En blogg om vävning

Den tredje filten blir en mycket enkelt filt. Det finns många bilder av filtar med smala ränder. Eftersom jag har mörkt grått garn och en hel del av små härvor av olika färger, så blir det här en filt i ofärgad ull med smala ränder i flera färger.

Den sista filten är en hemlighet!
Blanket or cloak from Guddal, Norway. Museum : Universitetsmuseet i Bergen, InventoryNo : 030999, BRM 31/3. C-14: 1035-1165 CE.
Judith kills Holofernes Quill drawing, coloured; Illustration cycle Typology; Miniature ; South West Germany(?) , Austria(?) 1330 ; 1340 ; Vienna ; Austria; Vienna; Austrian National Library; cod. s. n. 2612 ; fol. 32v In Speculum Humanae Salvationis ; Mitteleuropäische Schulen I, Kat. 123

The third blanket will be a very plain blanket. There are many pictures of blankets with narrow stripes. As I have a lot of dark grey yarn and some small skeins in different colours will this be a blanket in undyed wool with narrow stripes in several colours.

The last blanket is a secret!

Fauvel’s wedding, Roman de Fauvel (BNF Fr. 146, fol. 34), c. 1320.

Jag har hittat flera bilder med breda ränder i två färger. Alla har också smala vita ränder. Som i den här bilden.

Den här filten tänkte jag väva i grått och blått. Men så hittade jag ett antal härvor lila garn. Och ränderna är ju svagt lila!

I have found many pictures with wide stripes in två colours. All also have
narrow white stripes. Like this picture.

This blanket I planned to weave in grey and blue. But I found some mauve yarn in my shelf. And the colour in the picture is light mauve!

I vävstolen just nu: en 160 bred mellangrå varp i filtgarn 6/2. Det grå garn som fanns hemma räckte till en varp för fyra långa filtar. Utmaningen är att väva tvärrandig filtar efter manuskriptbilder. OCH med de garner som finns hemma. Det ska bli fyra helt olika filtar.

In the loom just now: a 160 cm width in reed light grey wollen warp, 6/2. The yarn I had at home was enough for a warp to four blankets. The challenge is to weave striped blankets after manuscript pictures. AND with yarns I have at home. It will be four different blankets.

Det här är den första – This is the first.
Death of Mary Tempera painting wood ; Furniture sacral ; Winged Altar ; by “Habsburgischer Hofmaler” ; Vienna ; 1370 ; 1372 ; Innsbruck ; Austria ; Tyrolia ; “Landesmuseum Ferdinandeum Leihgabe Stift Wilten.

Först tänkte jag att botten får bli ljust grå, men efter en titt i garnhyllan fanns där 500 g ljust rosa garn! Vad som behövdes för bottenpartierna.

At first I thougt that the bottom would be a very light grey, but then I found 500 g of a light pink yarn! Enough för the bottom.

Så här ser det ut i vävstolen – This is a picture from the loom

Filtarna vävs i 4-sk kypert. Men jag har solvat på 8 skaft för att försöka få med de små vita prickar som finns i en del bilder.

I am weaving in a 4 shaft twill, but I have threaded it on 8 shaft in an attempt to weave the small white spots you can see in many manuscript.

Birgittas lilla huvudbonad i linne ger upphov till en hel del frågor.

I Medieval Clothing and Textiles nr 4, 2008, skrev Camilla Luise Dahl och Isis Sturtewagen om ”The Cap of St St. Birgitta.”. Efter det har den lilla linnehuvan* spridit sig som en löpeld genom medeltidsvärlden.

Några år tidigare hade jag fått Aron Anderssons och Anne Marie Franzéns redogörelse i Birgittareliker 1975. Jag hade också fått konserveringsrapporten. Jag tänkte då att en linnehuva skulle vara ett bra underplagg för en yllehätta. Men vid den tiden talades det bara om manliga coifer, inte om kvinnliga huvor. Utifrån det material jag hade var det inte lätt att komma fram till hur den var konstruerad. Så jag la det åt sidan.

Så kom då artikeln – och nu 7 år senare ser man att den bärs av mängder kvinnor. Antingen bärs den som ett underplagg för att fästa slöjor i, eller som enda huvudbonad. Många har äntligen hittat något som fungerar!

Jag fick artikeln från Camilla Luise Dahl innan boken kom ut och gav mig på huvan i ett nytt försök. Nu för att göra en till mig själv. Men efter diverse strapatser la jag ner det hela igen. Jag fick det aldrig att fungera så som Camilla menade, och dessutom trivdes jag inte heller med den.

Det som jag inte fick att fungera var att sprundet bak skulle bredas ut och bilda ett nackparti. Så menade Camilla att det skulle vara. Det kan gå om man har tillräckligt med hår som fyller ut huvan och gör att sprundet lägger sig i nacken . Då får huvan den form som man ser på bilderna. Även Aron Anderssons och Anne Marie Franzéns beskriver som att huvan har ett rakt nackparti, som är bildat av sprundet. Enligt Camilla är det inte meningen att den ska sitta stramt baktill, med sprundet hopdraget.

