En blogg om vävning

Att återskapa en miljö

I återblicken skrev jag om vår upplevelse när vi besökte det återöppnade Medeltidsmuseet. Var finns alla textilier som vi ser på interiörbilder på medeltida manuskriptbilder? Med vilken bild av ett medeltida liv går besökarna hem?

Nu fick vi en chans att ge en annan bild av ett medeltida boende. Vi skulle satsa på rummets textila inredning. Genom att bo i rummet kom också dimensionen med att rummet blir “inbott”. Det inte bara står där med sina textilier, utan någon lever i det. Det blir visserligen enbart ett par veckor på sommaren, sedan återgår rummet till sin tomhet.

Intentionen är att skapa en visuell bild av det medeltida rummet och att besökarna kan gå in i det, uppleva hur det är att röra sig i rummet och kanske sätta sig ner och prata med oss.

Rummet med paradsängen, med sina kistor, bord och bänkar finns och är givna. Det vi kan göra är att ge rummet färg och “hemkänsla” med textilier och en del andra mindre saker som står framme som det gör i ett hem. Och att vi själva finns i rummet med vår verksamhet. Våra kläder finns också i rummet, upphängda över en stång.

Men hur återskapa inredningstextilier så att de både visar ett rum, så som det avbildas i manuskripten, och samtidigt bygger på textila fynd?

Det skulle vara fantastiskt att kunna tillverka varje textil till rummet helt enligt fynd vad gäller garnkvalitéer, vävnadstekniker och mönster. Men det är en omöjlighet för mig, både praktiskt och ekonomiskt.

Mitt val blir då att se på så många bilder som möjligt, sätta mig in i hur man levde och använde rummen, använda mina textila kunskaper för att skapa textiler som kan förmedla en liten glimt av hur ett medeltida rum kunde upplevas.

Eftersom vi (nästan) alltid är där i rummet finns möjligheten att för dem som är speciellt textilintresserade berätta om de avvikelser från originaltextilier jag har fått göra.

Den visuella helheten har blivit viktigare än att varje textil bygger på ett exakt fynd. Jag har funderat över hur rummet skulle ha sett ut om man verkligen kunnat grunda varje textil på fynd från rätt tid. Hur mycket färg hade man då kunnat/vågat föra in i rummet, hur mycket variationer i vävnaderna hade det funnits utrymme för?

Jag har också en annan intention med mitt “medeltidsvävande” – att vävarna ska kunna användas också i vårt moderna liv och att dessutom inspirera andra till att väva.

I nästa inlägg resonerar jag lite mer kring de nya draperierna. Jag har redan skrivit lite om dem HÄR.

Det finns äldre bloggposter kring särskilda textiler:
Sängens filt finns presenterad HÄR
Om duken på kistan skriver jag HÄR

En tillbakablick
Tiden går fort. Det är nu tre år sedan vi skrev de sju inläggen om att återskapa medeltiden. De inläggen var ett sorts svar på Peter Ahlkvists inlägg på bloggen In deme jare Cristi i november-decmber 2011.

Vi skrev om våra “roller” i det medeltida återskapandet, om religionen i återskapandet och funderade över hur vi i vår grupp “Risma”, på två personer, skulle kunna gå vidare. Vi reser inte runt på olika event och marknader, utan har fått vår plats på Bornholms Middelaldercenter. Jag resonerade en del om hantverk och tältläger eftersom det var detta som var aktuellt för oss då.

Under de tre år som gått har en hel del hunnit hända, så det kan vara tid med nya reflektioner och funderingar. Marknaden på centret har upphört och det har istället blivit en middelalderträff för centrets Vennekreds. Vi reste dit det första året 2012 och trodde då att det skulle bli vårt sista år på centret. Vi tyckte inte längre att så som vi såg på vårt återskapnde passade vi in. Och det fanns en del samtidiga event vi ville resa på. Vi misstog oss!

Under veckorna vi var där började vi fundera över hur det skulle vara att få bo i något av de hus som finns på centret, och då verkligen bo och leva i miljön. Vi gick runt och tittade oss omkring med andra ögon än tidigare. Det borde vara en boning med en säng! Att bo i kökshuset och varje natt bädda på bänkarna kändes inte som någon bra/bekväm lösning!

Centret har två uppbyggda miljöer, stormansgården och bebyggelsen landsbyen. Säng fanns bara i två hus – i stormannens kammare och i färgarens hus. Färgarens hus bortföll av det skälet, att taket inte var reparerat så det regnade in. Vi tänkte att stormannens kammare kunde vara fint att få bo i.

Nu går vi tillbaka ännu några år, till oktober 2010. Medeltidsmuseet i Stockholm hade precis invigt sin nya utställning efter ett par års arbete. Vi reste dit och det vi särskilt såg var att miljöerna saknade alla de färgrika textilier som finns på alla manuskriptbilder. Vi skrev därefter ett blogginlägg om den textilfattiga medeltiden.

Vi hade den upplevelsen i bakhuvudet när vi tittade på stormannens kammare. Så som den ser ut var det ingen ombonad miljö. Det fanns en säng med mörka tjocka sängomhängen och en naturvit filt. Och så lammskinn på bänkarna. Inte mycket som stämde med bilderna på en kammare för en någorlunda välbärgad storman.

Men om vi fick ta med egna textilier? Inreda kammaren med sängomhängen, täcken, draperier, borddukar, väggtextil, kuddar och dynor. Vi hann inte ens fråga Niller, centrets ledare, för någon av våra vänner, som hört våra resonemang, hann före oss. Och kom tillbaka till oss med meddelandet: Niller hälsar och säger att ni är välkomna att inreda kammaren och bo där nästa år! Han har fullt förtroende för frue Åsa!

Så nu har vi under ett antal sommarveckor i två år bott i stormansgårdens kammare. Tiden kan vara inne att nu lite mer ingående fundera över vad det är vi gör.

Vår förklaring inför besökare, och inför oss själva, varför det bor två svenskar på stormansgården, har vi tidigare skrivit om på bloggen, under kategorin Bornholm 2013.

I några följande bloggposter ska jag resonera omkring mina vävnader, val, förutsättningar och begränsningar.