Garner uppför sig inte alltid som man vill. Den röda varpen till ray-tyget höll inte. Trots att jag klistrade varpen – mer och mer – så gick trådarna av. Jag har vävt med samma garn tidigare, men ofärgat, och det har fungerat fint. Troligen på grund av att det då finns lite spinnolja kvar i garnet. Men det gör det ju inte i ett färgat garn. Det blev fler och fler trådar som gick av.
Och fler trådar gick!
Nu var det bara att inse att det inte skulle bli några sängomhängen av det här tyget. Vi fick tänka om. Det första jag vävde till kammaren var den gröna duken i gåsögen av garn som fanns kvar efter en kyrkotextilbeställning. Då provvävde jag två olika tätheter och valde den tätare till duken, men den andra kvalitén skulle fungera utmärkt till sängomhängen. Och nu fanns det röda garner över efter nästa beställning. Så det får bli sängomhängen. Men kaniken ska få sina guldgula silkesinslag!
Planen var att jag efter sängomhängena skulle väva ett stadigt tyg till dynor för bänken vid ingången i kammaren. Men jag insåg att det skulle jag inte hinna med nu. Så jag trälade mig igenom 1,5 m av raytyget. Det blir två färggranna dynor. Och så kompletterar vi med två dynor av kläde.
10 m röd varp är avtagen från vävstolen. Till hösten ska jag se vad som går att göra med den. Kanske den kan dränkas i klister och bli ett enfärgat tyg.