Huvan i original är visserligen liten, men ska man få dess mittsöm att räcka från hårfästet och ner till nacken måste man förstora den ganska mycket, och troligen också förändra proportionerna.

På bilderna i Maciejowski bibeln bär kvinnorna huvan med håret synligt i pannan och öronen syns. Den bärs på samma sätt som hårnäten, som också författarna påpekar. Så har jag nog aldrig sett huvan buren i våra sammanhang. En snabb bläddring genom bilder från det manuskriptet ger ett intryck av att det är i hemmiljön som enbart huva bärs. Avbildas en scen utanför hemmet ser man dels kvinnor i dok, dels någon kvinna, tjänarinna, i huva.

De manuskriptbilder som finns i artikeln är daterade från andra halvan av 1200-talet till slutet av 1300-talet. Och det är av naturliga skäl från sammanhang när huvan har burits som enda huvudbonad. Eftersom den funnits under så lång tid kan den ha burits på olika sätt.

Under åren efter Camillas och Isis artikel har jag sett otaliga varianter av huvan, det finns många olika förslag på mönster och proportioner. Och den får olika utseende när den bärs.

Jag vill avsluta med några frågor att gå vidare med i samtal om birgittahuvan:

1.
Är det någon som bär birgittahuvan med sprundet som nackparti?

2.
Huvan har blivit ett mycket vanligt plagg att bära under slöjor, den håller undan håret och är fin att fästa fast slöjan i. Det är vanligt att den karakteristiska broderade kanten och spetssömmen är synlig under slöjan. Finns det bilder/källor som visar den här detaljen?

3.
I vilka sammanhang kan man uppträda i enbart huvan?

Det finns anledning att komma tillbaka till huvan!
————
* För en linnehuvudbonad är ordet ”huva” är mer korrekt än ”hätta”.
Hättan bars över huvan. Camilla använder ordet huva när hon skriver på
danska.

I våras blev jag tillfrågad om jag ville brodera ett av djuren till Mervis Laurelhätta. Naturligtvis sa jag JA! Från manuskriptet vi fick valde jag en svan. Naturligtvis med tanke på Merry Swan.

Det var länge sedan jag gjorde ett fritt broderi. Och hade inte heller mycket tid att hitta rätt sorts broderimaterial. Ett vitt ylletyg fanns och så fick det bli olika sorters vävgarner i ull och silke.

Last spring I was asked to make an embroidery for Mervis Laurelhood. Of course I said YES! And from the manuscript we got I took the swan – Merry Swan!

It was a long time since I made an embroidery that wasn´t a counted embroidery. And had not much time to find the proper yarns. I had a fabric in white wool and different weaving yarns in wool and silk.

I dag hämtade vi nya glättstenar från Visby glasblåseri. Christer Mattsson har gjort nya till oss och de är de bästa hittills. Två hade han själv tagit undan och han sa: Förr skulle de också varit godkända, men inte nu.

Glättstenarna är av grönt, återvunnet glas. Vi har fått vänta ett tag, för ibland ska Christer göra glas i blått, eller i en annan färg, men nu var det grönt som var på gång. Och han kom ihåg att vi ville ha ett antal glättstenar.

Flera av glättstenarna har redan blivit tingade, när vi skrev om dem på face book i kväll. Vi tycker det är trevligt att det är flera av dem som håller på med historiskt återskapande som vill ha de här glättstenarna.

Glättstenarna är inga exakta historiska kopior. Men det finns en förlaga. Och den finns på Gotlands Museum och är daterad till vikingatid. För några år sedan fick vi låna den och gick till Christer Mattsson och han började att göra glättstenar åt oss. Med den här omgången som vi hämtade i dag har han kommit ännu närmare förlagans form. Den moderna glasmassan uppför sig nämligen på ett annat sätt än den historiska. Den stelnar snabbare och de nya glättstenarna sjunker inte ner lika mycket som de gamla. Men i dag var formen på de nya stenarna mycket närmare vår förlaga än tidigare.

Åsa har förra våren använt glättsten när hon gjorde linneduken till stormannens kammare. Själv har jag också en gång strukit prästkaftanens linneelva på samma sätt med en glättsten.

Today we got new smoothing stones from Visby Glasblåseri. Christer Mattsson has made new ones for us and they are the best ever. Two of them he himself put away saying: Earlier those would pass, but not now.

The smoothing stones are made of green, recycled glass. We had to wait some time, for Christer use also other colours than green, but now he had worked with the green. And he had remembered us and our stones.

Several of the stones are already been asked for, when we wrote about them on face book this evening. We noted that there are several of our friends, who are historical reenactors, wanting to have those stones.

