En blogg om vävning

De Nobilitatibus Sapiencijs et Prudencijs Regum består av 140 stora, illuminerade sidor. Jag har räknat till 16 kapitel, plus inledning till verket. Varje kapitel inleds med en halvsidesstor vinjett, en anfang och så rubriken i rött. Det är ju därför det heter rubrik. Den här strukturen underlättar för att studera ett sådant manuskript.

De Nobilitatibus Sapiencijs et Prudencijs Regum contents 140 large, illuminated pages. I have counted 16 chapters and an introduction to the opus. Each chapter begins with a large half page vignette, an initial and the heading in red. Latin: rubric = red. This structure make it easier to study a manuscript like this.

De Nobilitatibus är en lärobok i hur det är att vara kung, en kungaspegel, som gjordes 1326. Det året finns till och med i inledningen på sidan 5. Nu blir det läsövning i medeltidslatin:

De Nobilitatibus is a manual in How to be a king, a royal mirror, made in 1326. That year is also written in the introduction on page 5. Here comes a practice in medieval latin:

Hic incipiunt rubrice capitolurum huius libri de nobilitatibus sapiencijs et prudencijs regum editi ad honorem illustris domini edwardi dei gratia regis angelie incipientis regnare anno domini ab incarnacione milesimo tricentesimo vicesimo sexto.

Texten finns under bilden av en ung kung – han bör väl vara sådär 15 år här – som sitter som centralfigur med krona på huvudet och en falk på handen. På varje sida står en falkenerare med lika kraftiga handskar som kungen. Och de bägge har tvärrandiga långa dräkter med linjer och prickar.

The text is to be found below the image of a young king – he is about 15 here – sitting as the central figure with a crown on his head and a falcon on his hand. On each side there is a falconeer with gloves as robust as the king´s. And they are wearing cross-striped dresses with dots and lines.
BILD sid 5

Det är ju på grund av detta slags tyger som vi undersöker De Nobilitatibus och andra manuskript.

It is because of this types of dresses we examine De Nobilitatibus and other manuscripts.

När det gäller De Nobilitatibus vet vi inte bara när det är utfört, utan också av vem. Det står skrivet ”Suus humilis et devotus Walterus de Milemete clericus”. I marginalen har någon skrivit ”Author”.

As for De Nobilitatibus we not only know when it is written, but also by whom. It is written ”Suus humilis et devotus Walterus de Milemete clericus”. In the margin someone has added ”Author”.
BILD sid 21

Den unge kungen, som Walter de Milemete fick uppdraget att skriva en kungaspegel för, är Edward III (1312-1377), son till kungen av England Edward II (1284-1327) och Isabella Capet (1295-1358), Filip IV den skönes av Frankrike dotter.

The young king, for whom Walter de Milemete got the mission to write a royal mirror, is Edward III (1312-1377), son to the king of England Edward II (1284-1327) and Isabella Capet (1295-1358), daughter of Philippe IV le beau, king of France.

Filip den sköne dog 1314 och efterträddes i tur och ordning av sina söner på Frankrikes tron: Ludvig X, Filip V, Karl IV. När den tredje dör utan arvingar 1328 är det dags för 100-årskriget att börja. Och där kommer Edward III att bli en av aktörerna, som dotterson till Filip IV

Philippe le beau died in 1314 and was succeded by his sons in order: Louis X, Philippe V, Charles IV. When the last dies without heirs in 1328 it is time för the Hundred Years War to begin. And there Edward III will be one of the actors, as the daughter´s son of Philippe IV.

Barbara Tuchman beskriver Edward i En fjärran spegel på sid 85 så här: ”Han var välbyggd och kraftig … gemytlig och fåfäng, vänlig, egensinnig och inte främmande för det sämsta hos människan. … Han ägde insikter i praktisk politik utan att äga större insikter i härskandets konst … älskade nöjen, strider, ära, jakter, torneringar och slösande festligheter.”

Barbara Tuchman describes Edward in A Distant Mirror in this way: ”He was well built and vigourus … of good humour and vanity, kind, headstrong and not unfamiliar with the lowest in human. … He had insights in practical politics without deeper knowlege in the art of sovereign … very fond of amusements, fighting, hunting, tournaments and wasteful festivity.”

De Nobilitatibus är just en lärobok i härskandets konst. Om man får tro att Tuchman har rätt, så har inte Edward läst så noggrant i boken han fick när han blev kung.

De Nobilitatibus is in fact a manual in the art of sovereign. If we will trust Tuchman Eward did not study the manual he got beeing a new king very close.

Verkets inledning avslutas med en Kristoferbild. Helgonet, i tvärrandig kjortel, står i flodens vadställe med Kristusbarnet på sin arm. Kristofer betyder Den som bär Kristus. Ska den här bilden kanske påminna kungen att han är trons försvarare i sitt rike? En aspekt på att vara Rex Dei Gratia?

