En blogg om vävning

Hätta med prickkant
Hood with dot edge

När jag vävde mina prickiga tyger fick jag en idé och vävde ett par prov på band – som skulle kunna bli prickiga kanter på en hätta. Nu har jag gjort en hätta och sytt på ett band. En smalare variant skulle man kunna väva direkt på hättan.

Detta är bara en idé om hur det skulle kunna ha gjorts. Hättan ska få knappar – någon gång!

When weaving my dotted fabrics I got an idea and made some samples of ribbons for a hood with dots on the edge. Now I have sewn a hood and attatched a woven ribbon with dots. With a smaller ribbon you can weave it directly on the hood.

This is just an idea how it could have been done. There will be buttons on the hood – some time.

Secretum secretorum

Walter de Milemete utförde två stora illuminerade verk till den unge kungen Edward III 1326/27. Det ena är en kungaspegel, De Nobilitatibus, som vi tidigare studerat. Det andra är ett verk med namnet Secretum Secretorum. Det första verket har han sammanställt och skrivit, det andra verket är en avskrift på latin. Han har tydligen själv gjort kalligraferingen, men haft ett antal olika illuminatörer till sin hjälp.

Walter de Milemete made two grand illuminated works for the young king Edward III 1326/27. The first is a Mirror for the King, De Nobilitatibus, we have studied before. The second is a work, namned Secretum Secretorum. The first he has compiled and written, the second is a copy in latin. Obviously he made the calligraphy by himself, but have had several illuminators in his service.

Secretum Secretorum inleds med en stor vinjett med en kung som lyssnar till en föreläsning av en man som bär den akademiska huvudbonaden och håller handen i talegest. Bilden är i ganska dåligt skick, för ett tag var tydligen verket utan skyddande pärmar. Där finns en pulpet med föreläsningsanteckningar och en skrivare gör anteckningar. Ovanför bilden håller två änglar Englands sköld. Man skulle därför kunna tro att kungen är Edward, men det är Alexander den Store. Och den som föreläser är filosofen Aristoteles. Texten under bilden förklarar det hela: Hic incipiunt Rubricae capitulorum libri de Secretis Secretorum summi philosophi Aristotilis ad peticionem et usum illustrissimi regis Alexandri editi.

Secretum Scretorum begins with a big vignette with a king listening to a lecture by a man in the academic cap, holding his hand in a speeching gesture. The picture is in a rather bad condition; for some time the opus had no protecting cover. There is a pulpit with lecture notes and a scriber makes notes. Over the illumination two angels are holding the shield of England. It is easy to think that the king is Edward, but he is Alexander the Greate. And he who lectures is the philosopher Aristotel. The text below explans: Hic incipiunt Rubricae capitulorum libri de Secretis Secretorum summi philosophi Aristotilis ad peticionem et usum illustrissimi regis Alexandri editi.
BILD f.1r

Vi vet, att Aristoteles 348 BC blivit kallad av Filip II av Makedonien för att vara privatlärare åt sonen Alexander. Hela verket utger sig alltså för att vara Aristoteles undervisning av Alexander. I ett hundratal korta kapitel avhandlas en mängd olika ämnen i boken. Varje kapitel inleds med en stor vinjett med kungen (Alexander) i olika sammanhang, i de flesta av bilderna blir han undervisad av Aristoteles, i andra sitter han omgiven av sitt råd, som anakronistiskt består av både kyrkliga och världsliga rådsherrar.

We know, that Aristotel in 348 BC was summond by Philp II of Macedonia to be private teacher for the son Alexander. The whole opus is ment to be Aristotels teaching of Alexander. In about one hundred short chapters are a lot of subjects diskussed in the book. A big vignette with the king (Alexander) introduces each chapter. In most of the pictures he is lectured by Aristotel, in others he is sitting with his councel surrounding him. Anacronistc there are both bishops and secular noblemen.

Boken berättar själv om vägen till den föreliggande texten: Den är översatt till latin från arabiskan av en Philip, med dedikation till en Guido de Valentia, biskop av Tripoli. Man menar att den här översättningen till latin tillkom i början av 1200-talet. Den arabiska texten skulle härstamma från 7-800-talet. En Johannes skulle då ha funnit texten på grekiska och översatt den först till kaldeiska och därefter till arabiska. På bilden tar Philip emot verket av Aristoteles. Biskop Guido övervakar händelsen.

The book tells us by itself of the way to the presnet text. It is translated to latin from arabic by a Philip, with dedication to a Guide de Valentis, bishop of Tripoli. It is ment that this translation was done in the beginning of the 13th centuary. The arabic text is said to be from the 8-9th centuary. A Johannes had then found the greek text, translated it to chaldeian and then to arabic. On the picture Philip receives the opus from Aristotel. Bishop Guido is supervising the event.
BILD f.6r

De prick-randiga tyger som vi är intresserade av, de förekommer mycket sparsamt i det här verket. En del påminner om bilderna i De Nobilitatibus. Kanske kan likheterna bero på att någon av illuminatörerna arbetat med bägge verken. De tre marginalfigrurer som jag hittat, som har dräkter med prickrandiga tyger, är musikanter.

