En blogg om vävning

Jag som så länge har sagt “Nej, jag växtfärgar inte. Det har jag gjort tidigare”.

På 60-talet, 1960-talet alltså, kom boken Sandberg, Sisefsky, Växtfärgning ut för första gången. “Avsikten med boken var ursprungligen att utge en reviderad 15.e upplaga av Beda Larssons Hemfärgning med växtämnen, som i sina huvuddrag varit oförändrad sedan första upplagan, utgiven år 1913.” Men det blev en helt ny bok. Med resultat från undervisning på Konstfack sedan 1959 och från Kursverksamheten vid Stockholms högskola.

Ungefär då, 1967, gick jag en kursvecka på Skansen i växtfärgning. På 70-80talet färgade jag en del mer. Men sedan var det slut för min del.

Men grannen har ett valnötsträd. Och nu såg jag lockande nötter över planket.

Intressant var att se hur garnet 11/1 reagerade.

Enligt boken kan man kallfärga med valnötter, alltså det gröna ytterhöljet. Det skulle bli en kulörstark gul eller rödgul färg.

Min härva fick ligga i ca 1½ dygn. Gul blev den, men ojämn. När jag tittade närmare på den så är den jämnt/ojämnt färgad. Garnet blev vågigt i vatten och färgningen följde vågorna i garnet.

Så här ser garnet ut lagt i vatten.

Så här ser det kallfärgade ut. Samma vågor som det blötlagda garnet. Trots att jag vände på om det ett antal gånger.

Jag blötlade och kokade ur skal och färgade en härva. Och lät garnet vara kvar i badet till nästa dag och ligga och svalna. Den härvan knorvade sig en hel del. Kan det beror på att det ändå är en hel del snodd i garnet? Den härvan är nu lite kortare än de övriga, men går ju att tänja ut.

Till slut en bild av en härva i efterbadet.

Inför vävdagarna i Glimåkra har vi fått ett av utställningsrummen på övervåningen i Vävstolsmuseet. Där kommer vi att visa början av projektet ” Fyra skaft och litet drag”.

Vi håller som bäst på med att bygga utställningen, som en skalenlig pappmodell. Det blir mycket lättare att inreda utställningsrummet då. Så här långt har vi kommit just nu:

De glesa vävarna som var ett bidrag till en jurybedömd utställning i Danmark “Pejling af en ny tid” visar vi ett av hörnen.

De åtta mässhakarna, där Åsa utvecklade bindningar och mönster på ett annat sätt, kan vi inte ta med och visa, men av resttyger gjorde hon en brudpäll till en vigsel i somras. Brudpällen hänger vi upp, som en väggbonad.

Idén med projektet “Fyra skaft och litet drag” är inte att ta fram det som hon redan har gjort. Utan att visa på de stora möjligheter som finns att utveckla mönster och bindningar. Och att visa på att vävprogrammet Complex Drafting är ett ovärderligt hjälpmedel här.

Utan Complex Drafting hade nog analysarbetet varit alltför krävande för att ge sig på!

Nu gör vi på vävdagarna i Glimåkra en början på projektet. På vävmässan 2020 i Halmstad fortsätter vi kan om ett år visa hur vi har gått vidare! 

Ibland måste man få leka utan tanke på vad saker ska användas till. Sala laser skar ut de här fåglarna åt mig utan att jag hade någon idé om vad jag skulle ha dem till. De är ca 3,5 cm. Jag ville bara ha dem!

Att fåglarna är pixlade beror på att de är direkt hämtade från mina damastvävar. Första gången jag vävde dem var i de gröna textilierna till Visby domkyrka. De här två är från en privat stola.

Så kom ett önskemål om små fåglar att använda som örhängen. Örhängena är utformade av Cecilia Fredriksson och är till salu hos oss för SEK 150.

Men vad skulle jag göra med de stora fåglarna? En fågel hamnade på ett halsband som Cecilia gjort. Detta är mitt, men det blir nog fler…

Så får vi se vad som blir av de övriga stora fåglarna. Nyckelring är ett förslag, en vän tänker hänga en blå i ett fönster….

Tiden går fort. Det är nu mer än femton år sedan jag gick på upptäcktsfärd i Gotlands Hemslöjds kartonger som innehåller en inventering av äldre sjalar vävda på Gotland.

Bland sjalarna fanns det ett antal med mycket speciella kypertvariationer. Enligt inventeringskorten var de vävda med 16-20 skaft och upp till 28 trampor. En kommentar på ett av korten gjorde att jag kom på hur de vävts – med fyra bottenskaft och några få mönsterskaft. Med hjälp av vävprogrammet Complex Drafting kunde jag klura ut tekniken. Jag hittade nio olika varianter.

Jag experimenterade i vävstolen och vävde en hel del prover. Och upptäckte att det fanns många sätt att gå vidare med det här sättet att väva. Som gav helt andra mönster.

Jag har gjort prover med tunt garn, med tjockt garn, glesa vävar etc. Det blev inga färdiga vävar av detta, förutom tre stycken mycket glesa vävar som gick till en utställning i Danmark, ”Pejling af en ny tid”.