The introduction of the opus ends with an image of Christofer. The saint in a cross-striped kertel is standing in the ford in a river with the Christchild on his arm. Christofer means He who bears Christ. Perhaps this image will remind the king of his duty as defender of faith in his kingdom? An aspect on beeing Rex Dei Gratia?
BILD sid 8

Efter en helsidesbild där kungen, med krönt hjälm, tar emot sin sköld av Sankt Georg, Englands skyddspatron följer ett helt uppslag med erövrandet av Kärlekens Borg. Vänstra bilden upptas av fyra riddare i rustning till häst som rider uppför kulle. Högra bilden visar en borg på höjden som försvaras av fyra damer: en med armborst, en med långbåge, men de skjuter blommor. De två utan vapen kastar sina blommor från torntrappan och över muren. Se att damerna har dräkter med ränder och prickar.

After a whole page image where the king with a croned helmet receives his shield by Saint George, patron saint of England, follows a double page spread with the conquering of the Fortress of Love. On the left page we see four mounted knights in armour ascending a hill. On the right page we see a castle on the hill top defended by four ladies, one with a cross bow, one with a longbow, but they are shooting flowers. The other two are throwing their flowers from the tower stairs and over the wall. Note that the ladies are wearing dresses with dots and lines.
BILD sid 10-11

Nästa sida är en helsidesbild med kungen och drottningen sittande på en gemensam bänk. Bägge har prickad kantning på sina (fodrade?) plagg. Notera att färgen på överplagg och underplagg är tvärtom på kungen och drottningen! Nederst på sidan finns deras sköldar. För kungen är det Englands leoparder, för drottningen en kluven sköld med leoparder och Frankrikes liljor. Någon sentida har under sköldarna skrivit “Edwardus III Rex Angliae & Isabella filia Philipii Pulchri Regis Franciae”. Därefter har någon rättat III till II!

Next comes a whole size page with the king and the queen on a joint seat. Both have dotted edges on their (lined?) robes. Note that the over and under dress on the king and the queen are switched! The bottom of the page view their shields. For the king it is England´s leopards, for the queen a clefted shield with leopards and the lillies of France. A later hand has written below the shields “Edwardus III Rex Angliae & Isabella filia Philipii Pulchri Regis Franciae”. After that someone has changed III to II.
BILD sid 12

Här finns det som upptagit forskarnas intresse. Är det kungens föräldrar som avbildas, eller är det kungen och hans mor? Har verket redigerats på grund av att kung Edward II avsattes och dog (mördades)? Det är en fråga som har diskuterats. Vi är här mest intresserade av dräkter med linjer och prickar.

Here is what has occupied the interrest of the scolars. Is this an image of the kings parents, or is it the king and his mother? Has the opus been edited due to the deposing and death (murder?) of Edward II? That´s a question being discussed. We are here mostly interrested in the dresses with dots and lines.

Det finns prickade kanter på huvudfigurernas dräkter, som annars är helt släta och sidenaktiga, men prickar, linjer och ibland cirklar finns endast på bifigurer och på marginalgestalter. Framför allt två sidor i verket har gestalter med dräkter med sådana tyger som vi studerat.

There are dotted edgings on the main figuers dresses, mostly plain and silky. But dots, lines and sometimes circles are seen only on side figures and marginal ones. Above all there are two pages in the opus with figures in dresses of such cloth we have studied.

Kapitlet ”De moralibus” inleds med en vinjett med kungen i mitten och med en biskop och en rådsherre på var sida. Bilden omges av ett musiksällskap, där alla fyra har linjer, prickar, cirklar på sina dräkter.

The chapter ”De moralibus” begins with a vignette with the king in the middle and with a bishop and a counseller on each side. Around the image there is a group of musicians, all in dresses with lines, dots and circles.
BILD sid 106

Vinjetten som inleder ”De regis misericordia” har gestalter i dräkter med ränder och prickar. Två lyktbärare(?) omger bilden av kungen som lyssnar på två advokater som har sina fängslade klienter knäböjande inför kungen och vädjar om barmhärtighet. Änglarna nederst på sidan håller kungens och tronföljarens sköldar och har ett annat slags dekor av prickränder. Änglarnas dräkter tycks bestå av lager-på-lager.

In the vignette introducing ”De regis misericordia” there are also figures in dresses with lines and dots. Two torch(?) bearers flank the image with the king listening to two lawyers who have their bound clients kneeling before the king, appealing for mercy. The angels on the bottom of the page are supporting the king´s and the heir´s shields. The angels have a different kind of dotted and striped clothings. Their dresses seems to consist of layers on layers.
BILD sid 119

Längre fram i verket ser man ofta soldater med randade tabarder, ibland med prick-ränder, men de bilderna är inte så detaljrikt utformade.