The dotted striped cloth we are interrested in, they appear very rare in this opus. Som reminds of the illuminations in De Nobilitatibus. The likeness can depend on that some of the illuminators have worked with both the opus. The margin figures, wearing dresses of dot striped cloth, I have found, are musicians.
BILD f.7v
BILD f.9v och f.11v

Det finnns ännu en bild med prickrandiga dräkter, det är en vinjett, där tre riddare i surcot med prickränder står framför Alexander, som håller handen i en talegest. Så gör också Aristoteles på en bänk i bakgrunden i marginalen. Tydligen ger Alexander order eller anvisningar till riddarna, understödd av Aristoteles.

There is still more a picture with dot striped dresses, it is a vignette where three knights with dot striped surcots are standing before Alexander. He hold his hand in a speaking gesture, as do Aristotel in the background in the margin. Obviously Alexander gives orders or instructions to the knights, supported by Aristotel.
BILD f14v

Nederst på samma sida står en riddare, iförd en surcot med prick-linje-rand, mellan två sköldar: – kungens av England och tronföljarens.

At the bottom of the same side there is a knight in a surcot with dotted line. He is standing between two shields, beloning to the King of England and the Heir.
BILD f14v nedre marginalen

Det finns ytterliga några bilder, där mantlarna har en kantning av prickränder. Det är vinjetter som inleder nya kapitel. Man ser Alexander omgiven av sitt råd. Aristoteles på den tredje bilden har inte sådan kantning på sin dräkt.

There are somee more pictures, where the mantels have an edge with dottet line. They are all in vignettes, introducing new chapters. Alexander is seen, arounded by his court. Aristotel on the third picture has not such an egde on his garment.
BILD f.33v
BILD f.34v
BILD f.35r.

Aristoteles finns i en marginalbild med knäböjande elev (?). Här har bägge mantlar med kantning av prick-ränder.

Aristotel is found in a margin picture with a kneeling pupil (?) before him. Here both of the persons have overcloth with dot striped edges.
BILD f.39v.

Det här är de dräkter med prickrandiga tyger jag kunnat hitta i Secretum Secretorum. Huvudpersonerna har inte dräkter med prickränder på det sättet som bifigurerna har. Personer med högre rang kan ha en prickad kant på mantlarna, men de tvärrandigt dekorerade dräkterna finns på musikanter och några riddare. Är det uttryck för en social skillnad?

These are all the dresses with dot striped cloth I have found in Secretum Secretorum. The main figures do not have dresses with dots and lines as the secondary figueres have. Persons with a higher rank can wear at dotted edge on their mantels, but the cross-banded dresses will be found on the musicians and on some knights. Is this en expression for social differences?

Nu har vi gått igenom dräkterna. Men det finns två bilder som jag inte kan låta bli att ta med, för de är intressanta, kanske mest för riddare och fighters. Den första är en kanon av samma slag som i De Nobilitatibus, en pot de fer. Den kanon som finns i det verket sägs vara den första kända avbildningen. Då måste detta vara den näst äldsta.

Now we have noted the dresses. But there are two more pictures I will allow me to include. Because they are so interresting, most perhaps for for knights and fighters. The first is a cannon of the same shape as in De Nobilitatibus, a pot de fer. The cannon in that opus is said to be the first known representation. Thus this one must be the second oldest.
BILD f.44v

Om vi fick se en unik bild i De Nobilitatibus av Walter de Milemetis, som också finns här, så är han dock inte sämre i Secretum Secretorum, då han bjuder på ännu en unik bild. Den bild jag tar med till sist föreställer inte en spis med skorsten. Männen använder inte blåsbälgar för att underhålla en eld. Det här är nämligen en Cornu Alexander Magni, ett kollossalt horn eller trumpet, ett stridsinstrument, troligtvis är det här den äldsta bilden av en cornu. I texten på sidan står det: Et est instrumentum terribile quod dicitur multis modis. Ljudet av detta fruktansvärda instrument kunde höras upp till 60 miles (dvs nära 100 km).

If we were lucky to see an unice picture in De Nobilitatibus of Walter de Milemete, here duplicated, so will he give us another unice picture in Secretum Secretorum. The picture I choose for the final is not an oven with a chimney. The several men are not using their bellows to maintain a fire. This must in fact be a Cornu Alexander Magni, a enormous horn or trumpet, an instrument for war. Probably is this the first representation of a cornu. In the text on this page is read: Et est instrumentum terribile quod dicitur multis modis. The sound of this terrible instrument could be heard up to 60 miles (aprox 100 km).
BILD f.42v

För att förstå Secretum Secretorum bättre, framför allt med latinet, har jag haft nytta av: James, Montague Rhodes: The Treatise of Walter de Milemete, Oxford 1913.

To better understand Secretum Secretorum, especially with the latin, I have had a good use of: James, Montague Rhodes: The Treatise of Walter de Milemete, Oxford 1913.

