Martin skriver.
När det gäller religionen finns det tydligen mycket att reflektera över. Jag fastnade vid att Peter på ett ställe skriver “jag känner flera som känner sig obekväma inför religion i allmänhet och religiösa handlingar i synnerhet” (4a). Är religion mer kontroversiellt än att para ihop folk i tillfälliga hushåll och bygga hierakier? Troligtvis därför att det är svårare att ta religionen på lek än att leka hierakier. Den kan ju påverka “på riktigt”.
Jag har närmat mig återskapandet från det religiösa hållet, eftersom jag i mitt moderna liv är präst. Jag kan lika lite som t ex en läkare stiga ur min profession när jag klär mig i medeltidsdräkt. Det handlar inte om vad jag gör. Det handlar mer om vad jag är. Ett exempel: Jag var på medeltidsmarknad på Bornholm och var klädd som en hantverkare. Utan alla religiösa tecken. Jag möttes av frågan: Spelar du präst? – Nej, sa jag, jag är präst.
Det är inte enkelt att gestalta något du inte är. Jag kan inte spela soldat, för det har jag aldrig tränat. Jag kan uppträda som bågskytt, för jag har skjutit med långbåge i många år. Men jag skulle aldrig ställa upp i ett fältslag som bågskytt och skjuta pilar mot människor. Där går min personliga gräns. Vi har våra egna gränsdragningar i reeactmentkulturen.
Tyska Orden är en grupp reenactare. Den medeltida Tyska Orden var både andlig och stridande. Därför ringer man i sin böneklocka och ber tideböner och bordsböner. Man är noga med att det är den “återskapade personen” som utför kulthandlingen. Men man gör inte något som man inte skulle kunna stå för. Man låtsas inte religion, utan menar att om man nu gestaltar en andlig och stridande orden, då måste bägge delarna finnas med i återskapandet för att det ska bli helt. Reenactare i andra grupper har varit kritiska till detta med religion. Så Peter har rätt, åtminstone några finns som känner sig obekväma.
Och så dyker jag in i dessa sammanhang. Ingen kan väl tro att det är på låtsas om jag ber en bordsbön eller en tidebön. Det hela blir ännu mer på riktigt, därför att det vanliga, moderna livet stiger in i det återskapade medeltida samhället. Det här kan bli rätt komplicerat – vad är nu och vad är då – och kanske den osäkerheten gör att man känner sig obekväm.
Ja, det kan inte jag svara på. Men jag har påpekat för Tyska Orden att en andlig orden borde ha en kaplan. Och det har man diskuterat. Man har kommit så långt att man frågat sig: Vad händer om en riktig präst kommer in i det vi återskapar? Är det något som blir mer “på riktigt” i så fall? Men det som är det mest allvarliga med att utföra religiösa kulthandlingar är att religionen kan påverka på riktigt.