Further on in the opus there is often seen soldiers wearing cross striped tabards, sometimes with lines and dots, but those images are not so fully shaped in details.
BILD sid 129, 125, 138

Ramarna med illuminationer runt omkring textfälten består till att börja med av dekorativa element med dubbla sköldar nederst på sidan, ibland finns det väpnare till vänster och höger i marginalen. Från och med sidan 61 börjar vimlet av musiker, fabeldjur, bågskyttar, jaktscener i marginalerna. I det sextonde och sista kapitlet ”De prelijs regis et prudencijs in bellis” ser man på de flesta sidor i nedre marginalen riddare som drabbar samman i strider mot varandra till häst.

In the first part the illuminated frames around the text consists of decorative elements, with a pair of shields at the bottom of the page, sometimes there are men in arms to the left and right in the margin. Beginning with page 61 the crowd of musicians, fabulous beasts, archers, hunting scenes appear in the margin. In the sixteenth and last chapter ”De prelijs regis et prudencijs in bellis” there are seen on most of the pages mounted knigths having an encounter in the bottom margin.
SIDA 126

Jag vill också visa på avsnittet ”Declaratio epistole regis”, även om det inte finns några prick-randiga dräkter på den sidan. Kungen blir i det här avsnittet undervisad av filosofen Aristoteles. Kanske som en introduktion, för Walter de Milemete gjorde samtidigt även ett andra verk, med namnet Secretum Secretorum, men det tar vi upp i ett kommande inlägg.

I will also point on the chapter ”Declaratio epistole regis”, though there are no dresses with dots and lines on that page. The king are here lectured by the philosofer Aristotel. Perhaps this can be an introduction; Walter de Milemete was at the same time producing a second opus with the title Secretum Secretorum, but that opus we will study in a contribution to follow.
BILD sid 103

Den första bilden i boken var en kungabild. Det har varit många sådana bilder. Den sista illuminationen efter 140 sidor är bilden av en pot de fer. Det är den allra första avbildningen av ett sådant eldvapen, säger man visst. Kanske finns det här ett förebud om vad som komma skulle i de följande hundra åren?

The first illumination in the opus was an image of the king. There were many such images following. The last illumination, after 140 pages, is an image of a pot de fer. This is the very first representation of such a fire-arm, it is said. Perhaps we here can see an omen of the events in the hundred years to come?
BILD sid 144

I ett av våra sök efter dräkter med prickar och linjer går vi igenom The Gorleston Psaltar, 1310-1324, Add MS 49622

In our search for dresses with dots and lines we go throuh The Gorleston Psaltar, 1310-1324, Add MS 49622.

Det är ett manuskript med en fantastiskt tydlig handstil, som är lätt att läsa. Som alltid finns det en mängd förkortningar, men har man den latinska Versio Vulgata vid sidan på skärmen går det riktigt bra. Och om man blir osäker på betydelsen kan man alltid kolla i Psaltaren på svenska. Sådana här kända texter är en fröjd att läsa, till skillnad från andra, sekulära manuskript.

It is a manuscript with extremely clear handwriting,easy to read. As always there are a lot of abbreviations, but with the latin bible Versio Vulgata on the screen you can read very well. If being uncertain of the meaning you can always check the Psaltar in swedish. A text well known as this is a delight to read, unlike other, secular manuscripts.

På tal om handstil, så är de senare tilläggen, fol 226v ff, gjorda av en helt annan och senare hand, som skriver snabbt, men inte lika omsorgsfullt. Och skillnaden i stil ser man främst på bokstäverna a och d.

Talking about handwriting, the later additions, from fol 226v onwards, are made by another and later hand, fast writing but not careful. The difference in style can be seen mostly in the letters a and d.

När jag bläddrat mig igenom alla sidor ville jag läsa psaltarpsalmen ”Herren är min herde”, men till min förvåning finns den inte med i manuskriptet! Fol 31v hugger av ”skärtorsdagspsalmen” mitt i vers 28 och slutar med ”Dominum universi fines terrae”. Fol 32r börjar ”Domini est terra”. Man har helt enkelt hoppat över ”herdepsalmen”!

After browsing all the pages I wanted to read the Shepards Psalm ”The Lord is my Shepard”, but to my suprise it is not to be found in the manuscript! Fol 31v cuts the ”Maundy Thursday” Psalm just in the middle of verse 28 and ends with “Dominum universi fines terrae”. Fol 32r begins “Domini est terra”. The whole Shepards Psalm is omitted!

Men det är illuminationerna som egentligen står i fokus, även om så mycket annat i manuskriptet är intressant att fördjupa sig i. Alla dessa vinjetter, anfanger med personer, figurer i marginalen – vilka har dräkter med prickar och linjer?

