En blogg om vävning

Historical Textiles visade på sin blogg i september 2018 ett sudarium med ett vackert band vävt i silke. Det var frestande att försöka komma underfund med hur det var vävt. Jag hade inget silke så det blev en väv i ull 20/2.

Bandet är vävt med bandgrind. Bottenväven består av svarta och vita trådar. I mitten av bandet är det 5 rosa mönstertrådar som flotterar över 3 under 3 inslag. Det är 2 bottentrådar mellan varje mönstertråd.

Jag använde en bandgrind med dubbla hålrader och vävde efter en beskrivning som gäller samiska band.

Svarta rutor = svarta varptrådar, kryss = vita varptrådar. Vad jag kunde se av bilderna är det 5 svarta varptrådar i varje sida.

Jag trädde först grinden med den övre raden i hålen och den nedersta raden i springorna, De 5 mönstertrådarna träddes i bandgrindens övre rad hål och försågs med halvsolv.

Det blev en inslagssekvens på sex inslag. Jag började från höger.

1. höj grinden och låt inslaget gå under mönstertrådarna
2. sänk grinden och låt inslaget gå under mönstertrådarna
3. samma som inslag 1
4. sänk grinden och låt inslaget gå över mönstertrådarna
5. höj grinden och använd halvsolven för att sänka mönstertrådarna
6. samma som inslag 4

När jag synade bandet hade det inte samma utseende som på bilden. Mönstertrådarna flotterade över fel inslag. För att få fram rätt utseende skulle jag fått använda halvsolven vid två av de sex inslagen.

En ny varp träddes därför tvärtom, den nedre raden i hålen. Med samma sekvens så blev det samma utseende som på bilderna i bloggen.

Bilden till vänster är det första bandet. Bilden till höger det andra och det som ser likt ut originalet. Nu gäller det att hitta rätt silke!

(Bilden av sudariebandet överst med tillstånd av Historical Textiles att visa här tillsammans med mitt vävda band.)

The blog Historical Textiles published in september 2018 a sudarium with a beautiful woven band in silk. It was tempting to try to solve how it was woven. I had no suitable silk so it was woven in wool 20/2.

The band is woven with a rigid heddle. The bottom weave consist of black and white threads. In the middle of the band there are 5 scarlet pattern treads, floating over 3 and under 3 wefts. There is 2 bottom threads between every pattern thread.

I used a rigid heddle with double rows of holes and weaved after a description for samic bands.

Black boxes = black warp threads, cross = white warp threads. As I could see from the pictures there are 5 black warp threads on each side.

The threading in the rigid heddle: the upper row in the holes och the lower row in the slots, the 5 pattern threads in the upper row with half heddles.

There was a weft sequence of six. I started from the right side.

1. Rise the heddle, the weft under the pattern threads
2. Lower the heddle, the weft under the pattern threads
3. Repead no 1
4. Lower the heddle, the weft over the pattern threads
5. Rise the heddle, use the half heddles to lower the pattern threads
6. Repeat no 4

When examining the band I found it was not the same as on the picture. The pattern threads were floating over the wrong weft. To get the right appearence I must use the half heddles for two of the wefts.

In i new warp I therefore changed the threadling: The lower row in the holes and the upper row in the slots. Then with the same weaving sequence the appearance became the same as on the picture in the blog.

To the left the first band, to the right the second, this one is the same as the original band. Now I just have to find the proper silk!

(The picture of the sudarium band with permission from Historical Textiles to show here together with my woven band.)

Naama måste ha en rörsked. De som vi redan hade var väldigt täta. Men så fick vi en sked av Tece, en rörsked från När på Gotland. Den har rätt avstånd mellan rören. Avståndet mellan rören regleras av hur grovt det tjärade garnet är, det som man lindar med. När vi fick skeden var den indelad i pasmor om 20 och var 110 cm lång. Till höger på skeden ser man utsidan av vassrören; till vänster är det insidan som syns. De växlar mitt på skeden.

Jag var tvungen att göra skeden kortare; den ska endast vara 70 cm lång. Då får man använda sig av Maries instruktionsfilm. Så här blev resultatet, när jag tagit bort 40 cm rör och satt fast distansklossen.

På distansklossen har skedmakaren, han som en gång gjorde skeden,
bränt in sina initialer.

Nu har vi fått en hel låda över med rör.

Och till sist har skeden fått en slagbom. Och varpen är solvad och skedad.