Efter den första provvävningen (Läs om det HÄR), valde jag ut fem bilder ur manuskripten som mina förebilder och vävde fem större stycken, ca 54 x 100 cm med olika prickar och ränder. Bilderna är hämtade från The Gorleston Psaltar och De Nobilitatibus Sapiencijs et Prudencijs Regum. Martin skriver om manuskripten HÄR och HÄR.

Alla med enkel Möbelåtta 8/1 som varp och Kampes 6/1 i inslag. I de här proverna är det samma avstånd mellan bårderna.

After weaving the first samples (se HERE), I choosed five images from the manuscripts as prototypes and weaved five larger pieces, ca 54 x 100 cm, with different dots and lines. The images are from The Gorleston Psaltar and De Nobilitatibus Sapiencijs et Prudencijs Regum. Martin writes about the maucsrips HERE and HERE.

All are weaved with single Möbelåtta 8/1 in warp and Kampes 6/1 in weft. I choosed the same distance between the borders in all the samples.

Är det i manuskripen avbildade tyger eller är det illuminatörens lust att dekorera? Vi väntar med analysen tills vi gått igenom de sista manuskripten.

Is it representions of fabrics in the manuscrips or is it the illuminators desire to decorate? We will wait with the analazys until we have gone through the last manuscripts.

De Nobilitatibus Sapiencijs et Prudencijs Regum består av 140 stora, illuminerade sidor. Jag har räknat till 16 kapitel, plus inledning till verket. Varje kapitel inleds med en halvsidesstor vinjett, en anfang och så rubriken i rött. Det är ju därför det heter rubrik. Den här strukturen underlättar för att studera ett sådant manuskript.

De Nobilitatibus Sapiencijs et Prudencijs Regum contents 140 large, illuminated pages. I have counted 16 chapters and an introduction to the opus. Each chapter begins with a large half page vignette, an initial and the heading in red. Latin: rubric = red. This structure make it easier to study a manuscript like this.

De Nobilitatibus är en lärobok i hur det är att vara kung, en kungaspegel, som gjordes 1326. Det året finns till och med i inledningen på sidan 5. Nu blir det läsövning i medeltidslatin:

De Nobilitatibus is a manual in How to be a king, a royal mirror, made in 1326. That year is also written in the introduction on page 5. Here comes a practice in medieval latin:

Hic incipiunt rubrice capitolurum huius libri de nobilitatibus sapiencijs et prudencijs regum editi ad honorem illustris domini edwardi dei gratia regis angelie incipientis regnare anno domini ab incarnacione milesimo tricentesimo vicesimo sexto.

Texten finns under bilden av en ung kung – han bör väl vara sådär 15 år här – som sitter som centralfigur med krona på huvudet och en falk på handen. På varje sida står en falkenerare med lika kraftiga handskar som kungen. Och de bägge har tvärrandiga långa dräkter med linjer och prickar.

The text is to be found below the image of a young king – he is about 15 here – sitting as the central figure with a crown on his head and a falcon on his hand. On each side there is a falconeer with gloves as robust as the king´s. And they are wearing cross-striped dresses with dots and lines.
BILD sid 5

Det är ju på grund av detta slags tyger som vi undersöker De Nobilitatibus och andra manuskript.

It is because of this types of dresses we examine De Nobilitatibus and other manuscripts.

När det gäller De Nobilitatibus vet vi inte bara när det är utfört, utan också av vem. Det står skrivet ”Suus humilis et devotus Walterus de Milemete clericus”. I marginalen har någon skrivit ”Author”.

As for De Nobilitatibus we not only know when it is written, but also by whom. It is written ”Suus humilis et devotus Walterus de Milemete clericus”. In the margin someone has added ”Author”.
BILD sid 21

Den unge kungen, som Walter de Milemete fick uppdraget att skriva en kungaspegel för, är Edward III (1312-1377), son till kungen av England Edward II (1284-1327) och Isabella Capet (1295-1358), Filip IV den skönes av Frankrike dotter.

The young king, for whom Walter de Milemete got the mission to write a royal mirror, is Edward III (1312-1377), son to the king of England Edward II (1284-1327) and Isabella Capet (1295-1358), daughter of Philippe IV le beau, king of France.

Filip den sköne dog 1314 och efterträddes i tur och ordning av sina söner på Frankrikes tron: Ludvig X, Filip V, Karl IV. När den tredje dör utan arvingar 1328 är det dags för 100-årskriget att börja. Och där kommer Edward III att bli en av aktörerna, som dotterson till Filip IV

Philippe le beau died in 1314 and was succeded by his sons in order: Louis X, Philippe V, Charles IV. When the last dies without heirs in 1328 it is time för the Hundred Years War to begin. And there Edward III will be one of the actors, as the daughter´s son of Philippe IV.

Barbara Tuchman beskriver Edward i En fjärran spegel på sid 85 så här: ”Han var välbyggd och kraftig … gemytlig och fåfäng, vänlig, egensinnig och inte främmande för det sämsta hos människan. … Han ägde insikter i praktisk politik utan att äga större insikter i härskandets konst … älskade nöjen, strider, ära, jakter, torneringar och slösande festligheter.”

