En blogg om vävning

Året är 1375. Kung Valdemar kan se tillbaka på en enastående karriär. Då han kom på tronen 1340 var alla kronans besittningar pantsatta, det mesta till grevarna Gerhard och Johan av Holstein. Greve Johan var pantherre i Skåne och for så våldsamt fram att ärkebiskop Carl ber den svenske kung Magnus att ingripa. Det var året 1332 och i nära trettio år hör Skåne till den svenske kungens land.

Detta nådens år 1375 råder lag och ordning i ett Danmark som sträcker sig från Sönderjylland, över öarna och över Skåne ända bort till Gotland. Det är Valdemars rike.

Det är klart att han är trött efter sitt livsverk, där han på Gurre ser tillbaka på vad han har uträttat. Hans tid är snart förbi, men det kan inte anas ännu på Bornholm.

Ärkebiskopen heter Niels Jensen, en boksynt och historiskt intresserad man. Han har en utpräglad administrativ förmåga, och åtnjuter stort förtroende hos Valdemar. Han hade börjat sin kyrkliga karriär hos kungen som kaplan, blivit kanik i Roskilde och samma år som Valdemar erövrar Gotland blivit ärkebiskop av Lund.

Ärkebiskopen är ända sedan de danska korstågens tid länsherre på Bornholm. Det är ärkebiskop Niels som får tillbaka Bornholm och Hammershus av kung Valdemar, sedan domkapitlet i Lund under hans företrädare hade skänkt ön till kungen. Kungens gåvobrev har nu några villkor. Ön och borgen ges till en man som kungen kan lita på och den ska alltid stå öppen för kungen och hans hus.

Villkoren är inte något problem att sätta sitt sigill på, så länge det gäller ett avtal mellan Valdemar och Niels. De har ju under många år kämpat och stridit tillsammans. Men kanske kommer andra tider.

Niels, som finns i kungens närhet, som rikets råd och som gammal vän, har sett hur Valdemars krafter håller på att avtaga. Det är inte långt kvar. Han vidtar förberedelser för en tid efter Valdemar.

Ärkebiskop Niels sänder en kanik vid domkyrkan, att vara hans öron och ögon på Bornholm. Kaniken skall höra vad bornholmarna har att förtälja om sina förhållanden.

Det är sommaren 1375. Det här är bakgrunden till min historia som Morten kanik, ärkebiskopens utsände emissarie på Bornholm.

Höstbild 2012

Martin och jag har i åtta år varje sommar tillbringat ett par veckor på Middelaldercentret på Bornholm. Om våra sju första år kan man läsa i en artikel i Vennekredsens medlemsblad Herolden. Det finns som ett särtryck HÄR.

Vårt åttonde år, 2012, blev annorlunda än de tidigare åren. Vennekredsen bjöd in till middelaldertreff. Det var ett alternativ till den marknad som blivit allt mindre och mindre, och som nu inte längre skulle vara. Det blev två fina veckor med mycket mer samvaro med vänner än vi varit vana vid tidigare. Vi kände oss in- och meddragna i verksamheten på ett helt annat sätt än under tidigare år. Vi bodde i vårt tält som vanligt alldeles intill våra bornholmska vänners läger. Vi var nästan som en vaktstuga vid deras ingång.

I kokhuset inne på Stormansgården huserade våra vänner från Sebastians gille Bornholm med diverse textilhantverk. De sov också inne i det huset och tyckte att det var så skönt efter alla år i tält. Då ska man ha i minne att året innan var det regn på ett sätt som ingen varit med om tidigare!

Vi älskar vårt medeltidstält och att gå och lägga oss och titta upp mot taket med sina “striber”. Långsamt vaknade lusten att få bo i ett av de medeltida husen. Men vi ville bo i ett av husen med en riktig medeltida säng. Så vi kastade våra blickar på stormansgårdens kammare. Under våra två veckor på centret växte en idé för 2013 fram. Och den skulle förena två drömmar – att bo i ett medeltida hus, och att fylla det med textilier så som det ser ut på medeltida bilder. För i de medeltida husen fanns mycket mer av textil än vad nutida uppbyggda interiörer visar. Om detta skulle jag dessutom förläsa på Gotlands museum under medeltidsveckan.

Vi hörde oss lite försiktig för om det här kunde vara möjligt – och fick ett fantastiskt gensvar. Så nu är det bara att använda våren till att väva!

Här på bloggen kommer vi att berätta om de textilier vi väljer att tillverka och om förebilder. Vi har också funderingar vilka personer vi är. Skåne och Bornholm hörde ju nära samman och Bornholm lydde under ärkebiskopen av Lund. Det här blir Martins uppgift att berätta om.

Tiden går fort! Den här hösten har vi varit på resa mest hela tiden. Vävsömsdynan är färdigbroderad, men jag har bestämt att inte tvätta och valka den förrän dynan med det andra gotlandsmönstret är färdigt.

