En blogg om vävning

Jag som så länge har sagt “Nej, jag växtfärgar inte. Det har jag gjort tidigare”.

På 60-talet, 1960-talet alltså, kom boken Sandberg, Sisefsky, Växtfärgning ut för första gången. “Avsikten med boken var ursprungligen att utge en reviderad 15.e upplaga av Beda Larssons Hemfärgning med växtämnen, som i sina huvuddrag varit oförändrad sedan första upplagan, utgiven år 1913.” Men det blev en helt ny bok. Med resultat från undervisning på Konstfack sedan 1959 och från Kursverksamheten vid Stockholms högskola.

Ungefär då, 1967, gick jag en kursvecka på Skansen i växtfärgning. På 70-80talet färgade jag en del mer. Men sedan var det slut för min del.

Men grannen har ett valnötsträd. Och nu såg jag lockande nötter över planket.

Intressant var att se hur garnet 11/1 reagerade.

Enligt boken kan man kallfärga med valnötter, alltså det gröna ytterhöljet. Det skulle bli en kulörstark gul eller rödgul färg.

Min härva fick ligga i ca 1½ dygn. Gul blev den, men ojämn. När jag tittade närmare på den så är den jämnt/ojämnt färgad. Garnet blev vågigt i vatten och färgningen följde vågorna i garnet.

Så här ser garnet ut lagt i vatten.

Så här ser det kallfärgade ut. Samma vågor som det blötlagda garnet. Trots att jag vände på om det ett antal gånger.

Jag blötlade och kokade ur skal och färgade en härva. Och lät garnet vara kvar i badet till nästa dag och ligga och svalna. Den härvan knorvade sig en hel del. Kan det beror på att det ändå är en hel del snodd i garnet? Den härvan är nu lite kortare än de övriga, men går ju att tänja ut.

Till slut en bild av en härva i efterbadet.

Ibland måste man få leka utan tanke på vad saker ska användas till. Sala laser skar ut de här fåglarna åt mig utan att jag hade någon idé om vad jag skulle ha dem till. De är ca 3,5 cm. Jag ville bara ha dem!

Att fåglarna är pixlade beror på att de är direkt hämtade från mina damastvävar. Första gången jag vävde dem var i de gröna textilierna till Visby domkyrka. De här två är från en privat stola.

Så kom ett önskemål om små fåglar att använda som örhängen. Örhängena är utformade av Cecilia Fredriksson och är till salu hos oss för SEK 150.

Men vad skulle jag göra med de stora fåglarna? En fågel hamnade på ett halsband som Cecilia gjort. Detta är mitt, men det blir nog fler…

Så får vi se vad som blir av de övriga stora fåglarna. Nyckelring är ett förslag, en vän tänker hänga en blå i ett fönster….

För två år sedan spann Sörve Villaveski på Ösel ett överspunnet tunt garn, ca 0,6 mm i diameter, till mig. Det mesta fick jag i härvor och det var inte fixerat! Det kändes nästan farligt att släppa lös det. Hela härvan knorrade ihop sig.

Jag öppnade en härva. Ju mer jag drog i den desto mer knorrade den ihop sig. Efter ett dygn såg det ut så här. Under ligger en oöppnad härva.

Garnet borde härvlas upp ordentligt utspänt och så läggas i hett vatten för att sedan torka. Men något lämpligt att härvla upp det på hittade jag inte här hemma. Jag fick testa att blötlägga i varmt vatten och sträcka ut härvan även om det innebar att inte alla knorrar sträcktes. Den nedersta härvan nyöppnad, inte helt lika vild.

Omknutna med breda bomullsremsor la jag dem de i varmt vatten – ca 50º. Den till höger den ”vilda” härvan. Skillnaden är tydlig mellan de två härvorna, även efter att de varit blötlagda. Det är lite skillnad även när de sträcks ut med ett gammalt strykjärn som tyngd.

Resultat: Det finns fortfarande små knorrar kvar, men garnet är mer stabilt. I en liten varpfläta där garnet sträckts ut vid varpningen var garnet i stort sett utdraget. (Jag hade också fått en del garn på kon och det hade legat så i ett par år. Där var garnet nästan helt slätt.)

Garnet var lätt att arbeta med i vävstolen och det blev ett par små provvävar att gå vidare med.

Tre tätheter, 8, 9 och 10 tr/cm och tre olika inslagsgarner, det överspunna, ett inslagspunnet ca 8/1 också från Villaveski och Kampes 6/1. Tvättade och lite lätt valkade.