But the focus in on the illuminations, although so many other things in the manuscript are interresting to go deeper into. All these vignettes, initials with people in, figures in the margin – who are wearing the dresses with dots and stripes?

Den första bilden finns i nedre marginalen på fol 11v och är en ovanligt stor illumination. Det visar en man med gloria, alltså ett helgon, på ett kors format som ett X. Alltså är det aposteln S Andreas. Två knäböjande munkar visar honom sin vördnad.

The first picture is found in the bottom margin on fol 11v and is a dominating large illumination. It shows a man with a halo – he is a saint – on a X-shaped cross. Thus it is the apostle S Andrew. Two kneeling monks are venerating him.
Det finns en hel mängd bilder på apostlar i manuskriptet, men alla de övriga finns inskrivna i det slags anfang om två rader som inleder en ny psaltarpsalm. De allra flesta apostlarna är försedda med ett språkband med namnet, så de lättare ska kunna identifieras. Men jag visar bilden på en som också har ett språkband, men där står det ”In principio erat”, som är första orden i Johannes evangelium. Alltså är det aposteln/evangelisten S Johannes. Dessutom finns där en örn, som är hans symbol, som understryker identiteten.

There are a lot of pictures of apostles in the manuscript, but all the rest of them are inscribed in that kind of 2-row initials when a new Psalm begins. The most of the apostles have a speech band with the name on, to be easier to identify. But I will show the picture of one with a speech band where can be read ”In principio erat”, the first words in the gospel of S John. Thus it is the apostle/evangelist S John. Also there is seen an eagle, his symbol, to underline the identity.
Men åter till S Andreas. Hans dräkt är tvärmönstrad med tre bårder, som var och en består av: våglinje, två raka linjer och en pricklinje. Mitt på varje ärm en bård med dubbel rak linje och pricklinje. Ärmen avslutas med prickad kant. Hans dräkt har mycket mer av sådan här dekor än de flesta andra personer i manuskriptet. När man bläddrar igenom det märker man att de personer som har enklare dekor på dräkterna är anonyma gestalter, och det fåtal som har mer utvecklad dekor är identifierade och betydelsefulla.

But back to S Andrew. His dress is cross patterned with three groups of one wavy line, two straight lines and one dotted line. In the middle of each sleeve there is a double straight line and a dotted one. Each sleeve has a dotted ending. His dress has much more decorations than mostly of the persons in the manuscript. Browsing through it you will notice that the persons with more simple decorations on the dresses are anonymius figures, and the few with more developed decoration are identified and important.

S Andreas avbildas här först av alla i raden av apostlar, där de övriga byggs in en anfang. Han får breda ut sig utan anfangens begränsande ram. Detta i ett manuskript med engelsk provinens. Det bör vara gjort med avsikt. Enligt Joh 1:40 är Andreas den förste lärjungen till Jesus och han hade när Gorleston Psaltar utfördes i århundraden varit särskilt vördad på de brittiska öarna. Den här bilden är betydelsefull, både vad gäller placering och utformning.

S Andrew is here painted first of all in the apostle row, and all the others are inscribed in an initial. He is allowed to spread out over the page without the limination of an initial. This in a manuscript of english origin. It has to be done with a purpose. According to John 1:40 Andrew is the first deciple of Jesus, and in that time the Gorleston Psaltar was made he had for centuries been particularly venerated on the British islands. The place and configuration of this picture has a certain significance.

Till skillnad från bilden av S Andreas är övriga illuminationer i marginalen utförda som allmän dekoration. Det är i bilderna i alla anfanger som man måste söka meningen och avsikten. Det gäller bara att komma på vilken!

Unlike the picture of S Andrew the rest of the margin illuminations are made as a general decoration. It is in the pictures in all the initials you must find the meaning and the purpose. Just to find out what!

Nu ska vi se på några dekorativa element i manuskriptet. Det är marginalfigurer av olika slag. Alla dessa har prickar och ränder. Fol 14v, 64v och 56r.

Now we will look on some decorative elements in the manuscript. They are figures of different kind. All have dots and stripes on their dresses. Fol 14v, 64v och 56r.
Det förekommer bilder av mässor i marginalen (fol 13r) och som anfang (fol 94v) där mässtjänaren (?) och församlingen (?) har dräkter med prickar och linjer.

Some pictures with masses occur in the margin (fol 13r) and in an initial (fol 94v). The mass servant (?) and the congregation (?) have dotted-lined dresses.
Psaltaren har 150 psalmer och varje psalm inleds med en anfang om två rader, med något slag av illumination. Varje vers inleds med en enkel anfang om en rad. Psaltaren är indelad i avdelningar som var och en inleds med en anfang om sex rader. Som exempel på en sex raders anfang tar vi fol 86r. Där avbildas hur profeten Jona kastas i havet och sedan räddas. Det här är inledningen till psaltaren 68 ”Salvum me fac Deus” (i den nutida svenska psaltaren: Rädda mig, Gud! Vattnet når mig till halsen). Det måste varit avsiktligt som den här psalmen fått den här illustrationen.