Om man väver med flera färger i inslaget så behövs det en skyttel för varje färg. Alltså behövde Åsa en skyttel till, inför vävverkstaden på Museet under medeltidsveckan.

If you are going to weave with severeal colours in the weft, you need a shuttle for each colour. So Åsa needed another shuttle, for the Weaveing Factory at the Museum during the Medieval Week.


Skytteln är i ek. Den har en annan form än de tidigare. Men det var den formen som fanns i trästycket. Vi är inte riktigt på talefot med varandra, eken och jag. Om det blir fler skyttlar så blir det bok. Boken och jag är vänner.

The shuttle is made of oak. It has a different shape from those I made before. But this was the shape hiding inside the wood. We are not quite on speaking terms, me and the oak. If there will be more shuttles I will prefere beechwood. The beech and I are friends.

Man ska spärra spoltenen med en fjäder. Om man inte har några höns så får man göra en fjäder av en mässingsnål.

You must fasten the spool stick with a feather. When having no hens I must make a spring out of a brass needle. (In swedish “feather” and “spring” is the same word.)

I S:t Martins kyrka i Halle finns ett glasfönder, som kallas Genesisfönstret, från mitten av 1400-talet, med en bild av en vävstol. På vävstolen hänger en liten ram med en spole med varpgarn.

In S:t Martins Church in Halle there is a stained glass window, named Genesis Window, from mid 15th century, with an image of a loom. On the loom there is a small frame with a spool for warp yarn.

Det här är en rulle med bötgarn. Om en varptråd brast under arbetet hade man garn till hands och man kunde genast bota med det garnet. En sådan hållare med bötgarn måste så klart Naama´s vävstol ha.

This is a spool with mending yarn (in swedish “bötgarn”). If a warp thread broke during the work, the weaver had a spool of yarn near at hands to quickly mend (in swedish “bota”) the warp with that yarn. Naama´s Loom must have such a frame with “bötgarn”.

Det är två spolar i den här hållaren, för Åsa ska väva med flera färger i varpen i vår vävverkstad under medeltidsveckan i år på Gotlands Mueseum.

There are two spools in this frame, as Åsa will use more than one colour in the warp in our weaving mill during the Medielval Week this year at the Gotland´s Museum.

I april 2018 genomförde Svenska Vävakademin ett arrangemang, som kallades “Från handkraft till fotkraft”, på Julita. Som representanter för “fotkraften” demonstrerade vi Naama-vävstolen och Åsa höll ett av arrangemangets föredrag, om den medeltida horisontella vävstolen.

In April 2018 Svenska Vävakademin held a symposion, called “Från handkraft till fotkraft” (From Hand Power to Foot Power), at Julita. As representatives for “fotkraften” (the Foot Power) we demonstrated Naama´s Loom. Åsa gave also a speach on the medieval horisontal loom.

Amica Sundström väver på Naamas Loom. Foto Sara Kånåhols.

Hätta med prickkant
Hood with dot edge

När jag vävde mina prickiga tyger fick jag en idé och vävde ett par prov på band – som skulle kunna bli prickiga kanter på en hätta. Nu har jag gjort en hätta och sytt på ett band. En smalare variant skulle man kunna väva direkt på hättan.

Detta är bara en idé om hur det skulle kunna ha gjorts. Hättan ska få knappar – någon gång!

When weaving my dotted fabrics I got an idea and made some samples of ribbons for a hood with dots on the edge. Now I have sewn a hood and attatched a woven ribbon with dots. With a smaller ribbon you can weave it directly on the hood.

This is just an idea how it could have been done. There will be buttons on the hood – some time.

Inför Vävakademins symposion i slutet av april har Naama-vävstolen fått en viss uppgradering. Hon fick nu egna vävblock, med inspiration från fynd i Lettland (NESAT Nr. 5. 1992). Lennart Olofsson svarade trissorna i rödbok och jag satte dem i block med en avbruten långbågepil som axel.

Secretum secretorum

Walter de Milemete utförde två stora illuminerade verk till den unge kungen Edward III 1326/27. Det ena är en kungaspegel, De Nobilitatibus, som vi tidigare studerat. Det andra är ett verk med namnet Secretum Secretorum. Det första verket har han sammanställt och skrivit, det andra verket är en avskrift på latin. Han har tydligen själv gjort kalligraferingen, men haft ett antal olika illuminatörer till sin hjälp.

