I ett antal inlägg på sin blogg In deme jare Cristi funderar Peter Ahlkvist kring hur hans återskpande kan utvecklas från ett återskapande av enbart materiell kultur till att också innefatta den sociala aspekten – hur gestaltade sig livet, hur interagerade människor med varandra, familjeband, hierarkiska förhållanden etc. Det är viktiga funderingar Peter delar med sig av. I hans fall gäller det deltagandet i gruppen Albrecht bössor som visar upp livet i ett härläger.

Inläggen får oss, Martin och Åsa, att fundera vidare över hur vi ser på vårt eget “medeltida liv”. Främst handlar det om vår minigrupp Risma. Var befinner vi oss nu och hur vill vi utveckla vårt intresse?

I vårt återskapande utgår vi från våra moderna yrken, präst och vävare. För oss båda är det svårt, eller snarare omöjligt, att bortse från det som är en stor del av vår identitet. Det verkar också som om det kan lysa igenom den medeltida klädseln. Ett exempel är när Martin klädd i kort arbetskjortel får frågan: spelar du präst? Och jag vet att det syns när jag arbetar med någon textil att det här är mer än en hobby för mig.

Under jul- och nyår 2011/2012 har vi funderat tillsammans efter att ha läst Peters texter. I stället för att svara på Peters funderingar på hans blogg får det bli som ett antal inlägg på vår egen blogg.

Åsa börjar med en bakåtblick.
Min egen ingång i det medeltida återskapandet är medeltidsveckan på Gotland. Det var 1984 och det hela började som ett folkbildningprojekt för gotlänningarna. Man skulle inte bara klä sig i en medeltida dräkt, utan också skaffa sig en medeltida identitet. Tanken var att man på det sättet skulle lära sig mer om medeltiden. Under de första åren hölls det kurser, inte bara om den materiella kulturen – kläder, mat – utan också om hur man skulle föra sig – hälsa, röra sig – och om medeltidens kyrkliga liv. Här i Medeltidsveckans “ursprung” fanns faktiskt en hel del av det som Peter nu funderar över. Men här fanns inte boendet med, man deltog under dagarna och gick sedan hem till sig. Men det var något fantastiskt över de här första åren av medeltidsveckan, att vandra runt i de medeltida gränderna iförd medeltida kläder. Och de söndagliga marknaderna inne på Strandgatan, när det fortfarande fanns plats att röra sig. Grisar och lamm fanns det också plats för. Allt det här gav mersmak!

Nästa fas i “medeltideriet” var medlemskapet i Gutars bågkyttar. I många år innebar medeltidsveckan att medverka i tornerspelen som långbågeskytt. Gutars bågskyttar är nog mer att se som en skytteförening än som en medeltidsförening – klädda i medeltidskläder skjuts det långbåge och armborst. Jag började i föreningen tillsammans med mina två söner. Efter ett antal år (1996) kom även Martin med. Vi två reste så småningom med Gutars bågskyttar till Bornholms middelaldermarked – och upptäckte efter några år att vi ville mer med vårt medeltida liv än vad bågskyttarna ville. Tre år reste vi tillsammans med Gutars och anskaffade då en hel del eget bohag. En målsättning var att kunna ha vårt tält öppet och visa en så bra som möjligt inredning – med handvävda textiler!

När Gutars inte längre reste till Bornholm bildade Martin och jag den lilla gruppen Risma och fortsatte att resa till Bornholm.