The Psatler contain 150 psalms. Each psalm begin with a 2-row initial with some kind of illumination. Each verse begin with a simple 1-row initial. The Psaltar is diveded in parts and each part begin with a 6-row initial. As an example of this we take fol 86r. The profet Jona is thrown into the sea and later saved. This is the beginning of psalm 68 ”Salvum me fac Deus” (Save me, O God; for the waters are come in unto my soul.) It must been made intentionally that this psalm got this illustratration.
I en två raders anfang D till psalm 97 ”Dominus regnavit”, fol 125r, ser vi en välsignande Kristus tronande på regnbågen och med jordgloben i sin hand. Eftersom det här är sista raderna på sidan kan nedre marginalens dekor inkorporeras i anfangen. Här i form av en riddare som lyfter sina händer i tillbedjan, eller håller och bär upp anfangen. Hur man nu vill tolka riddarens gest. Notera prickranden på riddarens surcot.

In a 2-row initial D to psalm 97 ”Dominus regnavit”, fol 125r, a signing Christ is seen enthroned on the rainbow with an earth globe in his hand. Being on the last row on the page the bottom margin could be incorporated in the initial. Here as a knight, lifting his hand in worship or he just holds and support the initial. The gesture of the knight is open for interpretations. Note the dotted line on the knight´s surcote.
Den sista bilden jag tar med ur Gorlestons psalteriet är från fol 205v. Anfangen N inleder ”Nunc dimittis” som är Simeons lovsång (Lukas 2:21f), en av de nytestamentliga cantica som också ingår i tidebönen som kyrkans aftonbön. Maria bär fram Jesusbarnet till Simeon. Josef bär en korg med duvor, ”som hörde till tackoffret ”. Notera att alla har dräkter med olika varianter av prickar och linjer.

As the last picture from the Gorleston Psaltar I will take the one from fol 205v. The initial N is the first letter in ”Nunc dimittis”, Symeon´s praise (Luk 2:21ss), one of the cantica from the New Testament, also used in the evening prayer of the Church. S Mary carry forward the child Jesus to Symeon, Joseph carry a basket with doves, ”according to that which is said in the law” Note that all three of them have dresses with variuos decoration of dots and lines.
Men jag kunde inte låta bli att ta med den här marginalfiguren i fol 103v.

But I could not let this margin figure on fol 103v being unseen.

Vi har i flera år
önskat att kunna återskapa en medeltida vävverkstad, där vävstol
och redskap är tillverkade efter medeltida förebilder, föremål
eller manuskriptbilder. Nu har önsketänkandet
blivit ett projekt!

For
several years, we’ve wanted to recreate a medieval weaving mill with
a loom and tools manufactured based on medieval models, artefacts, or
manuscript illuminations. Our wish has finally become a
project.

Det började så
smått med att jag* under vintern fick tillverkat** några skyttlar och
en spollåda. Skyttlar finns bl.a. bevarade från Novgorod. Mina har
lite olika former och de är mycket lika de äldre skyttlar utan
botten som fortfarande finns kvar. På många medeltida bilder ser
man redskapet för att spola garnet. En sådan spollåda har vi nu
och den fungerar alldeles utmärkt.

It
began on a small scale – during the winter I* had a woodworker** make
some shuttles and a winding box for me. Examples of medieval shuttles
have been found in places such as Novgorod; mine have varying shapes
and are similar to older shuttles with no bottom. You can see winding
boxes in many medieval pictures. We now have this type of winding box
and it works very well.

Men den stora
utmaningen var själva vävstolen. Den skulle tillverkas och utrustas
”medeltida”. Vävstolen har vi planerat i flera år. Och
naturligtvis är det Naamas vävstol som är förebilden. Nu före
sommaren (2017) blev prototypen färdig. Den fick följa med till
Bornholm för att testas under våra veckor där. Naama är
tillverkad med sådana mått så att hon isärtagen får plats i
bilen.

The
greatest challenge was making the loom itself. The goal was to
manufacture and equip it “medievally”. We had been planning
the loom for several years based, of course, on Naama’s loom. We
finished the prototype this past spring (2017). We brought it with us
to Bornholm to test it during our three weeks there. When dismantled,
Naama’s size allows her to fit into our car.

Den högra bilden tagen i Stormansgården på Bornholm. Foto: Peter Hollbaum-Hansen.

Naama blev utrustad
med två skaft med fasta solv. Provvarpen bestod av Möbelåtta
enkelt 8/1 som jag vet håller. Tätheten fick jag anpassa till de
rörskedar jag har. Inslaget är Kampes 6/1. Nu var ju inte det
viktiga att få till ett bra tyg, utan att få vävstolen att fungera
och visa oss vad som ska förändras och förbättras.