Walter de Milemete made two grand illuminated works for the young king Edward III 1326/27. The first is a Mirror for the King, De Nobilitatibus, we have studied before. The second is a work, namned Secretum Secretorum. The first he has compiled and written, the second is a copy in latin. Obviously he made the calligraphy by himself, but have had several illuminators in his service.

Secretum Secretorum inleds med en stor vinjett med en kung som lyssnar till en föreläsning av en man som bär den akademiska huvudbonaden och håller handen i talegest. Bilden är i ganska dåligt skick, för ett tag var tydligen verket utan skyddande pärmar. Där finns en pulpet med föreläsningsanteckningar och en skrivare gör anteckningar. Ovanför bilden håller två änglar Englands sköld. Man skulle därför kunna tro att kungen är Edward, men det är Alexander den Store. Och den som föreläser är filosofen Aristoteles. Texten under bilden förklarar det hela: Hic incipiunt Rubricae capitulorum libri de Secretis Secretorum summi philosophi Aristotilis ad peticionem et usum illustrissimi regis Alexandri editi.

Secretum Scretorum begins with a big vignette with a king listening to a lecture by a man in the academic cap, holding his hand in a speeching gesture. The picture is in a rather bad condition; for some time the opus had no protecting cover. There is a pulpit with lecture notes and a scriber makes notes. Over the illumination two angels are holding the shield of England. It is easy to think that the king is Edward, but he is Alexander the Greate. And he who lectures is the philosopher Aristotel. The text below explans: Hic incipiunt Rubricae capitulorum libri de Secretis Secretorum summi philosophi Aristotilis ad peticionem et usum illustrissimi regis Alexandri editi.
BILD f.1r

Vi vet, att Aristoteles 348 BC blivit kallad av Filip II av Makedonien för att vara privatlärare åt sonen Alexander. Hela verket utger sig alltså för att vara Aristoteles undervisning av Alexander. I ett hundratal korta kapitel avhandlas en mängd olika ämnen i boken. Varje kapitel inleds med en stor vinjett med kungen (Alexander) i olika sammanhang, i de flesta av bilderna blir han undervisad av Aristoteles, i andra sitter han omgiven av sitt råd, som anakronistiskt består av både kyrkliga och världsliga rådsherrar.

We know, that Aristotel in 348 BC was summond by Philp II of Macedonia to be private teacher for the son Alexander. The whole opus is ment to be Aristotels teaching of Alexander. In about one hundred short chapters are a lot of subjects diskussed in the book. A big vignette with the king (Alexander) introduces each chapter. In most of the pictures he is lectured by Aristotel, in others he is sitting with his councel surrounding him. Anacronistc there are both bishops and secular noblemen.

Boken berättar själv om vägen till den föreliggande texten: Den är översatt till latin från arabiskan av en Philip, med dedikation till en Guido de Valentia, biskop av Tripoli. Man menar att den här översättningen till latin tillkom i början av 1200-talet. Den arabiska texten skulle härstamma från 7-800-talet. En Johannes skulle då ha funnit texten på grekiska och översatt den först till kaldeiska och därefter till arabiska. På bilden tar Philip emot verket av Aristoteles. Biskop Guido övervakar händelsen.

The book tells us by itself of the way to the presnet text. It is translated to latin from arabic by a Philip, with dedication to a Guide de Valentis, bishop of Tripoli. It is ment that this translation was done in the beginning of the 13th centuary. The arabic text is said to be from the 8-9th centuary. A Johannes had then found the greek text, translated it to chaldeian and then to arabic. On the picture Philip receives the opus from Aristotel. Bishop Guido is supervising the event.
BILD f.6r

De prick-randiga tyger som vi är intresserade av, de förekommer mycket sparsamt i det här verket. En del påminner om bilderna i De Nobilitatibus. Kanske kan likheterna bero på att någon av illuminatörerna arbetat med bägge verken. De tre marginalfigrurer som jag hittat, som har dräkter med prickrandiga tyger, är musikanter.

The dotted striped cloth we are interrested in, they appear very rare in this opus. Som reminds of the illuminations in De Nobilitatibus. The likeness can depend on that some of the illuminators have worked with both the opus. The margin figures, wearing dresses of dot striped cloth, I have found, are musicians.
BILD f.7v
BILD f.9v och f.11v

Det finnns ännu en bild med prickrandiga dräkter, det är en vinjett, där tre riddare i surcot med prickränder står framför Alexander, som håller handen i en talegest. Så gör också Aristoteles på en bänk i bakgrunden i marginalen. Tydligen ger Alexander order eller anvisningar till riddarna, understödd av Aristoteles.

