En blogg om vävning

Hur definierar man ett garn? Garnnummer, så som vi är vana vid från vävböcker och garnförsäljare, ger inte en tillräcklig beskrivning. Mer adekvat är spinnvinkel, diameter och snoddriktning Z/S. Det är sådana uppgifter som arkeologisk litteratur använder.

Just nu undersöker jag ett antal garner från ett litet spinneri på Ösel. Jag mäter och provväver. Avsikten är att ta fram entrådiga garner och provväva kvalitéer som är lämpliga för medeltida vävar. Och att ta fram vävbeskrivningar.

Det är framför allt ett projekt inför Vävmassan 21-23 september 2017 i Växjö.

Jag kommer att skriva här om hur arbetet fortskrider.

How do you define a yarn? Yarn number, as we are used to from weaving books and from yarn vendors, will not give us the enough description. More adequate is angel of twist, diameter and direction of twist Z/S. As they do in the archaeological literature.

At the moment I examine some yarns from a small spinning mill on Saaremaa. I am measuring and weaving samples. The goal is to find out some single yarns and weave qualities, useful for medieval weaves. And to make weaving descriptions.

Most of all it is a project for the Weaving Fair 21-23 September 2017 in Växjö.

I´ll now and then write about this work in progress here on my blog.

Hur fri får man vara när man väver inredningstextilier till “vårt” medeltida rum?

När vi syr våra dräkter finns det mängder med bilder som vi kan använda som förebilder. Det är runt återskapandet av dräkter som de flesta diskussioner om historisk textil rör sig. Många publikationer rör just dräkttyger och beskriver garner, färger, bindningar och beredningar och redogör för de fynd, oftast små tygfragment, som mer direkt kan antas vara just dräkttyger.

När det alltså gäller våra medeltidsdräkter så finns mycket material när man ska sy sina dräkter. Dessutom har det vuxit fram företag som specialiserat sig på den sortens tyger, oftast de enfärgade tygerna. Man är inte tvungen att väva sina egna tyger för att få en bra dräkt.

När det kommer till inredningstyger har jag märkt att det inte finns lika mycket uppgifter att hämta i det som skrivits. Att det ofta var lättare kamgarnstyger som användes till olika ändamål, vet vi. Sängomhängen, överkast mm går det att hitta uppgifter om. Man sålde t.ex. hela set till bäddutrustningen. Men bildmaterialet är mindre beskrivet och kommenterat, särskilt om man som jag letar efter det som skulle kunna vara enklare mönstrade kamgarnstyger. Jag tänker mig nämligen att samma tyg har kunnat användas både i bäddutrustningen och också som draperier/rumsavdelare. Man får ofta söka och att tolka medeltida bilder med inredningstextilier på egen hand.

Av bevarade tyger finns inte mycket som visar hur mönstrade tyger i ull kunde se ut. Det finns en del från London, beskrivna i Textilies and Clothing. Det är Cloth of ray, som jag skrivit om HÄR, och om en 6-skafts väv HÄR. Men det är smalrandiga tyger och för det nya draperityget till kammaren ville jag ha lite bredare mönstrade ränder.

Jag fick en bild när jag planerade mina tvärrandiga filtar. Det som jag då tänkte “filt”, skulle ju lika väl kunna vara ett lättare överkast över bädden. På bilden ser man en bård med ett litet rutmönster. Den mönsterbården kunde jag kombinera med en 4-sk kypert genom att solva på åtta skaft. Mellan bårderna finns på bilden ett rankmotiv. Det kan jag inte få fram i en vanlig skaftvävstol. Jag trampade fram en annan liten mönstrad bård. HÄR skrev jag inför att jag planerade tyget.

Så långt mönstret. I den miljö som tyget ska hänga var det viktigt att det var ljust. Jag varpade en ljust grå varp och slog in samma grå garn i botten. På bilden är botten grön och min grå har ungefär samma ljushet. Så har jag rött och vitt som på bilden.