Naama
has two shafts with fixed heddles. The test warp was Möbelåtta, an
8/1 single that I know will hold as a warp yarn. The warp density was
adjusted to the reeds which I already have. The weft was Kampes’ 6/1
single. It wasn’t important to produce a good cloth at this point
but, instead, to get the loom to work and to show us what needs to be
changed and improved.

Principen är den
samma som med en modern vävstol, men det mesta uppför sig faktiskt
på ett annat sätt. Till en början luddade varpen så mycket att
jag trodde att det skulle bli nödvändigt att klistra den. I Naama
blev det större påfrestningar på varpen än då jag vävde med
samma garn i min stora vävstol. Efter konsultation med Marie Ekstedt
Bjersing så löste det sig. Det hela gick riktigt bra utan klistring
med lösare spänning och lägre skäl mm. Det blev till slut också
ett riktigt bra tyg, med en trevlig kvalité efter valkning.

The
weaving principle is the same as that for a modern loom but, in fact,
most things work differently. To start with, the warp pilled so much
that I thought that I would need to add sizing. Naama put more stress
on the warp when compared with weaving with the same yarn on my big
loom. Consulting with Marie Ekstedt
Bjersing helped me solve the problems. Sizing wasn’t necessary with
looser tension, smaller sheds, and other adjustments. At the end, the
quality of the cloth was very good, with a nice hand after fulling.

I höst ska
vävstolen modifieras en del, tramporna ska fästas framtill som på
vår ursprungsbild, varp och tygbommar ska göras om, en lite bättre
spännanordning för tygbommen ska ordnas och en del annat. Och så
har jag knutit en ny omgång med kortare solv.

This
autumn the loom will be modified somewhat – among other things the
treadles will be fastened at the front (as in our original picture),
the warp beam and fabric beam will be reworked, and the tensioning
device for the fabric beam will be improved. I’ve also made a set of
new (shorter) heddles.

Någon gång i vår
kan vi berätta om Naamas vävstol version 1.1.

Next
spring we’ll be able to share more about the Naama loom, version 1.1.

(translation: Randy Sklaver)

* Jag/I = Åsa
** woodworker: Skyttlar/Shuttles = Martin. Spollåda/Winding box = Lennart Olofsson.

Tre veckors ferier på Bornholm, på Bornholms Middelaldercenters stormansgård. På kvällen skymtar västerhimlen genom en av portarna.

De flesta dagarna är det fint väder och då kan man sitta och hantverka i solskenet vid stormansgårdens vägg

eller i skuggan av bevakningstornet.

Också i år finns det höns på gården. Den nya tuppen heter Henry. Han väcker alla som bor i tält, men stör inte oss som bor i stormansgårdens kammare.

Stallet får nytt halmtak den här sommaren. Lägg märke till början på det rundade hörnet.

Ibland är besökarna på andra platser, så det blir tillfälle att ta plats på ljugarbänken med Claus och Hans.

Vi berättade här en gång: Nu ska vi bygga Naamas vävstol. Efter två år har jag kommit så långt att jag i alla fall har gjort en skyttel. Den är inte riktigt klar på bilden – det saknades en hönsfjäder att hålla fast tenen med. Fjädern kom idag.

Väven ska bli till draperier runt repsängen i medeltidspaviljongen. De är också klara idag.

När Åsa höll ett föredrag på Langska Huset för Gotlands Vävare och medeltidsvänner passade vi på att möblera med vår repsäng. Föredraget hade titeln “Textilier på en stormansgård i Danmark” och hon berättade hur vi har fått lov att inreda stormansgårdens kammare på Bornholms Middelaldercenter under tre somrar. Det har vi skrivit om här på bloggen, under kategori Bornholm.

I stormannens kammare finns en paradsäng, så textilierna är gjorda för att passa till den sängen. Föreläsningen handlade om det medeltida rummets och bäddens textilier, men det här inlägget vill visa repsängen till vår paviljong.

De första fem åren av “medeltidscamping” – från 2005 – sov vi på luftmadrass direkt på marken. Efter att vi ett år hade fått låna en brädsäng gjorde jag en egen, 2010. Att ha en sådan säng är att frakta en hel brädgård och vi ville ha något lättare och hellre satsa på “fluff” – textilier – så för ett år sedan flyttade brädsängen ut och in i vår medeltid kom en repsäng, som det här året har fått lite målning med äggoljetempera. Som av en tillfällighet verkar sängen vara färgkoordinerad med Langska Huset.