Barbara Tuchman describes Edward in A Distant Mirror in this way: ”He was well built and vigourus … of good humour and vanity, kind, headstrong and not unfamiliar with the lowest in human. … He had insights in practical politics without deeper knowlege in the art of sovereign … very fond of amusements, fighting, hunting, tournaments and wasteful festivity.”

De Nobilitatibus är just en lärobok i härskandets konst. Om man får tro att Tuchman har rätt, så har inte Edward läst så noggrant i boken han fick när han blev kung.

De Nobilitatibus is in fact a manual in the art of sovereign. If we will trust Tuchman Eward did not study the manual he got beeing a new king very close.

Verkets inledning avslutas med en Kristoferbild. Helgonet, i tvärrandig kjortel, står i flodens vadställe med Kristusbarnet på sin arm. Kristofer betyder Den som bär Kristus. Ska den här bilden kanske påminna kungen att han är trons försvarare i sitt rike? En aspekt på att vara Rex Dei Gratia?

The introduction of the opus ends with an image of Christofer. The saint in a cross-striped kertel is standing in the ford in a river with the Christchild on his arm. Christofer means He who bears Christ. Perhaps this image will remind the king of his duty as defender of faith in his kingdom? An aspect on beeing Rex Dei Gratia?
BILD sid 8

Efter en helsidesbild där kungen, med krönt hjälm, tar emot sin sköld av Sankt Georg, Englands skyddspatron följer ett helt uppslag med erövrandet av Kärlekens Borg. Vänstra bilden upptas av fyra riddare i rustning till häst som rider uppför kulle. Högra bilden visar en borg på höjden som försvaras av fyra damer: en med armborst, en med långbåge, men de skjuter blommor. De två utan vapen kastar sina blommor från torntrappan och över muren. Se att damerna har dräkter med ränder och prickar.

After a whole page image where the king with a croned helmet receives his shield by Saint George, patron saint of England, follows a double page spread with the conquering of the Fortress of Love. On the left page we see four mounted knights in armour ascending a hill. On the right page we see a castle on the hill top defended by four ladies, one with a cross bow, one with a longbow, but they are shooting flowers. The other two are throwing their flowers from the tower stairs and over the wall. Note that the ladies are wearing dresses with dots and lines.
BILD sid 10-11

Nästa sida är en helsidesbild med kungen och drottningen sittande på en gemensam bänk. Bägge har prickad kantning på sina (fodrade?) plagg. Notera att färgen på överplagg och underplagg är tvärtom på kungen och drottningen! Nederst på sidan finns deras sköldar. För kungen är det Englands leoparder, för drottningen en kluven sköld med leoparder och Frankrikes liljor. Någon sentida har under sköldarna skrivit “Edwardus III Rex Angliae & Isabella filia Philipii Pulchri Regis Franciae”. Därefter har någon rättat III till II!

Next comes a whole size page with the king and the queen on a joint seat. Both have dotted edges on their (lined?) robes. Note that the over and under dress on the king and the queen are switched! The bottom of the page view their shields. For the king it is England´s leopards, for the queen a clefted shield with leopards and the lillies of France. A later hand has written below the shields “Edwardus III Rex Angliae & Isabella filia Philipii Pulchri Regis Franciae”. After that someone has changed III to II.
BILD sid 12

Här finns det som upptagit forskarnas intresse. Är det kungens föräldrar som avbildas, eller är det kungen och hans mor? Har verket redigerats på grund av att kung Edward II avsattes och dog (mördades)? Det är en fråga som har diskuterats. Vi är här mest intresserade av dräkter med linjer och prickar.

Here is what has occupied the interrest of the scolars. Is this an image of the kings parents, or is it the king and his mother? Has the opus been edited due to the deposing and death (murder?) of Edward II? That´s a question being discussed. We are here mostly interrested in the dresses with dots and lines.

Det finns prickade kanter på huvudfigurernas dräkter, som annars är helt släta och sidenaktiga, men prickar, linjer och ibland cirklar finns endast på bifigurer och på marginalgestalter. Framför allt två sidor i verket har gestalter med dräkter med sådana tyger som vi studerat.

There are dotted edgings on the main figuers dresses, mostly plain and silky. But dots, lines and sometimes circles are seen only on side figures and marginal ones. Above all there are two pages in the opus with figures in dresses of such cloth we have studied.

Kapitlet ”De moralibus” inleds med en vinjett med kungen i mitten och med en biskop och en rådsherre på var sida. Bilden omges av ett musiksällskap, där alla fyra har linjer, prickar, cirklar på sina dräkter.

The chapter ”De moralibus” begins with a vignette with the king in the middle and with a bishop and a counseller on each side. Around the image there is a group of musicians, all in dresses with lines, dots and circles.
BILD sid 106

Vinjetten som inleder ”De regis misericordia” har gestalter i dräkter med ränder och prickar. Två lyktbärare(?) omger bilden av kungen som lyssnar på två advokater som har sina fängslade klienter knäböjande inför kungen och vädjar om barmhärtighet. Änglarna nederst på sidan håller kungens och tronföljarens sköldar och har ett annat slags dekor av prickränder. Änglarnas dräkter tycks bestå av lager-på-lager.