Men jag experimenterade vidare och utvecklade andra solvningar. Så kom tygerna till de åtta mässhakar till. Det blev en utställning som jag kallade ”Kyrkotextil 2003”. Alla vävda med samma solvning, men med olika dragmönster.

Nu har det blivit tid att ta tag i bindningarna och utveckla ett antal nya vävar. Och att samtidigt slå ett slag för Complex Drafting, som gör det enkelt att utveckla och testa mönstren.

Planen är en första redovisning på Glimåkradagarna i slutet av oktober. Sedan på Vävmässan 2020 i Halmstad. Jag planerar nya textilier och ett häfte om att använda/lära sig Complex Drafting.

Om Complex Drafting

Under ett par år har jag haft kontakt med ett litet spinneri på Ösel. Där har jag kunnat få entrådigt garn, både varpspunnet och inslagsspunnet. Det har varit svårt att få kontakterna att fungera, delvis på grund av språksvårigheter.

Det sista garnet jag fick, våren 2018, var grövre än de tidigare. Det var inte heller helt jämnt, med ganska mycket skräp i. Att väva beklädnadstyg, som jag gjort med en tidigare leverans, var inte att tänka på. Men garnet har en vacker brun färg.

I år, 2019, är det Battle of Wisby. Jag fick idén att jag kunde använda garnet till att väva enkla, grova soldatfiltar, lämpliga att använda i fält.

Det ena garnet är varpspunnet med hårdare snodd, det andra är inslagsspunnet med lite lösare snodd. Jag mätte mina garner för att beräkna antalet trådar/cm och hur många filtar garnet kunde räcka till. Jag behövde ta reda på meter/kg och garnets diameter.

Och jag fick de här värdena:
Varpspunnet 3062 m/ kg
Inslagspunnet 3556 m/kg
Båda garnerna har samma diameter – 1,25 mm

Jag jämförde med andra garner och med filtar jag vävt tidigare och satte upp en provväv, som jag sedan valkade. Tanken var att väva helt enfärgade filtar, med enbart en bård i överkanten. Det skulle vara olika bårder på alla filtarna.

For some years I have got in contact with a small mill on Saaremaa, Estonia. From there I have got single yarn, warp spun and weft spun. The contacts have been not so easy to maintain, partly due to language difficulties.

The last yarn I got, in spring 2018, was thicker than the previous. It was not so even, with some vegetable matter in it. To use it in weaves for clothing was not to think of. But the yarn has a beautiful brown colour!

This year, 2019, once again Battle of Wisby is held. I got the idea to use the yarn to weave some thick simple soldier´s blankets for camp use.

One yarn is warp spun with a harder twist, the other weft spun with a looser twist. I measured the yarns to calculate treads/cm and how many blankets the yarn would last for. I needed to figure out metres/kg and the diameter of the yarn.

I got this:
Warp spun 3062 m/kg
Weft spun 3556 m/kg
Both yarns have the same diameter – 1,25 mm

I compared with other yarns and with blankets I have made earlier and made a sample and fulled it. My idea was to weave some quite plain brown blankets, with small stripes on the top edge, different on every blanket.

Nu kunde jag räkna ut min väv. Hur bred måste väven vara och hur långt måste jag väva i vävstolen för att till slut få den bredd och längd jag vill ha? Hur många filtar kommer garnet att räcka till?

Beräkningarna gav fyra filtar, som färdiga borde bli ca 1,35 x 2 m. För att få bredden 135 cm fick skedbredden bli 155 cm. Jag vävde filtarna 2,2 m i vävstolen.

Varpen räckte gott och väl. Det blev till och med en liten filt på slutet

Now I calculated my weave. How about the weaving width and the weaving length to get the result I wanted? How many blankets will the yarn last for?

My calculation resulted in four blankets, when finished 1,35 x 2 m. To get the width 135 cm the width in reed should be 155 cm. I must weave 2,2 m in the loom for each blanket.

The warp was quite enough. There was warp even for a fifth, small blanket in the end.

Inför valkningen fick hela väven plats i min stora balja. Efter ett antal timmars trampande hade den valkats ihop till den önskade bredden.

Därefter rullades väven, jag klippte isär, sydde en langettkant, sträckte filtarna så att de blev jämna och hängde upp dem för att torka. Halvtorra ångades de och helt torra fick de en översyn och borstades.

There were room for the whole weave in my great bucket. After some hours walking the weave was fulled to the wanted width.

After that the weave was rolled, I cut it, finished it with blanket stitch, stretched the blankets even and hung them up to dry. Half dried they were steamed, quite dry I looked them over and they were brushed.

Så här blev resultatet:
Tre bruna filtar med en bård med vitt och rött, olika på alla tre, en tvärrandig. Storlek ca 133 x 192 cm.

Priser:
Filt med en bård: SEK 5 000
Tvärrandig filt: SEK 5 300

Here´s the result:
Three brown blankets with different stripes in white and red. One with stripes all over. Size about 133 x 192 cm.