I stället för bräder är det en sängbotten av diagonalflätade rep. Jag har inte mätt hur långt repet är, men gissar på 30-40 meter. Det är tillräckligt tätt flätat för att ge en stabil botten. En vävare kan se att det är flätat i tuskaft. Någonstans finns ett vävfel – går det att upptäcka?

Den extra tvärstaven är till för att efterspänna repbotten. Hur väl man än sträckt repet så måste man efterspänna så gott som varje morgon. Den här typen av säng är inte bara lätt – man slipper att slå sig på utskjutande tappar och kilar, som man gör med en brädsäng. Rundstaven är 43 mm, för sängen är 200 x 120.

När man packat bäddutrustningen och lindat upp repbotten på vindan så blir det en nätt packning. Jag tror att vi skulle kunna ta med den inne i bilen, utan att ha släpvagn, men vi har ju en hel sommarstuga med oss, med tak och väggar och möbler och mattor, så till det 10 dagar långa Dubbelkriget i Skåne i maj blir det släp.

De sista åren har det blivit populärt med krusdok bland våra medeltidsvänner. På diverse facebookgrupper har man ofta visat den här bilden. Det är inte endast krusdoken på bilden som man har fäst sig vid. Också klänningarna, som har knappar hela vägen ner, har man diskuterat. Och dessutom markeringen i sidan på den gröna klänningen, om det är en snörning eller något annat.

När jag får se sådana här bilder från ett medeltida illuminerat manuskript är det inte kläder och dräktdetaljer som jag fäster mig vid. Det jag vill försöka förstå är vilka personerna är, vilken situation bilden framställer och i vilket sammanhang bilden finns. Dessutom – om man vill använda bilden som förlaga till en egen dräkt – behöver man fundera över vilken status personen på bilden har, om de är ”godt folk eller skidt folk”.

Vilka personerna på bilden är, det är lätt att se, för namnen på de tre gestalterna finns med. Det står att de heter Ada, Lamech och Silla. Dessutom har någon skrivit ”Gen 4” i bokens marginal. Det är alltså något från Gamla Testamentet i Bibeln. I 1 Mosebok kapitel 4 vers 19 står det:

Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada, den andra hette Silla.

Den här bilden av Ada och Silla som kivas och sliter Lemek i håret är hämtad från ett manuskript av Speculum Humanae Salvationis (Spegel av människornas frälsning) från tidigt 1300-tal. Den finns att se här på internet.

Det finns många Speculum bevarade. De var vanliga från början av 1300-talet och fram till 1500-talet, och de följer alla samma schema. För det här var en alldeles speciell genre att berätta och tolka Bibeln med bilder. Under varje bild, eller – som i denna – på ett eget uppslag mellan ett uppslag med bilder finns en text på vers.

Bilderna i en Speculum har alltid samma innehåll och de är fyra som hör samman, där den första är själva huvudbilden, till största delen hämtad från Nya Testamentets evangelier. De allra flesta huvudbilder är från Jesu lidande. Hela det uppslag där man finner bilden av Ada, Lemek och Silla ser ut så här.

Huvudbilden framställer när Jesus gisslas. På alla bilder av Jesu gisslande i en Speculum är han bunden vid en pelare mitt i bilden och flankerad av två som slår och gisslar honom. Man kan lägga märke till att alla de fyra bilderna på det här uppslaget är komponerade på samma sätt. De visar en centralfigur som på vardera sidan om sig har en plågoande. Den kompositionen har inte illuminatören, som utfört detta manuskript, kommit på själv, utan han har följt det schema som hör till genren. Men dräkter och inramning och bakgrund och andra detaljer skiljer sig åt mellan manuskripten och själva stilen kommer att ändras genom åren.

De övriga tre bilderna framställer situationer från Gamla Testamentet som ska fungera som en förebild – eller som en profetia – om det som sker med Jesus, enligt en av de medeltida tolkningsmodellerna som kallas för typologi. Var finner man de tre typer som kan passa scenen där Jesus binds och piskas?

På bilden nere till höger sitter Job, slagen av bölder som han skrapar med en krukskärva. Djävulen har fått lov att plåga honom, ”bara du skonar hans liv”. Kvinnan på bilden är Jobs hustru, som slår honom med något som nästan liknar en ljusstake. Hon bär också ett krusdok som är långt och som hänger ner på ryggen som om det löst upp sig från draperingen när hon slår med det hon håller i handen.

Enligt bibeln, Job kap 2, håller hon inte något redskap, men plågar Job med ord och säger:

”Håller du fortfarande fast vid din oförvitlighet? Förbanna Gud och dö!” Han svarade henne: ”Du talar som en dåre. Vi tar emot det goda från Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?”

Bilden under den bild där Jesus gisslas är från en händelse i Judits bok, som är en av de så kallade gammaltestamentliga apokryferna, som återigen finns med i den svenska bibelöversättningen. Achior hade profeterat inför Nebukadnessars befälhavare Holofernes och blir bunden vid ett träd. Om det kan man läsa i Judits bok, i det femte och sjätte kapitlet.