In the vignette introducing ”De regis misericordia” there are also figures in dresses with lines and dots. Two torch(?) bearers flank the image with the king listening to two lawyers who have their bound clients kneeling before the king, appealing for mercy. The angels on the bottom of the page are supporting the king´s and the heir´s shields. The angels have a different kind of dotted and striped clothings. Their dresses seems to consist of layers on layers.
BILD sid 119

Längre fram i verket ser man ofta soldater med randade tabarder, ibland med prick-ränder, men de bilderna är inte så detaljrikt utformade.

Further on in the opus there is often seen soldiers wearing cross striped tabards, sometimes with lines and dots, but those images are not so fully shaped in details.
BILD sid 129, 125, 138

Ramarna med illuminationer runt omkring textfälten består till att börja med av dekorativa element med dubbla sköldar nederst på sidan, ibland finns det väpnare till vänster och höger i marginalen. Från och med sidan 61 börjar vimlet av musiker, fabeldjur, bågskyttar, jaktscener i marginalerna. I det sextonde och sista kapitlet ”De prelijs regis et prudencijs in bellis” ser man på de flesta sidor i nedre marginalen riddare som drabbar samman i strider mot varandra till häst.

In the first part the illuminated frames around the text consists of decorative elements, with a pair of shields at the bottom of the page, sometimes there are men in arms to the left and right in the margin. Beginning with page 61 the crowd of musicians, fabulous beasts, archers, hunting scenes appear in the margin. In the sixteenth and last chapter ”De prelijs regis et prudencijs in bellis” there are seen on most of the pages mounted knigths having an encounter in the bottom margin.
SIDA 126

Jag vill också visa på avsnittet ”Declaratio epistole regis”, även om det inte finns några prick-randiga dräkter på den sidan. Kungen blir i det här avsnittet undervisad av filosofen Aristoteles. Kanske som en introduktion, för Walter de Milemete gjorde samtidigt även ett andra verk, med namnet Secretum Secretorum, men det tar vi upp i ett kommande inlägg.

I will also point on the chapter ”Declaratio epistole regis”, though there are no dresses with dots and lines on that page. The king are here lectured by the philosofer Aristotel. Perhaps this can be an introduction; Walter de Milemete was at the same time producing a second opus with the title Secretum Secretorum, but that opus we will study in a contribution to follow.
BILD sid 103

Den första bilden i boken var en kungabild. Det har varit många sådana bilder. Den sista illuminationen efter 140 sidor är bilden av en pot de fer. Det är den allra första avbildningen av ett sådant eldvapen, säger man visst. Kanske finns det här ett förebud om vad som komma skulle i de följande hundra åren?

The first illumination in the opus was an image of the king. There were many such images following. The last illumination, after 140 pages, is an image of a pot de fer. This is the very first representation of such a fire-arm, it is said. Perhaps we here can see an omen of the events in the hundred years to come?
BILD sid 144

I ett av våra sök efter dräkter med prickar och linjer går vi igenom The Gorleston Psaltar, 1310-1324, Add MS 49622

In our search for dresses with dots and lines we go throuh The Gorleston Psaltar, 1310-1324, Add MS 49622.

Det är ett manuskript med en fantastiskt tydlig handstil, som är lätt att läsa. Som alltid finns det en mängd förkortningar, men har man den latinska Versio Vulgata vid sidan på skärmen går det riktigt bra. Och om man blir osäker på betydelsen kan man alltid kolla i Psaltaren på svenska. Sådana här kända texter är en fröjd att läsa, till skillnad från andra, sekulära manuskript.

It is a manuscript with extremely clear handwriting,easy to read. As always there are a lot of abbreviations, but with the latin bible Versio Vulgata on the screen you can read very well. If being uncertain of the meaning you can always check the Psaltar in swedish. A text well known as this is a delight to read, unlike other, secular manuscripts.

På tal om handstil, så är de senare tilläggen, fol 226v ff, gjorda av en helt annan och senare hand, som skriver snabbt, men inte lika omsorgsfullt. Och skillnaden i stil ser man främst på bokstäverna a och d.

Talking about handwriting, the later additions, from fol 226v onwards, are made by another and later hand, fast writing but not careful. The difference in style can be seen mostly in the letters a and d.

När jag bläddrat mig igenom alla sidor ville jag läsa psaltarpsalmen ”Herren är min herde”, men till min förvåning finns den inte med i manuskriptet! Fol 31v hugger av ”skärtorsdagspsalmen” mitt i vers 28 och slutar med ”Dominum universi fines terrae”. Fol 32r börjar ”Domini est terra”. Man har helt enkelt hoppat över ”herdepsalmen”!

After browsing all the pages I wanted to read the Shepards Psalm ”The Lord is my Shepard”, but to my suprise it is not to be found in the manuscript! Fol 31v cuts the ”Maundy Thursday” Psalm just in the middle of verse 28 and ends with “Dominum universi fines terrae”. Fol 32r begins “Domini est terra”. The whole Shepards Psalm is omitted!