Daniel H valde ut provet med 8 tr/cm och med Kampes ljusgrå 6/1 som inslag till ett par benlindor. Han har också tagit bilden.

… eller att inte alltid göra som man blivit lärd!

Det finns många ”måsten” om hur man ska dra på en väv. Särskilt vad gäller att lägga spröt. Jag fick lära mig att man inte kan dra på en varp utan att ha spröt mellan åtminstone vart femte varv på varpbommen. Om man hade ont om spröt kunde man använda stadpapper, men bara en omgång och sedan spröt igen.

För ganska många år sedan beslöt jag mig för att testa med enbart stadpapper. Det var en 17 m lång filtvarp på 160 cm skedbredd. Stadpapper är papper som man viker i många lager i ena kanten så det bildar en smal upphöjd kant, ca 2-3 cm bred. Man lämnar ca 15 cm ovikt. Den upphöjda kanten bildar en fläns som håller varptrådarna i läge. Pappersremsan är så lång att den går 2-3 varv runt varpbommen. Ett papper i varje sida på väven. När remsan tar slut fortsätter man dra på tills varpen är i höjd med flänsen, sedan tar man nästa papper. Så här har jag alltså gjort ganska många år med alla mina ullvarpar och det fungerar utmärkt.

Det här kan man jämföra med hur man gör i maskinvävstolar, och i en del tidigare handvävstolar, som har stora flänsar som man ställer in till rätt bredd. Och så drar på utan några spröt eller papper. Jag tänker också på Emma Wiberg, den legendariska damastväverskan, som drog på 50 m linvarp utan ett enda spröt och enbart spikar som stöd för de yttersta varptrådarna.

På de medeltida manuskriptbilderna ser man inga spröt på varpbommarna. Där ser varpen spolformad ut. Man kan på bilderna se att det finns skälstickor, så jag tror inte att man utlämnat spröten på varpbommen.

I en dansk vävbok från 1950* läste jag att man absolut inte ska ha spröt när man drar på en varp. Det här är en bok som först skrevs för industrin, men som senare kom med ett tillägg för handvävning.

Först beskrivs hur man gör när man har flänsar på bommen. Då har man redkammen löst hängande och för den lite från sida till sida, så att samma trådar inte hela tiden ligger ovanpå varandra.

Men om man inte har flänsar måste varpen dras på med ”hals”. Nu blir det dansk läsövning:

Kæden (varpen) lægges fr 10 til 15 cm bredere i redekammen end varebredden, og man lader til at begynde med redekammen stå lige, så man får hele denne bredde på bommen, men efterhånden drejes den mere og mere på skrå, men kun en ubetydelighed ad gangen, samtidig med att den skydes lidt, snart til den ene sida, snart til den anden, men således at der kun er en forskydning på ca en omdrejning af kædebommen … for at halsen kan ligge så pænt som muligt; og kæden ligger lige så sikkert på denne måde, som om den havde væet bommet på en bom med skiver. Ved den lille forskydningen af redekammen får men ikke alene en fast hals, men også en mere glat overflade på garnbommen.

Så här blev varpbommen på min medeltida vävstol. Jag var lite orolig för hur det skulle fungera i den korta vävstolen, eftersom varpen på bommen mot slutet var så mycket bredare än skedbredden. Men det gick fint.

*Geismar, Bindningslære. Mindre håndbog for vævere, væveriteknikere och handvævere.

Vad blir priset för ett krusdok med vävda kanter?

På hemsidan har jag skrivit om att “Sätta pris på min väv – sätta pris på mitt arbete”. Om jag använder min mall för att räkna ut ett pris på ett av mina krusdok med vävda kanter så blir det så här.

Det gick inte att infoga en tabell på min blogg så uträkningen finns som ett pdf att ta hem och titta på.

Obs att jag inte tar med några kostnader för lokal, redskap, försäkringar mm, allt som bör finnas med. Här är det enbart arbetstiden och material.

Det finns tre alternativ, beroende på hur jag värderar min lön – vad vill jag ha i månadslön om jag skulle arbeta heltid-

Så vad säger ni? Vad ska jag sätta för pris på ett dok?

I manuskriptbilder och på skulpturer ser man ofta de avlånga krusdoken, som svepts runt huvud och axlar på många olika sätt. Eller som lagts i dubbla lager och lämnar halsen bar. Samma avlånga dok kan alltså bäras på flera olika sätt. Ofta har de här doken en mycket liten och svagt krusad kant. Det har diskuterats om det är påsydda eller vävda krus.

