt olika!

Det ena är vävt med det vita garnet och egna infärgningar av det. Det andra av de färger som har lite svart i sig. En härva av de färgerna känns helt olik den vita (och de “rena” färgerna) när man håller den i handen. Den känns tyngre och strävare.

Jag är nöjd med båda mina två tyger. Båda är vävda med samma antal trådar, samma täthet och behandlade på samma sätt efter vävning. Tvättade och ångade. Det ljusare tyget är mjukare och har gått ihop sig mer. Det mörkare har en strävare yta.

Är det så att möbelåttans olika färger är spunna av olika sorts ull och därför ger tyger av olika karaktär? Då tycker jag att det på något sätt borde framgå på garnkartan.

Jag skriver mer om tygerna senare.

Garnstickor kan ha olika form
Den övre följde med min Knitters Loom, den undre köpte jag hos AK:s Snickeri (Öxabäcksvävstolen) under vävdagarna på Glimåkra. Den undre fungerar mycket bättre eftersom den har rundade ändar, den spetsiga fastnar lättare i varpen.

Till min Knitters Loom, 30 cm, fick jag två garnstickor. Den ena drygt 30 cm, den andra kortare. Väver man på hela bredden är den längre stickan bäst, men man behöver oftast fler än en sticka! Mina nyinköpta stickor är 30 cm långa, och de finns i några olika längder. Den enda nackdelen är den långa skåran som man fäster garnänden i. Den är för lång, alltför många varv av garnet fastnar där.

Garnstickorna kan lindas på olika sätt
Jag har lindat så som på den övre stickan. Men jag har sett på bilder från ryggbandsvävning att stickan ofta är lindad som den mittersta stickan, men även som den nedersta.

Jag funderar över om man på det sättet får på mer garn utan att stickan blir så tjock? Är det så, borde det nedersta alternativet vara det ultimata. Men eftersom jag ibland använder stickan för att reda varpen så borde det mittersta sättet att linda passa mig bäst.

Jag har sett bilder på andra former av garnstickor och vi ska tillverka några och testa. Framför allt små till min medeltida bandlåda.

Det är vävdagar i Glimåkra onsdag – lördag. Och som vanligt finns vi på Vävstolsmuseet och visar WeavePoint och träffar massor med trevliga vävare. Gamla bekanta och nya. Första dagen har varit ovanligt intensiv, det är vårt och andra utställares intryck.

Vävdagarna är viktiga. Framför allt för att underhålla kontakter. Kanske är det sjätte året i följd som vi deltar. Vi har vår egen hörna år från år. Det är skönt med en fast punkt i tillvaron.

Och så blir vävdagarna samtidigt till en liten höstsemester. Inte så tokigt.

Under helgen fick jag tillfälle att sy ett par vantar av ett tyg vävt på min grindväv. Tyget är en 3-skafts färgeffekt vävt med filtgarn. Efter tvätt gick tyget i torktumlaren tillsammans med ett par stora frottéhandukar. Det fick tumla runt tills det blev tjockt och gott. Modellen är min Lödösevante. Den fick två varv med en kavelfrans av mohairgarn (stickgarn) runt nederkanten och en liten röd snodd.

Under årets medeltidsvecka hade jag två förmiddagskurser på Kapitelhusgården. Vi sydde vantar efter modellen från Lödöse. Fint att få beskrivningen testad. På en förmiddag hann kursdeltagarna med en vante, och provade på så sätt alla momenten.

Äntligen har jag fått tid att börja sortera mina bilder från Bornholms Middelaldermarked. Det är nu sjätte året vi är där, tredje året som grupp Risma. Under två veckor levde vi medeltidsliv och visade hantverk för publik och omgicks med medeltidsvänner.

Nytt för i år var vår spis som Martin byggt. Underbart skönt att slippa böja sig ner så mycket. Och stekfatet fungerade fint, det är första året vi fått stekt mat. De små hampahanddukarna var förträffliga som “trasa” att torka händer och redskap på.