The smoothing stones are no exact historical copies. But there is an original stone. You find it in Gotlands Museum and it is dated to the viking time. Some years ago we were allowed to borrow it and went to Christer Mattsson with it and he began to make smoothing stones for us. With the set of stones today he has come even closer to the original form. The modern glass mass will not behave as the historical one. It stiffen faster and the new stones will not sink as the old ones. But today the form of the new stones were much closer to the the original than before.

Åsa used a smoothing stone last spring when she made the linen cloth for “stormannens kammare”. I myself once used a smoothing stone to smoothe the linen collar to my priest talar.

Jag har tänkt på vanten från Lödöse under rätt många år och arbetat med den då och då. Vanten har fått sin egen sida på textilverkstad.se. På vantens sida finns nu “Funderingar kring ett randigt tyg”

Eftersom den svenska texten redan finns på Textilverkstad räcker det att hänvisa till den HÄR.

I have thought about the mitten from Lödöse rather many years, and have worked with it from time to time. The mitten has got its own page on textilverkstad.se. On the mitten´s page is now “Funderingar kring ett randigt tyg” /Thoughts about a fabric with stripes.

The swedish text is already published on Textilverkstad, and I link to it HERE. There is also some more pictures.

The mitten from Lödöse made me ponder upon striped medieval fabric. When looking at the upper side of the mitten you find that the repeat is 16 cm – the stripe is 2,5 cm and the space between 13,5 cm. Now, as the mitten has no seam on the top you can measure the space to the next stripe – it is 16,5 cm. This repeat is then 19 cm. After that there is no further stripe and the space to the bottom is 18 cm. You can observe three stripes, all of them 2,5 cm. The space between them 13,5 cm, 16,5 cm and at least 18 cm. This differ too much to depend on deformation during the years in the ground. I think they have weaved a stripe, some space, next stripe and so on. But not caring to get the same space between the stripes.

As a weaver I ask myself if this is a “medieval” way of weaving and looking at patterns and stripes or perhaps this fabric is woven by an unskilled weaver. To get the same space between the stripes is not very difficult. Perhaps the weavers of our time want it more symmetrical than the weavers in the medieval time.

Now, what will happen with the mitten if you use a fabric with regular space between the stripes, after weaving such a fabric?

I did weave a fabric regularly striped. When planning the weaving I calculated to place the pair of mittens side by side. That would be a fabric width of about 50 cm and a length of 63 cm for one pair of mittens. The fabric should be enough for three pairs of mittens. If I then weave a fabric with a report of 16,5 to 18 cm there will be also a stripe on the base of the mitten´s inside.

The fabric also became an experiment with a new quality. I fulled it roughly in the dryer to get the right width and length. The result was a repeat of 16,5 cm and you get four stripes on each mitten.

Den 5 april skrev jag “I sommar är det året 1376” för att ge en bakgrund till att Morten kanik och Fru Åsa återvänder till erkebispens Bornholm året efter det första besöket.

Nu är det Valdemar Atterdags dotterson Olof som är kung, men den som egentligen styr är hans mor Margareta. Ärkebiskop Niels Jensen har valt sida och stöttar Margareta och hennes son.

Jag skrev att “Niels tänker nog att Margareta /…/ ärligt vill kyrkan väl, uppfostrad som hon är av ett helgons dotter. Nå, processen att kanonisera Birgitta av Vadstena kommer inte igång förrän ett år senare, men ingen må förtänka om Nils har aningar åt det hållet och kontakter med påven Gregorius XI.”

Jag gjorde ett rimligt antagande, tycker jag. Döm om min förvåning när jag i dag i hyllan hittade en bok jag en gång fått efter min far: Allan Green: “Biskopar i Lunds stift. 1060-1637 och händelser kring dem” (1973).

Där läser jag: “Ärkebiskop Niels Jensen var en man med vidsträckta intressen. År 1375 fick han av påven Gregorius XI uppdraget att tillsammans med biskopen i Odense skaffa sig närmare kännedom om Birgittas levnad och de under som tillskrevs henne. Detta skulle vara som en förberedelse till hennes helgonförklaring.”

Att det var betydligt mer än aningar som Niels hade om kanoniseringen, det hade jag ingen aning om.

Men att Margareta skulle vara uppfostrad av ett helgons dotter? Jo, den som hade hand om Margareta under hennes uppväxt på Akershus i Norge var Märta Ulfsdotter.

“Margretes hofmesterinde blev Merete Ulfsdatter, en datter af Den hellige Birgitta, /…/ . Margrete blev opdraget sammen med hofmesterindens egen datter Ingegerd, der var nogle år yngre end Margrete, og Merete Ulfsdatter brugte riset ligeligt på dem begge, som det fremgår af den tradition der senere optegnedes i Vadstena Kloster.”

(cit från www.denstoredanske.dk: Danmarkshistorien, Mod Kalmarunionen, Barnedronningens opvækst.)