I rapporten Textiles from Burgos Cathedral (Camilla Luise Dahl, Marianne Vedeler, Concha Herrero Carretero) beskrivs ett antal långa, smala (11-18 cm) band, vävda i silke och med veckade eller krusade kanter. Det här är inte slöjor, utan snarare är det huvud- eller kindband.

Det är en variation i hur kanterna ser ut. Men huvudsakliga har de tjockare trådar i kanterna, ibland enkeltrådar, ibland dubbla trådar. Inslaget är samma som i den tunna varpen.

Även om det inte är den här sortens textilier som jag vill väva, utan linneslöjor med krusad kant, så visar de här textilierna så tydligt hur man kan konstruera den krusade kanten att jag går efter den.

Det jag vill väva är en linneslöja med en liten krusad kant – 50 cm bred med krus på båda sidorna och 150 cm lång.

Jag har ett fint lingarn 28/1. Med det har jag för ett år sedan provvävt med olika täthet och med olika sätt att krusa kanten. I de spanska sidenvävnaderna var tråden i kanten 1,5–2 gånger så tjock som i mittpartiet. Lingarn 16/1 stämde därför bra till kanten.

I det första krusdoket, som jag nu vävt, är kanttrådarna enkla och det är samma täthet i kanten som i mittpartiet. Det innebär att kanten blir tätare och mer kompakt.

Kanttrådarna varpas för sig. De dras inte på tillsammans med den övriga varpen, utan får hänga lösa bak på vävstolen, upplindade på en spole på var sida. Vid provvävningen visade sig att två damastlod var en lämplig tyngd.

Kruset bildades genom att jag vävde ett antal inslag (här 14). Efter det så drog jag ner kanten, så att inslagslinjen blev rak igen och fixerade med en nål. Så vävde jag samma antal inslag igen, drog ner kanten och flyttade nålen.

Den lilla kroken, gemet, håller ut kanten så att jag inte behöver hålla ut kanttrådarna med fingrarna. Den kom jag på efter att ha vävt 50 cm. Den har ett snöre och en tyngd och hänger över kanten på vävstolen.

Själva vävsättet är enkelt, tuskaft (plain weave). Svårigheten ligger i att hantera de lösare kanttrådarna. Genom att ändra spänningen mellan bottenväven och kanterna kan man krusa mer eller mindre.

Här är kruset efter tvätt och strykning av mittpartiet. Kruset borde gå att vecka.
Det finns varp kvar i vävstolen till ytterligare ett dok. Då ska jag väva ett krus med dubbla trådar.

Often you can see the long frilled veils on manuscript illuminations and on sculptures. The veils are draped around head and shoulders in different ways. They can also be worn in double layers leaving the neck unveiled. The same long veil can be worn in many different ways. The veils have often a small and slightly frilled edge. It has been discussed if the edge is sewn on the veil or if it is a woven frilled veil.

The frilled veil washed and after ironing of the main weave. It could be pleated.
There is some warp left in the loom enough for another veil. I will weave a veil with double threads edges.

Den tredje filten blir en mycket enkelt filt. Det finns många bilder av filtar med smala ränder. Eftersom jag har mörkt grått garn och en hel del av små härvor av olika färger, så blir det här en filt i ofärgad ull med smala ränder i flera färger.

Den sista filten är en hemlighet!
Blanket or cloak from Guddal, Norway. Museum : Universitetsmuseet i Bergen, InventoryNo : 030999, BRM 31/3. C-14: 1035-1165 CE.
Judith kills Holofernes Quill drawing, coloured; Illustration cycle Typology; Miniature ; South West Germany(?) , Austria(?) 1330 ; 1340 ; Vienna ; Austria; Vienna; Austrian National Library; cod. s. n. 2612 ; fol. 32v In Speculum Humanae Salvationis ; Mitteleuropäische Schulen I, Kat. 123

The third blanket will be a very plain blanket. There are many pictures of blankets with narrow stripes. As I have a lot of dark grey yarn and some small skeins in different colours will this be a blanket in undyed wool with narrow stripes in several colours.

The last blanket is a secret!

Fauvel’s wedding, Roman de Fauvel (BNF Fr. 146, fol. 34), c. 1320.

Jag har hittat flera bilder med breda ränder i två färger. Alla har också smala vita ränder. Som i den här bilden.

Den här filten tänkte jag väva i grått och blått. Men så hittade jag ett antal härvor lila garn. Och ränderna är ju svagt lila!

I have found many pictures with wide stripes in två colours. All also have
narrow white stripes. Like this picture.

This blanket I planned to weave in grey and blue. But I found some mauve yarn in my shelf. And the colour in the picture is light mauve!