Men det är illuminationerna som egentligen står i fokus, även om så mycket annat i manuskriptet är intressant att fördjupa sig i. Alla dessa vinjetter, anfanger med personer, figurer i marginalen – vilka har dräkter med prickar och linjer?

But the focus in on the illuminations, although so many other things in the manuscript are interresting to go deeper into. All these vignettes, initials with people in, figures in the margin – who are wearing the dresses with dots and stripes?

Den första bilden finns i nedre marginalen på fol 11v och är en ovanligt stor illumination. Det visar en man med gloria, alltså ett helgon, på ett kors format som ett X. Alltså är det aposteln S Andreas. Två knäböjande munkar visar honom sin vördnad.

The first picture is found in the bottom margin on fol 11v and is a dominating large illumination. It shows a man with a halo – he is a saint – on a X-shaped cross. Thus it is the apostle S Andrew. Two kneeling monks are venerating him.
Det finns en hel mängd bilder på apostlar i manuskriptet, men alla de övriga finns inskrivna i det slags anfang om två rader som inleder en ny psaltarpsalm. De allra flesta apostlarna är försedda med ett språkband med namnet, så de lättare ska kunna identifieras. Men jag visar bilden på en som också har ett språkband, men där står det ”In principio erat”, som är första orden i Johannes evangelium. Alltså är det aposteln/evangelisten S Johannes. Dessutom finns där en örn, som är hans symbol, som understryker identiteten.

There are a lot of pictures of apostles in the manuscript, but all the rest of them are inscribed in that kind of 2-row initials when a new Psalm begins. The most of the apostles have a speech band with the name on, to be easier to identify. But I will show the picture of one with a speech band where can be read ”In principio erat”, the first words in the gospel of S John. Thus it is the apostle/evangelist S John. Also there is seen an eagle, his symbol, to underline the identity.
Men åter till S Andreas. Hans dräkt är tvärmönstrad med tre bårder, som var och en består av: våglinje, två raka linjer och en pricklinje. Mitt på varje ärm en bård med dubbel rak linje och pricklinje. Ärmen avslutas med prickad kant. Hans dräkt har mycket mer av sådan här dekor än de flesta andra personer i manuskriptet. När man bläddrar igenom det märker man att de personer som har enklare dekor på dräkterna är anonyma gestalter, och det fåtal som har mer utvecklad dekor är identifierade och betydelsefulla.

But back to S Andrew. His dress is cross patterned with three groups of one wavy line, two straight lines and one dotted line. In the middle of each sleeve there is a double straight line and a dotted one. Each sleeve has a dotted ending. His dress has much more decorations than mostly of the persons in the manuscript. Browsing through it you will notice that the persons with more simple decorations on the dresses are anonymius figures, and the few with more developed decoration are identified and important.

S Andreas avbildas här först av alla i raden av apostlar, där de övriga byggs in en anfang. Han får breda ut sig utan anfangens begränsande ram. Detta i ett manuskript med engelsk provinens. Det bör vara gjort med avsikt. Enligt Joh 1:40 är Andreas den förste lärjungen till Jesus och han hade när Gorleston Psaltar utfördes i århundraden varit särskilt vördad på de brittiska öarna. Den här bilden är betydelsefull, både vad gäller placering och utformning.

S Andrew is here painted first of all in the apostle row, and all the others are inscribed in an initial. He is allowed to spread out over the page without the limination of an initial. This in a manuscript of english origin. It has to be done with a purpose. According to John 1:40 Andrew is the first deciple of Jesus, and in that time the Gorleston Psaltar was made he had for centuries been particularly venerated on the British islands. The place and configuration of this picture has a certain significance.

Till skillnad från bilden av S Andreas är övriga illuminationer i marginalen utförda som allmän dekoration. Det är i bilderna i alla anfanger som man måste söka meningen och avsikten. Det gäller bara att komma på vilken!

Unlike the picture of S Andrew the rest of the margin illuminations are made as a general decoration. It is in the pictures in all the initials you must find the meaning and the purpose. Just to find out what!

Nu ska vi se på några dekorativa element i manuskriptet. Det är marginalfigurer av olika slag. Alla dessa har prickar och ränder. Fol 14v, 64v och 56r.

Now we will look on some decorative elements in the manuscript. They are figures of different kind. All have dots and stripes on their dresses. Fol 14v, 64v och 56r.
Det förekommer bilder av mässor i marginalen (fol 13r) och som anfang (fol 94v) där mässtjänaren (?) och församlingen (?) har dräkter med prickar och linjer.

Some pictures with masses occur in the margin (fol 13r) and in an initial (fol 94v). The mass servant (?) and the congregation (?) have dotted-lined dresses.
Psaltaren har 150 psalmer och varje psalm inleds med en anfang om två rader, med något slag av illumination. Varje vers inleds med en enkel anfang om en rad. Psaltaren är indelad i avdelningar som var och en inleds med en anfang om sex rader. Som exempel på en sex raders anfang tar vi fol 86r. Där avbildas hur profeten Jona kastas i havet och sedan räddas. Det här är inledningen till psaltaren 68 ”Salvum me fac Deus” (i den nutida svenska psaltaren: Rädda mig, Gud! Vattnet når mig till halsen). Det måste varit avsiktligt som den här psalmen fått den här illustrationen.