Den gula slingan mellan bårderna blev inte vacker mot det grå. Så den blev vit som i rutmönstret, men jag tog upp det gula i några ränder.

När jag började väva och kom till rutmönstret så syntes det inte så tydligt som jag önskade. Därför vävde jag med dubbelt inslag i bårderna. Men inslagstätheten visade sig bli samma. Bårderna blev på så sätt tätare, lite likt de smalrandiga tygerna från London – men på ett annat sätt. Väven blev svårare att väva – jag fick göra ett lättare tillslag för botten, och ett lite kraftigare för bårderna.

Vad gäller garnerna och färgerna finns det en del begränsningar för mig. Men det tänker jag återkomma till i ett senare inlägg.

Min fundering nu när tyget är färdigt och hänger i kammaren är om det hjälper besökaren att få den bild av hur ett medeltida rum kunde ha sett ut, som jag är ute efter. För det är det visuella helhetsintrycket av rummet som för mig är viktigare än att tyget är ett alltigenom korrekt återskapande av ett tygfynd.

Att återskapa en miljö

I återblicken skrev jag om vår upplevelse när vi besökte det återöppnade Medeltidsmuseet. Var finns alla textilier som vi ser på interiörbilder på medeltida manuskriptbilder? Med vilken bild av ett medeltida liv går besökarna hem?

Nu fick vi en chans att ge en annan bild av ett medeltida boende. Vi skulle satsa på rummets textila inredning. Genom att bo i rummet kom också dimensionen med att rummet blir “inbott”. Det inte bara står där med sina textilier, utan någon lever i det. Det blir visserligen enbart ett par veckor på sommaren, sedan återgår rummet till sin tomhet.

Intentionen är att skapa en visuell bild av det medeltida rummet och att besökarna kan gå in i det, uppleva hur det är att röra sig i rummet och kanske sätta sig ner och prata med oss.

Rummet med paradsängen, med sina kistor, bord och bänkar finns och är givna. Det vi kan göra är att ge rummet färg och “hemkänsla” med textilier och en del andra mindre saker som står framme som det gör i ett hem. Och att vi själva finns i rummet med vår verksamhet. Våra kläder finns också i rummet, upphängda över en stång.

Men hur återskapa inredningstextilier så att de både visar ett rum, så som det avbildas i manuskripten, och samtidigt bygger på textila fynd?

Det skulle vara fantastiskt att kunna tillverka varje textil till rummet helt enligt fynd vad gäller garnkvalitéer, vävnadstekniker och mönster. Men det är en omöjlighet för mig, både praktiskt och ekonomiskt.

Mitt val blir då att se på så många bilder som möjligt, sätta mig in i hur man levde och använde rummen, använda mina textila kunskaper för att skapa textiler som kan förmedla en liten glimt av hur ett medeltida rum kunde upplevas.

Eftersom vi (nästan) alltid är där i rummet finns möjligheten att för dem som är speciellt textilintresserade berätta om de avvikelser från originaltextilier jag har fått göra.

Den visuella helheten har blivit viktigare än att varje textil bygger på ett exakt fynd. Jag har funderat över hur rummet skulle ha sett ut om man verkligen kunnat grunda varje textil på fynd från rätt tid. Hur mycket färg hade man då kunnat/vågat föra in i rummet, hur mycket variationer i vävnaderna hade det funnits utrymme för?

Jag har också en annan intention med mitt “medeltidsvävande” – att vävarna ska kunna användas också i vårt moderna liv och att dessutom inspirera andra till att väva.

I nästa inlägg resonerar jag lite mer kring de nya draperierna. Jag har redan skrivit lite om dem HÄR.

Det finns äldre bloggposter kring särskilda textiler:
Sängens filt finns presenterad HÄR
Om duken på kistan skriver jag HÄR

En tillbakablick
Tiden går fort. Det är nu tre år sedan vi skrev de sju inläggen om att återskapa medeltiden. De inläggen var ett sorts svar på Peter Ahlkvists inlägg på bloggen In deme jare Cristi i november-decmber 2011.

