En blogg om vävning

Söndagen efter midsommar använde jag till något helt onödigt. Det blev en liten tygklädd ask, inspirerad av medeltida askar jag en gång fann bilder av. HÄR och HÄR.

Min ask är en spånask klädd med ett handvävt tyg i ull och silke – överblivna bitar från en Mariamässhake till Linköpings domkyrka. Invändigt är den klädd med ett tunt brunrött ylletyg.

Mått: Höjd ca 4,5 cm, diameter ca 7,5 cm.

Sunday after midsommer I made something quite unnecessery. A little wooden box coverd with fabric. It is inspired of medieval boxes I some years ago found pictures of. HERE and HERE.

My box is ca 4,5 cm high and diameter ca 7,5 cm. The fabric is handwoven wool and silk – left over from a Maria chausable to the cathedral in Linköping.

Projektet med de åtta börsarna är slutfört. HÄR skrev jag om tygerna

Fodertygerna är av tunn ull i alla utom de två ljusa som har linnefoder. De är helt handsydda.

Snodden för att hänga börsen i bältet och dragsnoddarna är gjorda med slynggaffel med dubbelt garn, samma som tygerna är vävda med. Det blev dekorativt att sy fast snodden utmed hela långsidan. I överkanten en snodd i enkelt garn.

Inför vävningen av utställningsmässhakarna provfärgade jag en hel del. Därför kunde jag göra tofsar med andra färger än de jag vävde med. Och så en del pärlor som extra bling.

The project with the eight pouches is finished. HERE I wrote about the cloth.

The lining is a light wollen cloth. The white and golden pouches has a linnen lining. They are all through handsewn.

The strap and the drawstrings are made with a lucet with double yarn, the same as the cloth. It was nice to attach the string along the side of the pouche. In the edge a string of single yarn.

Before I wove the chausables i made some test dyeing so I could make the tassels in other colours than the cloth. And then some pearls as an extra bling.

Efter Styringheims årsmöte – nästan fem timmar långt – blev vi hungriga. Torgkassen hade lammfärs. Till den köpte vi purjolök, charlottenlök och gurka. Löken fick bli “golden leek and onion”.

Och så dukade vi med något ur vår medeltidsservis. Tallrikarna har Hallbroen svarvat, keramikskålen har Szilasi drejat, glas och karaff har Christer Mattsson blåst, träskeden har Margareta Hoas gjort.

Det är en speciell känsla att veta vem som har tillverkat de olika delarna av servisen.

Lördagskvällsmenyn:
Orientaliskt kryddade lammfärsbiffar.
Purjo och lök i saffran
Skivad gurka med myntasås.
Italienskt vin från Trentino

After the annual meeting with Styringheim – almost five hours long – we got hungry. In Torgkassen we bought some forcemeat of lamb. Leek and Charlot onion for “golden leek and onion”. And cucumber.

We made the table with parts from our medival set. Hallbroen has made the plates, Szilasi the cheramic bowl, Christer Mattsson the glass, Margareta Hoas the wooden spoon.

It is a special feeling to know who has made the diffeent parts of the set.

The menu for saturday evening meal:
Oriental spiced meat balls of lamb
Leek and onion with saffron
Cucumber with mint sauce
Italian wine from Trentino province

Jag läste en bok* om handeln i Europa under medeltiden. Där fångade en bild och en bildtext min uppmärksamhet.

“Arithmetic demonstrates her art …. she is showing how to calculate by laying out reckoning counters, rather than by using Arabic numerals. For reckoning the table or its covering cloth was ruled with a pattern of lines, which the tapestry weavers have failed to put in”

Intresset var väckt! Hur räknade man? Om hon inte räknar med arabiska siffror – vad räknar hon då med? Romerska siffror? Hur länge användes de romerska siffrorna vid handel? En massa intressanta frågor som rör det praktiska medeltida livet.

Jag började med att leta efter hur ett “räknebord” sett ut. Och det finns en hel del bilder. Oftast är linjerna utritade direkt på bordsskivan. Men det finns också uppgifter om att man haft broderade “dukar” som lämpade sig när man förflyttade sig.

I was reading a book* about trade in Europe under the medieval ages and there was a picture and a text.

“Arithmetic demonstrates her art …. she is showing how to calculate by laying out reckoning counters, rather than by using Arabic numerals. For reckoning the table or its covering cloth was ruled with a pattern of lines, which the tapestry weavers have failed to put in”

This was interesting! How did they count? If not using the arabic numerals what did she then use? Roman numerals? How long was the roman numerals used in trade? Many interesting questions about the practical medieval life.

First I begun to seek for what a counter board would look like. And found a lot of pictures. Often the table are ruled with lines, but you can also find informations of embroderied cloths, suitable for travelling.