Price:
Blanket with small stripes on one edge SEK 5 000
Blanket with stripes all over SEK 5 300

För två år sedan spann Sörve Villaveski på Ösel ett överspunnet tunt garn, ca 0,6 mm i diameter, till mig. Det mesta fick jag i härvor och det var inte fixerat! Det kändes nästan farligt att släppa lös det. Hela härvan knorrade ihop sig.

Jag öppnade en härva. Ju mer jag drog i den desto mer knorrade den ihop sig. Efter ett dygn såg det ut så här. Under ligger en oöppnad härva.

Garnet borde härvlas upp ordentligt utspänt och så läggas i hett vatten för att sedan torka. Men något lämpligt att härvla upp det på hittade jag inte här hemma. Jag fick testa att blötlägga i varmt vatten och sträcka ut härvan även om det innebar att inte alla knorrar sträcktes. Den nedersta härvan nyöppnad, inte helt lika vild.

Omknutna med breda bomullsremsor la jag dem de i varmt vatten – ca 50º. Den till höger den ”vilda” härvan. Skillnaden är tydlig mellan de två härvorna, även efter att de varit blötlagda. Det är lite skillnad även när de sträcks ut med ett gammalt strykjärn som tyngd.

Resultat: Det finns fortfarande små knorrar kvar, men garnet är mer stabilt. I en liten varpfläta där garnet sträckts ut vid varpningen var garnet i stort sett utdraget. (Jag hade också fått en del garn på kon och det hade legat så i ett par år. Där var garnet nästan helt slätt.)

Garnet var lätt att arbeta med i vävstolen och det blev ett par små provvävar att gå vidare med.

Tre tätheter, 8, 9 och 10 tr/cm och tre olika inslagsgarner, det överspunna, ett inslagspunnet ca 8/1 också från Villaveski och Kampes 6/1. Tvättade och lite lätt valkade.

Daniel H valde ut provet med 8 tr/cm och med Kampes ljusgrå 6/1 som inslag till ett par benlindor. Han har också tagit bilden.

… eller att inte alltid göra som man blivit lärd!

Det finns många ”måsten” om hur man ska dra på en väv. Särskilt vad gäller att lägga spröt. Jag fick lära mig att man inte kan dra på en varp utan att ha spröt mellan åtminstone vart femte varv på varpbommen. Om man hade ont om spröt kunde man använda stadpapper, men bara en omgång och sedan spröt igen.

För ganska många år sedan beslöt jag mig för att testa med enbart stadpapper. Det var en 17 m lång filtvarp på 160 cm skedbredd. Stadpapper är papper som man viker i många lager i ena kanten så det bildar en smal upphöjd kant, ca 2-3 cm bred. Man lämnar ca 15 cm ovikt. Den upphöjda kanten bildar en fläns som håller varptrådarna i läge. Pappersremsan är så lång att den går 2-3 varv runt varpbommen. Ett papper i varje sida på väven. När remsan tar slut fortsätter man dra på tills varpen är i höjd med flänsen, sedan tar man nästa papper. Så här har jag alltså gjort ganska många år med alla mina ullvarpar och det fungerar utmärkt.

Det här kan man jämföra med hur man gör i maskinvävstolar, och i en del tidigare handvävstolar, som har stora flänsar som man ställer in till rätt bredd. Och så drar på utan några spröt eller papper. Jag tänker också på Emma Wiberg, den legendariska damastväverskan, som drog på 50 m linvarp utan ett enda spröt och enbart spikar som stöd för de yttersta varptrådarna.

På de medeltida manuskriptbilderna ser man inga spröt på varpbommarna. Där ser varpen spolformad ut. Man kan på bilderna se att det finns skälstickor, så jag tror inte att man utlämnat spröten på varpbommen.

I en dansk vävbok från 1950* läste jag att man absolut inte ska ha spröt när man drar på en varp. Det här är en bok som först skrevs för industrin, men som senare kom med ett tillägg för handvävning.

Först beskrivs hur man gör när man har flänsar på bommen. Då har man redkammen löst hängande och för den lite från sida till sida, så att samma trådar inte hela tiden ligger ovanpå varandra.

Men om man inte har flänsar måste varpen dras på med ”hals”. Nu blir det dansk läsövning:

Kæden (varpen) lægges fr 10 til 15 cm bredere i redekammen end varebredden, og man lader til at begynde med redekammen stå lige, så man får hele denne bredde på bommen, men efterhånden drejes den mere og mere på skrå, men kun en ubetydelighed ad gangen, samtidig med att den skydes lidt, snart til den ene sida, snart til den anden, men således at der kun er en forskydning på ca en omdrejning af kædebommen … for at halsen kan ligge så pænt som muligt; og kæden ligger lige så sikkert på denne måde, som om den havde væet bommet på en bom med skiver. Ved den lille forskydningen af redekammen får men ikke alene en fast hals, men også en mere glat overflade på garnbommen.

Så här blev varpbommen på min medeltida vävstol. Jag var lite orolig för hur det skulle fungera i den korta vävstolen, eftersom varpen på bommen mot slutet var så mycket bredare än skedbredden. Men det gick fint.

*Geismar, Bindningslære. Mindre håndbog for vævere, væveriteknikere och handvævere.