En blogg om vävning

Under helgen fick jag tillfälle att sy ett par vantar av ett tyg vävt på min grindväv. Tyget är en 3-skafts färgeffekt vävt med filtgarn. Efter tvätt gick tyget i torktumlaren tillsammans med ett par stora frottéhandukar. Det fick tumla runt tills det blev tjockt och gott. Modellen är min Lödösevante. Den fick två varv med en kavelfrans av mohairgarn (stickgarn) runt nederkanten och en liten röd snodd.

Under årets medeltidsvecka hade jag två förmiddagskurser på Kapitelhusgården. Vi sydde vantar efter modellen från Lödöse. Fint att få beskrivningen testad. På en förmiddag hann kursdeltagarna med en vante, och provade på så sätt alla momenten.

Äntligen har jag fått tid att börja sortera mina bilder från Bornholms Middelaldermarked. Det är nu sjätte året vi är där, tredje året som grupp Risma. Under två veckor levde vi medeltidsliv och visade hantverk för publik och omgicks med medeltidsvänner.

Nytt för i år var vår spis som Martin byggt. Underbart skönt att slippa böja sig ner så mycket. Och stekfatet fungerade fint, det är första året vi fått stekt mat. De små hampahanddukarna var förträffliga som “trasa” att torka händer och redskap på.

För att, på en medeltidsmarknad, visa hur de medeltida bokmärkena används behöver man en medeltida bok. Om man inte har någon får man försöka att tillverka något. För några år sedan köpte jag boken “Bookbinding, Limp bindnings from Tallin” och ur den har jag tagit det här enkla sättet att binda en bok. På medeltiden var det vanligt att man återanvände t.ex. en handskrift som omslag. Här är det gamla omslag från kulturtidningen Polen som blivit återanvända. Jag har använt silke att sy ihop boken med och samma färg kommer igen i bokmärkesbanden. Som på medeltiden hör bokmärket ihop med boken.

En pilgrim, nutida eller medeltida, kännetecknas bl.a. av sin väska. Martin har nu sytt färdigt sin i ett mjukt rött skinn. Stav och mössa ska man också ha. Det tog ett antal år att få väskan klar. Det var det första skinnprojektet han gav sig på. Den långa axelremmen var en utmaning – det tog en vecka på Bornholm förra året. Det finns två väskor till som är halv-sydda, “work-in-progress”, undrar när de ska bli klara…

Mössan är från Nidarosdômen i Trondheim, med det ursprungliga pilgrimsmärket, ett kors i Havorskringlan från Gotland. Nu är han på väg. Kanske Santiago nästa? Men där har han redan varit på äkta medeltida sätt – genom ombud! Hans tandläkare vandrade dit för några år sedan och blev sponsrad av Martin med tankar och förböner. Så nog har Martin rätt till en snäcka på väskan.

Det finns en gravsten över en pilgrim i kyrkan Sancta Prassede i Rom, en av våra favoritkyrkor i den Eviga Staden. Den stenen har varit oss en förebild och ska återges på ett annat ställe på Naama.

I Vävmagasinet nr 2 2010 fanns en grov linnehanduk och en annan handduk där hanken bestod av inslagsgarnet utdraget till en ögla. Inspirerad av dem vävde jag på Knitters Loom en liten grov “trasa” att ha med i fält. Jag hade en rulle hampagarn från Beck & Rep. En lagom vävlängd för grindväven gav mig fyra små trasor. De är nu testade under årets Knäckebrödskrig under en regnig och kall majvecka. Men just den här kvällen lyste solen.

Mina Lödösevantar är färdiga. På
min grindväv har jag vävt två tyger, ett tuskaftstyg och ett
treskaftstyg och sytt två par vantar i två olika storlekar.

Min tanke har inte varit att göra en
kopia utan att ta fram mönster och vävbeskrivning. Mönster och
vävbeskrivning kommer förhoppningsvis att finnas färdigt till
medeltidsveckan.

Nu när vävningen och sömnaden är färdig ska jag också skriva om vanten och vantens historia.

Läs mer i den förra posten om vanten.

Vid riksårsmötet för Riksföreningen för Handvävning den här helgen visade vi upp vårt nya smycke – en liten vävgrind i silver. Grinden är ca 1,7 x 2 cm och är monterad antingen för att bära i en kedja eller med en krok för att hänga i örat. För den som bara vill ha en grind i ena örat finns det en lite silverplatta till det andra örat. Smycket är tillverkat av Marie Spjut i Glanshammar.

Den går utmärkt att väva med. Det går att väva med 13 trådar. Här är det silke 30/2. Jag vävde dels ett vanligt smalt band, dels en kant på ett ylletyg.

Så nu är det lätt att alltid ha med sig sin vävgrind