Räknebordet med två summor som ska adderas.
MMDLXXXVII + CCCLXXIII ; 2587 + 373

Även om räknebordet är konstruerat för att räkna med romerska siffror så fungerar det även för arbiska siffror. De medeltida borden hade troligen inga siffror markerade så som mitt. Men det är pedagogiskt – och bekvämt för oss som inte är vana att räkna med romerska siffror!

The counting board with two sums to add up
MMDLXXXVII + CCCLXXIII ; 2587 + 373

The counting board is constructied for the use of roman numerals, but it function even for arabic numerals. The medieval boards had probable no numerals marked as I have on mine. But it is pedagogical – and comfortable for us not used to count with roman numerals.
De två summorna sammanförda och justerade så att det på linjerna finns max fyra marker och mellan linjerna enbart en marker.

Ett fantastiskt bra sätt att räkna med de romerska siffrorna. Räkneborden gjorde att det tog lång tid för de arabiska siffrorna att ta över i norra Europa.

Nu återstår att lära sig att även räkna med multiplikation. Det kräver ett annat räknebord med tre kolumner.

The two sums put together and made so it on the lines there are not more than four jetons and between the lines just one jeton.

This is a fantastic way to count with the roman numerals. Because of the counting boards it took long time for the arabic numerals to reach the northern Europe.

Now I must learn to multiplicate. For that I must have another counting board with tre columns.

——————
*Spufford, Power and Profit. The Merchant in Medieval Europe. 2002.

När jag sytt vantar har det blivit små bitar över av de handvävda tygerna. De blev till ett antal knappar. Särskilt det ena tyget gav spännade knappar – ingen är den andra lik. De kan kanske passa på ett enfärgat tyg. Knapparna är ca 1,5 cm. Med det här tjocka tyget behövs ingen extra fyllning för att få dem hårda. Hur jag gör knappar finns beskrivet HÄR.

På bilder av interiörer i medeltida manuskript hänger det bonader på väggarna, sängarna jäser av täcken, borden har dukar och stolarna dynor. När man ska rekonstruera en medeltida miljö är det inte den medeltiden som man visar upp. Textilen, och särskilt inredningstextilen, saknas generellt.

Vi var på Medeltidmuseet i Stockholm för att se det nya museet och för att möta Birger Jarl. Det slog oss att museet är nästan fritt från textilier. Det finns ju så klart kläder på de dockor som befolkar museet, men interiörerna är i övrigt helt avskalade på textilier. Den fina rådstugan har målade väggar och tak. Men inte en dyna på bänkarna, eller någon annan textil! Likadant är det i rummet bredvid med bord och bänkar.

Vilken skillnad mot de bilder från liknande miljöer som man möter i de medeltida manuskripten. Där finns nästan alltid en mängd textilier i klara färger. På samma sätt som i nutiden gav textilerna på medeltiden färg och värme till rummens inredning.

På museets blogg beskrivs arbetet med det nya medeltidsmuseet. Rekonstruktionen av Helgeandsväskan beskrivs ingående och framförallt redogör man utförligt för rustningen som gjorts till utställningen. Och dessutom för sadeln och hästen. Men där finns i stort sett ingenting om textilier.

Vad jag kunnat läsa mig till så är rustningen och väskan tillverkade med helt hantverksmässiga metoder. Varför är det inte lika intressant att göra det med textilier? Nog skulle man kunna önska att kläderna vore sydda för hand. Maskinsömmar i det här sammanhanget är det samma som om man satt samman riddarrustningen med popnitar. Och att det fanns handvävda inredningstextilier i interiörerna.

Alla de skolbarn som besöker Medeltidsmuseet, för ett besök ingår i läroplanen, får tyvärr en beskuren bild av medeltiden. De tittar inte i medeltida manuskript, de ser den blanka rustningen, de duklösa borden, de nakna bänkarna och kommer att tro, som så många andra, att det inte fanns någon inredningstextil på medeltiden.

Under årets medeltidsvecka hade jag två förmiddagskurser på Kapitelhusgården. Vi sydde vantar efter modellen från Lödöse. Fint att få beskrivningen testad. På en förmiddag hann kursdeltagarna med en vante, och provade på så sätt alla momenten.

Äntligen har jag fått tid att börja sortera mina bilder från Bornholms Middelaldermarked. Det är nu sjätte året vi är där, tredje året som grupp Risma. Under två veckor levde vi medeltidsliv och visade hantverk för publik och omgicks med medeltidsvänner.

Nytt för i år var vår spis som Martin byggt. Underbart skönt att slippa böja sig ner så mycket. Och stekfatet fungerade fint, det är första året vi fått stekt mat. De små hampahanddukarna var förträffliga som “trasa” att torka händer och redskap på.