The Psatler contain 150 psalms. Each psalm begin with a 2-row initial with some kind of illumination. Each verse begin with a simple 1-row initial. The Psaltar is diveded in parts and each part begin with a 6-row initial. As an example of this we take fol 86r. The profet Jona is thrown into the sea and later saved. This is the beginning of psalm 68 ”Salvum me fac Deus” (Save me, O God; for the waters are come in unto my soul.) It must been made intentionally that this psalm got this illustratration.
I en två raders anfang D till psalm 97 ”Dominus regnavit”, fol 125r, ser vi en välsignande Kristus tronande på regnbågen och med jordgloben i sin hand. Eftersom det här är sista raderna på sidan kan nedre marginalens dekor inkorporeras i anfangen. Här i form av en riddare som lyfter sina händer i tillbedjan, eller håller och bär upp anfangen. Hur man nu vill tolka riddarens gest. Notera prickranden på riddarens surcot.

In a 2-row initial D to psalm 97 ”Dominus regnavit”, fol 125r, a signing Christ is seen enthroned on the rainbow with an earth globe in his hand. Being on the last row on the page the bottom margin could be incorporated in the initial. Here as a knight, lifting his hand in worship or he just holds and support the initial. The gesture of the knight is open for interpretations. Note the dotted line on the knight´s surcote.
Den sista bilden jag tar med ur Gorlestons psalteriet är från fol 205v. Anfangen N inleder ”Nunc dimittis” som är Simeons lovsång (Lukas 2:21f), en av de nytestamentliga cantica som också ingår i tidebönen som kyrkans aftonbön. Maria bär fram Jesusbarnet till Simeon. Josef bär en korg med duvor, ”som hörde till tackoffret ”. Notera att alla har dräkter med olika varianter av prickar och linjer.

As the last picture from the Gorleston Psaltar I will take the one from fol 205v. The initial N is the first letter in ”Nunc dimittis”, Symeon´s praise (Luk 2:21ss), one of the cantica from the New Testament, also used in the evening prayer of the Church. S Mary carry forward the child Jesus to Symeon, Joseph carry a basket with doves, ”according to that which is said in the law” Note that all three of them have dresses with variuos decoration of dots and lines.
Men jag kunde inte låta bli att ta med den här marginalfiguren i fol 103v.

But I could not let this margin figure on fol 103v being unseen.

Alla dessa kanter med en vit rand och prickar! Vad är det?
All these edgings – a white stripe and dots! What is it?

Edvard III och hans mor Isabella (De Nobilitatibus, Sapientiis, et Prudentiis Regum 1326-1327) Deras överplagg har den välkända vita randen med prickar ovanför.

Edward III and his mother Isabella (De Nobilitatibus, Sapientiis, et Prudentiis Regum 1326-1327) Their mantles have the wellknow dotted-striped edgings.

Den dekoren finns också på många bilder i Lutrell Psalteriet, som avslutningskanter både på nederkanter av kjortlar och hättor. Vad det här kan vara har då och då dykt upp i diskussionen – broderier, ströningar…? Jag minns en diskussion på Historiska världars forum 2006. Vi kom inte fram till något.

This decoration also occur on many pictures in the Lutrell Psaltar, as edgings both on kirtels and hoods. What it can be have now and then popped up in the discussion. Are they embroideries, bezants…? I remember a discussion in the forum Historiska världar 2006. We did not manage to come to any solution then.

Det finns mängder med bilder från olika tider med främst mantlar som har bårder på kanterna, smala och breda. De borde på något sätt vara ditsatta, påsydda, broderade.

There are a lot of pictures with mantles from different centuries, with these edges, narrow or wide. In some way they must have been applicated, sewn on or embroidered.

Här två exempel på kyrkliga dräkter. En biskop med vit rand och prickar runt korkåpan (De Nobilitatibus, Sapientiis, et Prudentiis Regum 1326-1327) och på bilden där Johannes överlämnar en palmtelning till Maria (Dädesjö gamla kyrka sent 1200-tal) där alla bär mantlar med bårder med större prickar. De bredare bårderna på Marias mantel och Johannes mässhake måste vara påsydda. Biskopens skulle kunna vara vävda direkt på kanten.

Here two examples with ecclesiastical dresses. To the left a bishop with white dots and a stripe around his cope (De Nobilitatibus, Sapientiis, et Prudentiis Regum 1326-1327). To the right Johannes reaching a palm bransch to S Mary (Dädesjö old church late 13th century) all of them wearing mantles with lines and greater dots. De broader edgings on S Mary´s mantle och S John´s chasuble must be sewn on. The bishop´s could be woven direct on the cope.