Vi skrev om våra “roller” i det medeltida återskapandet, om religionen i återskapandet och funderade över hur vi i vår grupp “Risma”, på två personer, skulle kunna gå vidare. Vi reser inte runt på olika event och marknader, utan har fått vår plats på Bornholms Middelaldercenter. Jag resonerade en del om hantverk och tältläger eftersom det var detta som var aktuellt för oss då.

Under de tre år som gått har en hel del hunnit hända, så det kan vara tid med nya reflektioner och funderingar. Marknaden på centret har upphört och det har istället blivit en middelalderträff för centrets Vennekreds. Vi reste dit det första året 2012 och trodde då att det skulle bli vårt sista år på centret. Vi tyckte inte längre att så som vi såg på vårt återskapnde passade vi in. Och det fanns en del samtidiga event vi ville resa på. Vi misstog oss!

Under veckorna vi var där började vi fundera över hur det skulle vara att få bo i något av de hus som finns på centret, och då verkligen bo och leva i miljön. Vi gick runt och tittade oss omkring med andra ögon än tidigare. Det borde vara en boning med en säng! Att bo i kökshuset och varje natt bädda på bänkarna kändes inte som någon bra/bekväm lösning!

Centret har två uppbyggda miljöer, stormansgården och bebyggelsen landsbyen. Säng fanns bara i två hus – i stormannens kammare och i färgarens hus. Färgarens hus bortföll av det skälet, att taket inte var reparerat så det regnade in. Vi tänkte att stormannens kammare kunde vara fint att få bo i.

Nu går vi tillbaka ännu några år, till oktober 2010. Medeltidsmuseet i Stockholm hade precis invigt sin nya utställning efter ett par års arbete. Vi reste dit och det vi särskilt såg var att miljöerna saknade alla de färgrika textilier som finns på alla manuskriptbilder. Vi skrev därefter ett blogginlägg om den textilfattiga medeltiden.

Vi hade den upplevelsen i bakhuvudet när vi tittade på stormannens kammare. Så som den ser ut var det ingen ombonad miljö. Det fanns en säng med mörka tjocka sängomhängen och en naturvit filt. Och så lammskinn på bänkarna. Inte mycket som stämde med bilderna på en kammare för en någorlunda välbärgad storman.

Men om vi fick ta med egna textilier? Inreda kammaren med sängomhängen, täcken, draperier, borddukar, väggtextil, kuddar och dynor. Vi hann inte ens fråga Niller, centrets ledare, för någon av våra vänner, som hört våra resonemang, hann före oss. Och kom tillbaka till oss med meddelandet: Niller hälsar och säger att ni är välkomna att inreda kammaren och bo där nästa år! Han har fullt förtroende för frue Åsa!

Så nu har vi under ett antal sommarveckor i två år bott i stormansgårdens kammare. Tiden kan vara inne att nu lite mer ingående fundera över vad det är vi gör.

Vår förklaring inför besökare, och inför oss själva, varför det bor två svenskar på stormansgården, har vi tidigare skrivit om på bloggen, under kategorin Bornholm 2013.

I några följande bloggposter ska jag resonera omkring mina vävnader, val, förutsättningar och begränsningar.

Skimmertyget jag vävde till förra sommaren hänger för mörkt och kommer inte till sin rätt. Kaniken vill ha dem för att avskärma den lilla delen med skrivpulpeten. Då kan han ta emot gäster lite mer avskilt.

The iridescent cloth I made last summer is hanging to dark and you can´t see how it changes in colour. The canonicus wants them to delimit his small corner with the writing desk. Where he can meet his guests more “sub rosa”.

Därför behöver jag väva ett par nya draperier. Och de ska vara ljusare. Tvärrandiga tyger finns det en hel del bilder av. Och med mönstrade bårder! Jag hittade flera filtar mönstrade på det sättet. Jag vävde en filt och nu planerar jag att använda samma bild men väva ett lättare tyg.