There is still more a picture with dot striped dresses, it is a vignette where three knights with dot striped surcots are standing before Alexander. He hold his hand in a speaking gesture, as do Aristotel in the background in the margin. Obviously Alexander gives orders or instructions to the knights, supported by Aristotel.
BILD f14v

Nederst på samma sida står en riddare, iförd en surcot med prick-linje-rand, mellan två sköldar: – kungens av England och tronföljarens.

At the bottom of the same side there is a knight in a surcot with dotted line. He is standing between two shields, beloning to the King of England and the Heir.
BILD f14v nedre marginalen

Det finns ytterliga några bilder, där mantlarna har en kantning av prickränder. Det är vinjetter som inleder nya kapitel. Man ser Alexander omgiven av sitt råd. Aristoteles på den tredje bilden har inte sådan kantning på sin dräkt.

There are somee more pictures, where the mantels have an edge with dottet line. They are all in vignettes, introducing new chapters. Alexander is seen, arounded by his court. Aristotel on the third picture has not such an egde on his garment.
BILD f.33v
BILD f.34v
BILD f.35r.

Aristoteles finns i en marginalbild med knäböjande elev (?). Här har bägge mantlar med kantning av prick-ränder.

Aristotel is found in a margin picture with a kneeling pupil (?) before him. Here both of the persons have overcloth with dot striped edges.
BILD f.39v.

Det här är de dräkter med prickrandiga tyger jag kunnat hitta i Secretum Secretorum. Huvudpersonerna har inte dräkter med prickränder på det sättet som bifigurerna har. Personer med högre rang kan ha en prickad kant på mantlarna, men de tvärrandigt dekorerade dräkterna finns på musikanter och några riddare. Är det uttryck för en social skillnad?

These are all the dresses with dot striped cloth I have found in Secretum Secretorum. The main figures do not have dresses with dots and lines as the secondary figueres have. Persons with a higher rank can wear at dotted edge on their mantels, but the cross-banded dresses will be found on the musicians and on some knights. Is this en expression for social differences?

Nu har vi gått igenom dräkterna. Men det finns två bilder som jag inte kan låta bli att ta med, för de är intressanta, kanske mest för riddare och fighters. Den första är en kanon av samma slag som i De Nobilitatibus, en pot de fer. Den kanon som finns i det verket sägs vara den första kända avbildningen. Då måste detta vara den näst äldsta.

Now we have noted the dresses. But there are two more pictures I will allow me to include. Because they are so interresting, most perhaps for for knights and fighters. The first is a cannon of the same shape as in De Nobilitatibus, a pot de fer. The cannon in that opus is said to be the first known representation. Thus this one must be the second oldest.
BILD f.44v

Om vi fick se en unik bild i De Nobilitatibus av Walter de Milemetis, som också finns här, så är han dock inte sämre i Secretum Secretorum, då han bjuder på ännu en unik bild. Den bild jag tar med till sist föreställer inte en spis med skorsten. Männen använder inte blåsbälgar för att underhålla en eld. Det här är nämligen en Cornu Alexander Magni, ett kollossalt horn eller trumpet, ett stridsinstrument, troligtvis är det här den äldsta bilden av en cornu. I texten på sidan står det: Et est instrumentum terribile quod dicitur multis modis. Ljudet av detta fruktansvärda instrument kunde höras upp till 60 miles (dvs nära 100 km).

If we were lucky to see an unice picture in De Nobilitatibus of Walter de Milemete, here duplicated, so will he give us another unice picture in Secretum Secretorum. The picture I choose for the final is not an oven with a chimney. The several men are not using their bellows to maintain a fire. This must in fact be a Cornu Alexander Magni, a enormous horn or trumpet, an instrument for war. Probably is this the first representation of a cornu. In the text on this page is read: Et est instrumentum terribile quod dicitur multis modis. The sound of this terrible instrument could be heard up to 60 miles (aprox 100 km).
BILD f.42v

För att förstå Secretum Secretorum bättre, framför allt med latinet, har jag haft nytta av: James, Montague Rhodes: The Treatise of Walter de Milemete, Oxford 1913.

To better understand Secretum Secretorum, especially with the latin, I have had a good use of: James, Montague Rhodes: The Treatise of Walter de Milemete, Oxford 1913.