I bokhyllan hittade jag ett litet häfte av Camilla Luise Dahl, Ath prydæ synæ clæder. Bezanter, beslag och påsyningspynt i middelalderen. Utgivet av Middelaldercentret, Nykøbing Falster. Det är en genomgång av dräktbeslag och deras bruk under medeltiden. Den återkommer jag nog till vid en senare diskussion. Bara en uppgift ur häftet: I en dansk adelkvinnas testamente nämns en kostbar ”kappe” med 53 förgyllda myntstycken. En fundering – 53 ströningar räcker inte långt om man ska ha dem runt en mantel. Det kan bara de mycket förmögna kunnat ha haft. Men bilderna i manuskripten visar också enkelt folk med prickar runt t.ex. kjortelfållen!

In my book shelf I found a small booklet: Camilla Luise Dahl, Ath prydæ synæ clæder. Bezanter, beslag och påsyningspynt i middelalderen. Published by Middelaldercentret, Nykøbing Falster. It is a description of bezants and the use of them during the Middle Ages. I sure will find reason to return to it later. Here just a note: In the last will of a noble woman there is mentioned a costly ”kappe” with 53 gilted coins. A thought – 53 bezants are not enough for the edge of a whole mantle. Only very welthy persons could afford that. Although the pictures in the manuscriopts show simple people with dots around kirtel hem!

Jag tittade på mina prickiga tyger och fick en idé. Vi väver ju kanter på våra plagg. Varför inte väva dem med prickar? Jag vävde några prover med olika garner, Möbelåtta 8/2 och redgarn 20/2. Ett smalt band kan man väva direkt på plagget, ett bredare syr man på.

I looked upon my dotted fabric and got an idee. We often weave edges on our dresses. Why not weave the edgings with dots? I made some samples with different yarn, Möbelåtta 8/2 and worsted 20/2. A narrow band you can weave directly on the garment, a broader one is sewn on.

Med garn i samma färg som plagget borde man kunna få till samma utseende som på bilderna. Därmed inte sagt att det var så man gjorde. Men det måste testas!

With a yarn in the same colour as the garment you get the same appearace as on the pictures. Thereby I will not say it is done in that way. But it has to be tried!

Nu ser vi på manuskripten.
Now we will look at the manuscripts.

Vi börjar året med ett gemensamt projekt. Det påbörjades i höstas med provvävningar.
We will start the new year with a project together. Actually it started last fall with some weaving of samples.

I en del manuskript hittar man bilder på kjortlar med bårder som består av ränder och prickar. De finns på både mans- och kvinnoplagg, på kjortlar och mantlar. Bilderna här ovan är från tre olika manuskript – alla från den första halvan av 1300-talet – en kvinna i en mer ”fin” kjortel, en man med coif i en enklare dräkt och en kvinnlig musikant. Än så länge har vi hittat fem manuskript med liknande tyger. Bårderna är lite olika i sina utformningar.

In several manuscripts you can find pictures of dresses with stripes and dots, on mans clothings as well as on womens, on dresses and on hoods. The pictures above are from three different manuscripts – all from the first half of 14th century. A woman wearing a more ”noble” dress, a man with coif in a simpler dress and a woman musician. Up til now we have found similar fabrics in five manuscripts. The bands differ slightly in style.

Min del i projektet är att ta fram tyget, Martins att studera manuskripten – vad det är för manuskript, vilka personerna är som bär de här dräkterna, hur andra bilder är utformade. Om det går att komma fram till att det är verkliga tyger eller om det bara är ett sätt som illuminatören valt för att dekorera manuskriptet, det vet vi inte nu. Om vi kommer fram till att ”pricktygerna” inte är bilder på ”riktiga dräkter” så får jag väl välja att väva enbart randade tyger!

My part in the project is to produce the fabric, Martin´s to study the different manuscripts – what kind of manuscript is it, who the persons wearing them were, comparing with other people in the presentation. If it is possible to settle that it is real fabric or only a way for the illuminator to decorate the manuscript, that we do not know at the moment. If the outcome will be that ”dotted fabrics” not are images of ”real cloth”, then I suppose I will choose to weave just striped fabric instead.

Jag har i alla fall provvävt för att få fram en kvalité med de entrådiga garner som finns att köpa här hemma. För jag utgår från att det är vävda bårder, inte broderier. Jag har testat tre olika tätheter på varpen och alla tre är valkade i träbalja vid samma tillfälle. Provvävningen har också gett en del andra tygkvalitéer. Tygerna med prickar är alla tuskaftsvävar.

Anyhow, I have already woven samples to get a quality, with single yarns affordable here at home. I will assume they are woven bands, not embroderies. I tested three various setts in warp, all three woven samples are fulled in a wooden tub at the same time. The samples has also given me some other fabric qualities. The dotted fabrics are all plain weave.

Nästa steg blir att välja ut den jag tycker är bäst och väva lite större stycken med olika varianter och färger.
In the next step I will choose the one I liked best for weaving bigger samples, with a variety of patterns and colours.

De här bårderna finns även på inredningstyger. Här ett exempel på en filt.
Those striped and dotted bands are seen on furnishing textiles as well. Here is a blanket as an exemple of that.

Så finns ju också alla dessa kanter på kjortlar och hättor som diskuteras då och då.
And also! There are all these edgings on skirts and hoods discussed now and then.

Fortsättning följer.
To be continued.