Den stora sängen tar ett stort utrymme i kammaren. Den är framträdande i rummet och har utsirade hörnstolpar. HÄR finns bilder på sängen och kammaren. Sängen på medeltiden är på bilderna försedd med omhängen. I äldre tid kunde de hänga från en ram i taket eller från stänger som var fästa i väggen. Stormannens säng är något modernare och har stolpar i hörnen, som sänghimlen är fäst vid. Den har också omhängen som nu är fästa i ramen.
Stormannens kammare visar tydligt att det medeltida rummet rymde många slags aktiviteter. Med draperier och textilier kunde man göra om rummet till det ändamål som just då var det man behövde. Bädden med sina textilier var dyrbar och ett sätt att visa upp rikedom för besökande. Så har det varit långt fram i tiden. T.ex. i bondemiljö har det funnits sängar som egentligen inte varit meningen att använda, utom kanske för mycket betydelsfulla gäster. De var högt uppbäddade och försedda med omsorgsfullt tillverkade textilier.

Sängomhängena och överkasten kunde vara olika, så som på bilderna ovan. Men ofta tillverkades bäddens textilier i matchande ”set” i material av olika slag, mer eller mindre dyrbara, som på bilden nedan.
Nu har stormansgårdens säng en sänghimmel och bakstycke av ett dyrbart mönstrat tyg. Det är mörkt i färgen och liknar det här tyget.
Sängomhängena är av omönstrat mörkt brunrött kläde. Jag vet att kaniken vill ha ljusare färger. Så han har med sig sängomhängen från Visby, i det tyg som kallas för ”ray cloth”. Det är ett tvärrandigt ylletyg. Läs om mina tidigare vävexperiment med ray-tyget HÄR.
Den gången vävde jag, enligt fynden från London, ett normaltätt tyg. Den här gången blir det ett lite tjockare tyg. Jag har provvävt en kvalité med ullgarn 6/1, som, efter tvätt och ångning, blev ca 8 tr/cm. Det stämmer med de grövsta tygerna från London, som ligger på 8-9 tr/cm. Det blir en krappfärgad botten – inte växtfärgad, jag hade tur och garnet finns att köpa i en sådan färg. Eftersom jag vet att kaniken önskar att det ska vara ränder i silke så får det bli så, silket glänser fint mot den matta ullen. Kanske det blir så att längderna vid sängstolparna ute i rummet får sin egen randing och inne vid väggen blir det en annan. Mest för att det är intressant att få till två olika randningar.

Ray cloth tillverkades på flera ställen i Europa. Det var inte något av de dyraste ylletygerna, bl. a. för att de inte krävde lika mycket beredning som de fina klädena. Men det fanns olika kvalitéer och här tar vi ett med ränder av silke.

Det finns en bild som jag haft med mig länge. Det är den rutiga filten som jag har velat väva. Jag kommer att väva den i en relativt tunn ullkvalité. Även denna ska vara i så fin ull att den, vid den tiden som vi gestaltar, bör vara importerad. Efter att ha tittat på en detaljbild har jag bestämt mig för att väva den som en helt vanlig rutig kypert. Kanske jag inte får de ljusa rutorna riktigt så som på bilden. Då skulle jag troligen vara tvungen att använda en taqueté. Men blir det inte så som jag vill i år, så får det väl bli en ny filt till nästa år!

Om bäddens övriga utrustning som täcken, kuddar mm får jag återkomma. Jag avslutar här med en bild från altarskåpet i Gudhjems kyrka, som vi besökte på hösten 2012.

Bilder
1. Giotto. Scenes from the Life of the Virgin: The Birth of the Virgin. 1304-06. Cappella Scrovegni (Arena Chapel), Padua

2. 1400-tal. http://azor.freha.pl/oferta/pudelka_giete/15wiek_01.jpg

3. Jan van Eyck. Birth of John the Baptist . Miniature from The Milan-Turin Book of Hours, 1422.

4. Ett tyg från www.historiskarum.se
5. Min första provvävning.

6. Simone Martini. The Dream of St. Martin. 1312-17. Cappella di San Martino, Lower Church, San Francesco, Assisi.

7. Altarskåpet i Gudhjems kyrka. 1475 – 1500.