Lia de Thornegge fick en bandgrind av Martin. Med den gjorde hon ett innovativt bokmärke med TRE snoddar. Hon vävde först en bit med bandgrinden 3 x 5 öglor. Drog ur dem och flätade snoddarna. En så god idé måste testas!

Time goes fast! This fall we have been most travelling. The cushion with pattern darning is done, but I have decided not to wash and full it until the cushion with the other pattern from Gotland also is done.

Lia de Thornegge got a rigid heddle from Martin. And she made a innovative bookmark with THREE strands. First she wove some cm with the rigid heddle and 3 x 5 loops. Then she took them out and braided the strands. Such a good idea must of course be tested!

I juli gjorde jag ett ett litet testbroderi på råväven från Kerstins medeltidsmode. Jag försöker finna tyger och garner som finns i handeln och som är lämpliga till vävsömmen. Experimentet med råväven, broderad med entrådigt vävgarn, och sedan valkat, blev så pass bra att jag bestämde mig för att gå vidare med det.

Projektet blir en dyna med mönstret från Gotlandsdynan. Mönstrets proportioner blir ett annat än på orginalet. Om beräkningarna stämmer kommer dynan att bli ca 43 x 34 cm. Det blir fint till vår bänk som är 34 cm bred.

Vid ett besök hos Kampes Ullspinneri letade jag upp de färger som är mest lika orginalfärgerna. Naturligtvis kan man inte finna exakt samma färger, men här ville jag använda material som går att köpa.

In july I made a little test to embroider on the raw weave from Kerstins medeltidsmode. I will use the fabrics and yarns that you can find in a store suitible for the pattern darning. The experiment with the raw weave, embroided with single ply weaving yarn, and than fulled, was good, so I decidied to go further with it.

The project will be a cushion with the pattern from Gotland. The proportions of the pattern will be different from the original. If my calcultion is correct it will be about 43 x 34 cm. It will be fine on our bench which is 34 cm.

When we visited Kampes Ullspinneri I found colours near the original colours. Of course it is impossible to find exactly the same, but here I wanted to use material you can buy.

Detta hamnar under “Medeltid”, inte för att det är medeltid utan för att visa hur den “ursprungliga” mässhaken (se förra posten) under århundradenas lopp förvanskades till ett stelt pansar.

Under 1700- och 1800-talen var mässhakarna svarta eller röda. Smala, stela och försedda med silver- eller guldbroderier. Alborna var försedda med kragar med spets – Gustav Adolfs-kragar – och de var oftast inte så långa att de gick ner till marken. Det borde synts ett par svarta byxben under alban! Ärmarna var vida. Stola användes inte.

This post is under “Medieval”, not for it is medieval but to show how the “original” chausable (see the former post) during the centuries is distorted to a stiff armour.

During the 1800th and 1900th centuries the chausables were black or red. Narrow, stiff and embroidered with silver or gold. The albs had collars with lace and they often not reached to the ground. There ougth to be seen a pair of black trouser-legs under the alb! The sleeves were wide. The stole was not used.

Dockan fick sin nya medeltida mässhake och stola till medeltidsveckan. Mässhaken är sydd av sari-tyg. Trots att det är tunt är det svårt att i ett så litet plagg få fram det rätta fallet. Mässhaken är sydd som en medeltida “klocka” – en halvcirkel hopsydd mitt fram.

The doll got his new medieval chausable and stole in time for the
Medieval Week. The chausable is made of fabric for a sari. Even if the
fabric is light it is difficult to have a so small garment to look as a
fullsized garment. The chausable is made as a medieval bell-shaped
chausable – a semicircle sewn together in the front.

Alban utbredd ser ut så här. Den är sydd efter medeltida förebilder.
The alb spread looks like this. It is made after medieval models.

Inför min föreläsning på medeltidsveckan – Att klä på en medeltida präst – behöver min docka nya mer korrekta liturgiska medeltida kläder. Här är alban klar. Han borde ha ett bättre cingulum (bälte). Nu saknas bara stolan och mässhaken. Dockan är 55 cm hög.

I´m going to have a lecture in the medieval week – To dress a medieval priest – my doll needs new more correct litugical clothes. Here the alb is completed. He ought to have a better cincture (belt). Now he only miss the stole and causable. The doll is 55 cm high.

Det är svårt att hitta lämpliga tyger att sy vävsömmen på. Jag har vävt en del egna tyger, broderat, och sedan valkat tygerna.

Jag fick en bit råväv av Kerstin – Kerstins medeltidsmode – och testade att brodera med ett entrådigt vävgarn. Efter valkning blev resultatet ganska bra.

It is difficult to find suitable fabrics for the pattern darning. I have woven some fabrics, embroidered, and fulled them.

I got a raw weave from Kerstin – Kerstins medeltidmode – and tried to embroider with singel yarn for weaving. After fulling it was quite a good result.