I alla de medeltida Speculum återfinns samma bildschema. Valet av de tre bilder som ska belysa huvudbilden är kanske inte det val som man skulle ha gjort i vår tid. Job känner man säkert till, men Achior eller Lemek? Man kan fråga sig om de i förväg var kända av dem som skulle läsa texterna och betrakta bilderna.

Det är alltså nödvändigt att läsa bilden av Ada och Silla som sliter Lemek i håret i det sammanhang i vilket den bilden finns. Då kan man lättare tolka deras dräkter och hur de bär sina krusdok. När man känner till detta kan man gå in i bildens detaljer.

Adas krusdok är långt och det hänger ner på ryggen, medan Silla fortfarande har sitt svept, även om det håller på att lösas upp. Man kan tänka sig att Ada är mera häftig och Silla lite återhållsam. Men båda är aktiva och har höjda knutna händer.

Av det sammanhang som den här bilden finns förstår vi att Lemek av någon anledning är utsatt för att bli plågad, med eller utan egen förskyllan. Vi kan inte få upplysning om relationen mellan Lemek och hans bägge hustrur ur Bibeln. Scenen finns inte där, utan kommer från Historia Scholastica, ett verk av Petrus comestor från slutet av 1100-talet.

Säkert har någon funderat över hur Lemek hade det. Följer man Bibelns framställning så är han världshistoriens förste bigamist. Och så fyller fantasin i en egen berättelse, där det bibliska materialet är tyst.

Ada och Silla och Jobs hustru är inte de enda som bär krusdok i denna Speculum. Man kan jämföra hur krusdoken bärs av några andra.

– En konkubin tar kronan från kung Darius och ger honom en örfil.
– Davids hustru Mikal ser honom dansa och spela och kritiserar honom.
– Eva gråter över Abel som mördats av Kain.
– Jael dödar härföraren Sisera med en tältspik.
– En profetänka hos Elia häller olivolja i sina krukor.

De här kvinnorna har inte sina krusdok i oreda, utan de är prydligt samlade, i ett fall svept runt halsen. De ger ett lugnare intryck än de tre vi sett tidigare. Och det är säkert avsikten hos illuminatören. Vad jag förstår kan man bära krusdoket enkelt och svepa ena änden runt halsen. Ett annat sätt är att vika det dubbelt över huvudet och ner på sidorna. Men man bär det inte fladdrande och nedhängande på ryggen som Ada och Jobs hustru har det, eller på väg att lösas upp som Silla har det.

Förutom att tyda situationen på bilden och att identifiera personerna samt att förstå sammanhang behöver man betrakta fler bilder, kanske många. Här är alla bilderna från samma manuskript, vilket underlättar eftersom man kan försöka tränga in i hur illuminatören tänkt i sin framställning.

Som en jämförelse kan vi se en annan, senare Speculum. När man på 1400-talet började kunna trycka böcker fortsatte Speculum-genren, men nu är bilderna i form av träsnitt. Jag tar ett exempel som visar att det fortfarande var samma bilder som gällde då som tidigare. Fast med en annan tids stil och dräkter.

/Artikel i nr 4 årg 19 av Herolden, utgivet af: Bornholms Middeleladrecenters Vennekreds/

English version later on.

Vi har intresserat oss för knivskurna trådrullar, allt sedan Riku Pasanen uppmärksammade oss på den som finns på Aboa Vetus i Åbo och jag har skurit ett antal för Åsas behov genom åren. Jag har ju inte någon svarv, så trådrullarna från londonfynden är inget för mig.

Nyligen uppmärksammade Åsa mig på att det finns knivskurna trådrullar bland fynden på Mary Rose. Fartyget Mary Rose sjönk 1545 och bärgades 1982. (maryrose.org). Och det särskilt intressanta är att de har en nålgömma.

En av de trådrullar jag skar av rönn under Storstyringkampen 2015 borrade jag ur för att hon skulle få en rulle med nålgömma. Och så här blev det:
Hålet för nålgömman gör att man kan sätta trådrullen på spolmaskinen (med lite hjälp av några tandpetare, för hålet är lite grovt) och spola på garnet.
Trådrullen är tillräckligt stor för att det ska gå på en hel härva garn av Åsas små, färgade härvor.

De garnspolar jag allra först gjorde var av äpple. Jag hittade några grenar när jag skulle dumpa julgranen ett år. Men i somras fick jag lite pil på Stormansgården på Bornholm, och det ämnet kändes bättre. Så när vi var på Falster i efteråret gjorde jag fler av pil.

Skära trådrullar är ett lämpligt hantverk; det räcker att ta med en bra kniv. Trådrulleämnen hittar man lite överallt.