So I had to weave some new curtains. And they will be made in a more light colour. There are many pictures of cloth with stripes. And with patterned stripes! I found several blankets patterned that way. I made a blanket and now I plan to weave a lighter cloth from the same picture

Mellan de röda linjerna ligger ett diagonalt rutmönster och i de bredare partierna finns en slinga. Rutmönstret på bilden kan jag väva, slingan fick bli något som jag kunde göra på åtta skaft. Det gula i bilden la jag in i linjer runt mönstret.

Between the red lines there is a diagonal square pattern I can easily weave, but for the wider part there had to be something I managed to do with eight shafts. The yellow in that pattern I placed in lines around the pattern

Den tredje filten blir en mycket enkelt filt. Det finns många bilder av filtar med smala ränder. Eftersom jag har mörkt grått garn och en hel del av små härvor av olika färger, så blir det här en filt i ofärgad ull med smala ränder i flera färger.

Den sista filten är en hemlighet!
Blanket or cloak from Guddal, Norway. Museum : Universitetsmuseet i Bergen, InventoryNo : 030999, BRM 31/3. C-14: 1035-1165 CE.
Judith kills Holofernes Quill drawing, coloured; Illustration cycle Typology; Miniature ; South West Germany(?) , Austria(?) 1330 ; 1340 ; Vienna ; Austria; Vienna; Austrian National Library; cod. s. n. 2612 ; fol. 32v In Speculum Humanae Salvationis ; Mitteleuropäische Schulen I, Kat. 123

The third blanket will be a very plain blanket. There are many pictures of blankets with narrow stripes. As I have a lot of dark grey yarn and some small skeins in different colours will this be a blanket in undyed wool with narrow stripes in several colours.

The last blanket is a secret!

Fauvel’s wedding, Roman de Fauvel (BNF Fr. 146, fol. 34), c. 1320.

Jag har hittat flera bilder med breda ränder i två färger. Alla har också smala vita ränder. Som i den här bilden.

Den här filten tänkte jag väva i grått och blått. Men så hittade jag ett antal härvor lila garn. Och ränderna är ju svagt lila!

I have found many pictures with wide stripes in två colours. All also have
narrow white stripes. Like this picture.

This blanket I planned to weave in grey and blue. But I found some mauve yarn in my shelf. And the colour in the picture is light mauve!

I vävstolen just nu: en 160 bred mellangrå varp i filtgarn 6/2. Det grå garn som fanns hemma räckte till en varp för fyra långa filtar. Utmaningen är att väva tvärrandig filtar efter manuskriptbilder. OCH med de garner som finns hemma. Det ska bli fyra helt olika filtar.

In the loom just now: a 160 cm width in reed light grey wollen warp, 6/2. The yarn I had at home was enough for a warp to four blankets. The challenge is to weave striped blankets after manuscript pictures. AND with yarns I have at home. It will be four different blankets.

Det här är den första – This is the first.
Death of Mary Tempera painting wood ; Furniture sacral ; Winged Altar ; by “Habsburgischer Hofmaler” ; Vienna ; 1370 ; 1372 ; Innsbruck ; Austria ; Tyrolia ; “Landesmuseum Ferdinandeum Leihgabe Stift Wilten.

Först tänkte jag att botten får bli ljust grå, men efter en titt i garnhyllan fanns där 500 g ljust rosa garn! Vad som behövdes för bottenpartierna.

At first I thougt that the bottom would be a very light grey, but then I found 500 g of a light pink yarn! Enough för the bottom.

Så här ser det ut i vävstolen – This is a picture from the loom

Filtarna vävs i 4-sk kypert. Men jag har solvat på 8 skaft för att försöka få med de små vita prickar som finns i en del bilder.

I am weaving in a 4 shaft twill, but I have threaded it on 8 shaft in an attempt to weave the small white spots you can see in many manuscript.