För två år sedan spann Sörve Villaveski på Ösel ett överspunnet tunt garn, ca 0,6 mm i diameter, till mig. Det mesta fick jag i härvor och det var inte fixerat! Det kändes nästan farligt att släppa lös det. Hela härvan knorrade ihop sig.
Jag öppnade en härva. Ju mer jag drog i den desto mer knorrade den ihop sig. Efter ett dygn såg det ut så här. Under ligger en oöppnad härva.
Garnet borde härvlas upp ordentligt utspänt och så läggas i hett vatten för att sedan torka. Men något lämpligt att härvla upp det på hittade jag inte här hemma. Jag fick testa att blötlägga i varmt vatten och sträcka ut härvan även om det innebar att inte alla knorrar sträcktes. Den nedersta härvan nyöppnad, inte helt lika vild.
Omknutna med breda bomullsremsor la jag dem de i varmt vatten – ca 50º. Den till höger den ”vilda” härvan. Skillnaden är tydlig mellan de två härvorna, även efter att de varit blötlagda. Det är lite skillnad även när de sträcks ut med ett gammalt strykjärn som tyngd.
Resultat: Det finns fortfarande små knorrar kvar, men garnet är mer stabilt. I en liten varpfläta där garnet sträckts ut vid varpningen var garnet i stort sett utdraget. (Jag hade också fått en del garn på kon och det hade legat så i ett par år. Där var garnet nästan helt slätt.)
Garnet var lätt att arbeta med i vävstolen och det blev ett par små provvävar att gå vidare med.
Tre tätheter, 8, 9 och 10 tr/cm och tre olika inslagsgarner, det överspunna, ett inslagspunnet ca 8/1 också från Villaveski och Kampes 6/1. Tvättade och lite lätt valkade.
Daniel H valde ut provet med 8 tr/cm och med Kampes ljusgrå 6/1 som inslag till ett par benlindor. Han har också tagit bilden.
