En blogg om vävning

Det här tygerna blev över efter en utställning med kyrkotextil 2003. Jag vävde och sydde åtta mässhakar i olika färger. En utställning om kyrkans textilier – deras utseende och färger. LÄNK till utställningstext.

Något ska man använda tygerna till – små börsar kan vara en idé. Och eftersom jag inte kan välja bara en av färgerna så får det bli en börs av varje. Det här blir ett av vårens projekt.

I Vävmagasinet 2009 skrev Martin och jag en artikel om Mässhakens form och färg.

This is left-over cloth from the exhibition Church Textiles 2003. To this I made eight causables in different colors. The exhibition was an expression of thoughts about their appearance and coloring. LINK to text about the exhibition.

What to do with the cloth? Pouches can be an idea. I can not decide just one of the colours, so it will be one of each. This will be one of the projects this spring.

In Vävmagasinet, Scandinavian Weaving Magazine, 2009 Martin and I wrote an article
The chasuble: its changing shape and colour.

På fatet ligger ett antal små härvor av ett glansigt mohairsilke. Nystanen är gjorda med hjälp av en nystpinne. Det blir nystan där man kan ta tråden både inifrån och utifrån nystanet.

On the dish are some small skeins of glossy mohairsilk. The balls are made with the wodden peg. From the balls you can take the yarn both from inside and outside.

Garnet ska användas för att göra snoddar till små börsar. För att få rätt tjocklek måste jag ha två trådar. Min slynggaffel (slyngtjauge på gotländska) hittade jag en gång bland min farmors textilredskap.

The balls will be used to make drawstrings for pouches. To get the right thickness I must use två threads. My lucet (chain fork, hayfork) I once found among my grandmothers textile tools.

Vad kan man kalla det här redskapet som jag använder när jag skedar?

Jag fick det när jag gjorde en kort praktik på Saxylle-Kilsunds provväveri i slutet av 60-talet. Vävarna där la ett skäl framför solven och plockade trådarna därifrån. Men det går fint att plocka inifrån solven direkt.

Stick in skedkniven bland bland solven. Använd spetsen att plocka så många trådar som det ska vara i rör.

Stick ner trådarna i röret med kniven. När man inte använder kniven sätter man den bara i skeden. Man vet var man har den!

Fördelen med kniven mot den vanliga skedkroken är att man behöver inte ner med handen under skeden. Man har händerna i samma läge hela tiden. Det borde vara snabbare och effektivare.

Nu är det Martin som vävt på sin grindvävstol. Ett tuskaftstyg – tuppfjät. Åsa har sytt dem under Leitourgiakonferensen. Vårt seminarium, Konsten-Rummet-Tingen, är det mest produktiva!

Vantarna kommer till god användning när Styringheim firar Lucia. Då gäller medeltidsklädsel.

Jag har provvävt två tyger på min grindvävstol. Båda i Möbelåttan från Holma-Helsingland. Och de blev helt olika!

Det ena är vävt med det vita garnet och egna infärgningar av det. Det andra av de färger som har lite svart i sig. En härva av de färgerna känns helt olik den vita (och de “rena” färgerna) när man håller den i handen. Den känns tyngre och strävare.

Jag är nöjd med båda mina två tyger. Båda är vävda med samma antal trådar, samma täthet och behandlade på samma sätt efter vävning. Tvättade och ångade. Det ljusare tyget är mjukare och har gått ihop sig mer. Det mörkare har en strävare yta.

Är det så att möbelåttans olika färger är spunna av olika sorts ull och därför ger tyger av olika karaktär? Då tycker jag att det på något sätt borde framgå på garnkartan.

Jag skriver mer om tygerna senare.

Garnstickor kan ha olika form
Den övre följde med min Knitters Loom, den undre köpte jag hos AK:s Snickeri (Öxabäcksvävstolen) under vävdagarna på Glimåkra. Den undre fungerar mycket bättre eftersom den har rundade ändar, den spetsiga fastnar lättare i varpen.

Till min Knitters Loom, 30 cm, fick jag två garnstickor. Den ena drygt 30 cm, den andra kortare. Väver man på hela bredden är den längre stickan bäst, men man behöver oftast fler än en sticka! Mina nyinköpta stickor är 30 cm långa, och de finns i några olika längder. Den enda nackdelen är den långa skåran som man fäster garnänden i. Den är för lång, alltför många varv av garnet fastnar där.

Garnstickorna kan lindas på olika sätt
Jag har lindat så som på den övre stickan. Men jag har sett på bilder från ryggbandsvävning att stickan ofta är lindad som den mittersta stickan, men även som den nedersta.

Jag funderar över om man på det sättet får på mer garn utan att stickan blir så tjock? Är det så, borde det nedersta alternativet vara det ultimata. Men eftersom jag ibland använder stickan för att reda varpen så borde det mittersta sättet att linda passa mig bäst.

Jag har sett bilder på andra former av garnstickor och vi ska tillverka några och testa. Framför allt små till min medeltida bandlåda.

Under helgen fick jag tillfälle att sy ett par vantar av ett tyg vävt på min grindväv. Tyget är en 3-skafts färgeffekt vävt med filtgarn. Efter tvätt gick tyget i torktumlaren tillsammans med ett par stora frottéhandukar. Det fick tumla runt tills det blev tjockt och gott. Modellen är min Lödösevante. Den fick två varv med en kavelfrans av mohairgarn (stickgarn) runt nederkanten och en liten röd snodd.

I Vävmagasinet nr 2 2010 fanns en grov linnehanduk och en annan handduk där hanken bestod av inslagsgarnet utdraget till en ögla. Inspirerad av dem vävde jag på Knitters Loom en liten grov “trasa” att ha med i fält. Jag hade en rulle hampagarn från Beck & Rep. En lagom vävlängd för grindväven gav mig fyra små trasor. De är nu testade under årets Knäckebrödskrig under en regnig och kall majvecka. Men just den här kvällen lyste solen.