I Gotlands Museums magasin finns en, eller är det två?, dynor i vävsöm. När dynan lämnades in till museet 1877 var de två delarna hopsydda till en dyna med tofsar av kattun i hörnen. Tofsarna gjorde att dynan daterades till 1700-tal*. Dynan stammar från gården Ardags i Ekeby socken.
Troligen är det två olika dynor hopsydda till en. Kanske är de medeltida, kanske 1700-tal. Men mönstret är klart medeltida. Margareta Nockert lämnar det öppet.**
Bottentyget i båda dynorna har samma täthet, men är inte vävda i samma väv. Det finns en enkeltråd i varpen i den ena dynan som inte finns i den andra. Och stadkanten i den ena dynan är fin och jämn, medan den är ojämn och klumpig i den andra. Två olika väverskor har vävt var sin väv.
Jag såg den här dynan, den mer färgrika dynan, för flera år sedan och funderade på att sy en. Problemet var bottentyget. Det var jag tvungen att väva, för något sådant fanns inte att köpa. Och vävstolen har varit upptagen med annat.
I våras var jag i Kalmar och upptäckte att hemslöjden där tagit upp vävsömmen. Det finns en hel del vävsöm från Öland. Det är inte medeltida broderier. Och de har vävt upp tyg! Ett tätare och ett lite grövre. Det visade sig att det grövre fungerar till gotlandsdynan. Visserligare har inte tyget till gotlandsdynan helt samma täthet i varp och inslag – men det är ju inte en historiskt korrekt kopia jag tänker göra.
På det grövre tyget använder Kalmar läns hemslöjd ryagarnet från Ullmaprojektet. Jag tycker det är vackert, men det är för ojämnt för ett broderi. Istället har jag valt Åklegarnet från Norge. Det är visserligen inte Z-tvinnat som orginalet, och som ryagarnet, men det har samma vackra glans. På museet har jag tagit fram färgprover och jag tror att jag har fångat nyanserna ganska bra.
Dynan har jag ritat av på museet och gjort en mönsterritning genom att använda vävprogrammet WeavePoint – och så manipulerat lite i Photoshop. Jag tolkar arbetsgången så, att man har börjat sy på mitten av tyget, fyllt ut mot stadkanterna och sedan fyllt ut mönstret så att dynan blivit kvadratisk. Så tänker jag också göra.
Den andra sidan/den andra dynan har ett större mönster enbart i gult och blått. Den ska också broderas.
* Branting, Lindblom, Medeltida vävnader och broderier i Sverige. 1928
** Signums konsthistoria, Den gotiska konsten. 1996
In Gotlands museum you can find a cushion, or is i two?, embroidered with pattern darning. When the cushion was delivered to the museum in 1877 the two parts was sewn together to one cushion with tassels of fabric from the eighteenth century.*
Problably it is two cushions sewn together to one. Perhaps they are medieval, perhaps they are from the eighteenth century. But the pattern is medieval. Margareta Nockert leavs it open.**
The fabric of the both parts have the same density, but are not from the same weave. There is a singel thread in the warp in one part , which is not in the other. And the selvedge in one is fine och even, while it is uneven and clumsy in the other. There must have been two different weavers.
I saw the cushion, the more colourful part, for several years och wanted to make me one. The problem was the fabric. I had to weave it, but my loom was occupied by other things.
This spring I was in Kalmar and discovered that the handicraft organistion there have studied pattern darning. There are several exempels from Öland, not medieval. Och they had woven the fabric and sold it. One of the fabric was suitable for “my” cushion.
I choosed a yarn from Norway, Åklegarn, it a very beautiful yarn. I have studied the colours in the museum and I think I have got them right.
I used WeavePoint to have an exakt drawing and then I took the picture into Photoshop and worked with it to have a workshop drawing. I think the embrodery is done with the start in the middle of the fabric and then worked out to the selvedges, and to the other sides to have a square. I am planning to do the same.
The other part/the other cushion/ has a bigger pattern, just in yellow and blue. I´m going to make this cusion too.
